Månad: juli 2014

Touren i all ära – och den startar förresten inte förrän om imorgon – men idag börjar det kanske allra största racet för representanter av mitt kön – nämligen Giro Rosa. Från Sverige kör en av Sveriges kanske… nej, Sveriges mest framgångsrika idrottare just nu Emma Johansson (Orica-AIS), Sara Mustonen (Giant-Shimano) och min ständiga girl crush (fast det berättar inte vi för nån) Emilia Fahlin (Wiggle Honda). Tryck på länkarna för att följa cyklisterna på Twitter.

Det är egentligen heldumt att tävlingen går samtidigt som Touren startar och tourenhysterin är som störst. Missförstå mig rätt – jag älskar verkligen Touren från hela mitt hjärta, det är ju The Cykeltävling – men det säger ju sig självt att damernas lopp får bra färre gluttare under tiden kampen om det gula guldet snor all uppmärksamhet, medialt och kommersiellt.

Men jag vill ju se damerna köra! Jag älskar manliga cyklister och jag lär mig mycket av att se dem köra – men igenkänningsfaktorn är banne mig väldigt låg. Som nybörjande tävlingscyklist vill jag liksom suga i mig allt jag kan gällande taktik, teknik, spel… Fan, plus att det är sjukt kul också. Wtf egentligen, ska jag ens behöva rättfärdiga min önskan att se annat än herrumpor i tv?

Vad tror ni svaret blir?

…

Nu är det så att problemet är löst genom att Girot kommer att sändas live på Raisports hemsida. För fler updates info och annat – följ Giro Rosa på Facebook och Twitter.

För att avsluta på den glada noten (yey) så sänder i alla fall SVT från kortbane-SM idag. Damerna kör 12:55 och herrarna 14:35. Läs mer hos bäste Öijer och här på SVT.

Det vart ingen tempokörning igår. Jag hade min cykel på jobbet – där hade den stått i två dagar – så när jag skulle kitta upp mig och putsa på den det sista innan avfärden mot Tidö där tävlingen gick upptäckte jag att ventilen hade lossnat så bakdäcket var katastrofmjukt. Visserligen hittade jag en handhållen nödpump på mitt kontor men den bjöd på inte på några vettiga bar den. Mojon sjönk när jag insåg att jag inte skulle hinna ut till Tidö men Tony föreslog en casual träningsrunda istället. Väl strax utanför stan kom vi på idén att hälsa på en kompis som hade skaffat sig ett alldeles eget torp ett gäng mil utanför Västerås. Så vi letade lite och chansade och hade tur – hon var hemma! Ett drömmigare ställe får man leta efter här i krokarna kan jag lova. Nära men ändå smakfullt gömt i trädgårdsgrönskan, med tillhörande smultron, fruktträd, köksträdgård och andra sjukt somriga tillbehör. Och den gudomliga kvällssolen på det. Himmelsk kväll – inte minst för att solen fortsatte skina (en raritet i dessa dagar!) även på vägen hem. Därmed inte sagt att det blev varmare så vi blev tvungna att köra den något aviga kombinationen vindjacka till kortbyxor. Tack Ewa för en stunds sommarmagi!

Hej.

Hur dricker ni er återhämtningsdryck?

Jag föredrar att göra det ur vinglas, med ett par bitar is i. Och en näve goda frön eller nötter till. Små medel – men bra mycket trevligare och godare än att trycka i sig gainomaxen direkt ur den smått själlösa förpackningen.

Fast alltså, det funkar enbart när man avslutar rundan hemma. Ute på tävling får man finna sig i plastvinglas och inga som helst isbitar om det inte rör sig om cyclocrosstävling förstås.

Puss!

Ur boken Att cykla är nödvändigt av E. Sandström,
utgiven 1974, aktuell än idag

Alltså ska aldrig mer lita på prognoser… Och framför allt aldrig tendera att bli en sån där solskenscyklist. Jag älskar ju ffs väderhärj och bangar ytterst sällan uteträning. Men igår var jag ju allmänt loj och gjorde jag det och det var ju å det dummaste. Gav vid lunchtid upp idén och utecykling och bestämde mig för att köra intervaller på inomhustesthojen på gymmet nära där jag bor. På vägen dit var det strålande sol och superhärlig luft. Men väl ett gäng moln annalkandes. Det kommer regna snart tänkte jag då. Vänta nu bara tänkte jag och ställde in den klämkäcka spinningdatorn (som förresten förstod svenska men informerade uteslutande på italienska) på intervallkör. Tror ni då det kom nå blötska ute under tiden? Nej. Det blev mest finare och finare. Synd att klockan var så mycket, hade annars flytt därifrån, kittat upp mig och cyklat ut på långpass, typ. Istället tryckte jag på så inåt hvt bara för att hämnas (?) och det blev nog bra om än sjukt tråkig träning av alltihop ändå.

Ikväll är det klubbtempo och jag tänker cykla min runda och sedan åka dit heja på mina kompisar och förhoppningsvis slippa delta. Alltså jag är sjukt impad av duktiga tempoåkare och så men jag finner mig inte riktigt i tempo. Även om jag teoretiskt sett borde vara bra på det så dragstark som jag är. Hursom, det lär visa sig ikväll. Puss!

Hej.

Får jag gnälla lite?

Allting är så himla tröttsamt just nu innan jag packar väskan och säger hej till sommarlov. Det är fett med små jobbstumpar som legat och släpat och som måste fixas innan min semester börjar om två veckor. Det är andra grejer som måste fixas med, på det privata. Papper ska fyllas i, släktingar firas, presenter köpas, måsten måsten. Jag längtar så efter att få vara ledig på riktigt. Ibland önskar jag att jag vore en sorglös obryende person av mig. Typ här existerar jag lite slackt sådär, för min skull only, allt annat kan sticka och brinna. Fast jag skulle nog börja ogilla mig själv till slut om jag vore sådan…

Och så börjar jag faktiskt tröttna lite grand på att det regnar och är grått typ hela jäkla tiden. Jag är ingen stor sollapare men jag har glömt när jag sist cyklade utan armvärmare. Det enda som är skönt när det är kallt är att springa (eller cykla cross men den har jag inte köpt en, tipsa mig om du har en begagnad till finfint pris åt mig). Jag fullkomligen avskyr att springa när det är varmt (eller jag och jag – min kropp snarare) men nu när det är svalt så är skogsstigen och löpardojorna mina bästisar. I alla fall under måndagar som ju är mina “göra annat än cykla”-dagar. Och vad gäller löpning – eller kalla det joggning, allt över fem km/h räknas väl som lunk, typ? – har jag noll ambitioner. Känner kroppen för att stanna och glo på en stubbe så låter jag kroppen stanna och glo på en stubbe. Känner kroppen för ett spontanryck i backen så kör jag backe upp och ner och sedan upp och ner igen. Och alltid till ruskigt usel technomusik eller möjligen ruskigt melodisk hårdrock. Som ni ser – noll krav, vare sig på upplägg eller stil.

Idag står intervallträning på schemat men det lovas ju nå förbaskat mycket regn ikväll. Jag tänker förstås inte banga intervallerna för det men tänker me helgott samvete utöva dessa inomhus på närliggande gymmets testcykel. Till ruskigt fin musik förstås.