CYKELKATTEN
Månadsarkiv

juli 2014

Katja om kärlek

Fetischism, fulfilled

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

skofetisch

Hemkommen från ännu en mysig bad- och fikarunda tillsammans med mina kära vänner i Periferigruppen. Sitter och dåsar i min egen lycrasky à la pulled beef (eller snarare turkey kanske?) och orkar inte duscha… än, alltså. Tänkte dra en anekdot för er istället.

När jag var liten var jag det mindre vetande skulle kalla “pojkflicka”. Det lyssnades enbart på gubbrock (päronen hånade en om man råkade ertappas med att smyglyssna på sliskig radiopop), byggdes pilbågar, klättrades i träd, pallades sockerärtor, cyklades ståendes på pakethållare och krigandes (ofta handgripligen) med pojkarna i klassen eller på landet. Eftersom jag var barn i ett land där man inte visste att rosa var för tjejer och blått för killar (seriöst, det förstod jag först när jag började gå i skola i jämställda (?) Sverige) så klädde jag mig mest i svart och svårt och ibland i mörkblått och grönt förstås. Dessutom var jag lång, pinnsmal och på köpet kär i en lika lång, pinnsmal hårdrockspojke (mellan när jag var elva och tretton, faktiskt) så till den grad att jag ville se ut som honom. Okej…

Hursom. Jag hade förstås vissa traditionellt flickiga tendenser ändå. Jag avgudade min Barbie (eller snarare Barbies lillasyster Skipper, Barbie var för dyrt för oss och så var Skipper sötare ändå), att drömma om romantiska möten med pojkar och så en sak:

LJUDET AV KLACKSKOR MOT GOLV, SPECIELLT HÅRDA STENGOLV.

Klack klick klack

Klack Klock Klick

Så himla vuxet. Så himla traditionellt kvinnligt – så pass feminint att det nästan kändes generande!

och de flesta skor jag hade var förstås praktiska, sköna jympadojs eller lågklackade ena. Jag var ju ändå just ett barn.

Ett barn som älskade ljudet. Jag minns att jag kunde fästa metallhäftstift i skohälen för att det skulle låta när jag gick omkring.

en gång bad jag mamma att köpa klackskor till mig. Jag minns att hon kollade lite snett på mig då, typ menar du allvar eller..? men gick till slut med på det och så köpte vi ett par riktigt sötsliskiga lackskor med rosetter och pyttisklackar som lät. Himmelskt obekväma och totalt emot allt som var min stil. Men de lät.

Sedan blev jag tonåring, började tjäna egna cash och köpte mig både platta skor och skor med klackar och så blev jag ännu hästigare i längd och kände mig ömsom bekväm, ömsom lite för lång i högklackat.

Men ljudet, det älskar jag än idag.

Så ni kan ju fatta en sak – och det berättar jag som en riktigt hemlis ni får lov att hålla för er själva – denna ljudfetischism är just det som gör att mina klossar slits så fort att folks undrar om jag springer maraton i mina cykelskor. Jag älskar att gå i cykelskor. De låter. De låter när jag klickar i och när jag klickar ur och när jag slinter. De låter mot asfalt ute på landsvägen. Mot kalkstensplattorna i de små sydhavsbyarna. Mot kontorsgolvets hård laminat. Mot trätrappan uppför festvåningen. Mot stationsbetongen. Mot trägolvet i mitt vardagsrum. Mot glassplitter och mot pavén och mot gruset. De låter. Så jäkla snyggt.

nästan generande sensuellt, detta med cykelskor.

Åh, känner ni igen er ens lite? I att det låter fint, alltså?

 

9 år ago 9 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Bad löser allt, dubbelbad löser dubbelallt!

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

Äntligen Anna!

Gårdagens komma-hem-plåga fick ett lyckligt slut! Tänk att det mesta kan få ett lyckligt slut med hjälp av bad och cykling och glada vänner förstås. Så simpel är jag.Vid tresnåret drog jag på mig lycran, stoppade in en bikini i bakfickan och hämtade upp Anna. Vi bestämde oss för att dra upp till Borgåsund för de har café med supergod havreglass (!) och vattedrag och brygga. Så vi gjorde det! Himla skönt att återse vänner man inte sett på ett tag. Båda två hade cyklat en del under veckorna som gått – hon distanser och intervaller här hemma, jag mina höjder nere i Italien. Och båda var lika badsugna. Borgåsundets vatten var sjukt varmt, nästan lite för varmt för att riktigt svalka. Men lite svalare blev vi i alla fall, om än ännu varmare i sommarhjärtan. Lite västerbottenpaj på det och så var vi redo för lite backintervaller. Efter ett par sådana kom en VCK-grupp förbi som vi hängde på. Tur att de också skulle köra lite backskoj. Tyvärr kunde jag inte njuta (läs: trycka på som fan) fullt ut eftersom min ena kloss var helt slut och åkte ut när jag minst anade det. Men i klungan fanns Grannen <3 och Ante och andra trevliga personligheter så plötsligt kändes Västerås hemtrevligt igen. Man behöver aldrig vara ledsen länge om man är cyklist, tänk på det alla ni som råkar vara ledsna för tillfället. Hur som! En cyklissa föreslog lycrabad och vi ba JAAA! och drog till Västerås stekigaste stekarbad Lögarängen, fullproppat med gymkillar, beachvolleykillar, show off-tjejer och enorma horder med grillfamiljer. Och så vi då. Cykelbrännor jämfördes, massornas ögonbryn höjdes, stjärtorna tyngdes ner av mälarvatten i paddingen. Mälaren bjöd på ännu bättre svalka än Borgåsundet och kvällen var värdig en fransk rivieranmålares pensel. Jag öppnade en Cola och tänkte att fan, detta med att komma hem är inte så dumt ändå.

Ikväll blir det nya klossar och favorit i repris. Cykel och bad, det är överlevnadsreceptet det. Puss!

 

Äntligen Katja!

9 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja reser

Vardagsdescente

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

Svalkar mig i Gardaområdets typ vackraste by Spiazzi

Att komma från en vidunderlig resa är som att läsa ut en fantastisk bok. Plötsligt är det spännande slut, inga fler sidor att bläddra och så vet man inte riktigt vad man ska göra härnäst. Allting hemma känns bara… platt och tråkigt. Extraplatt om man precis som jag bor i Västmanland. Så är det varje gång jag kommer hem från en resa.

Bästa läget är när jag kommer hem och det regnar alternativt är kallt och skönt. Då är det störtmysigt att boa in sig på nytt, pyssla runt i hemmet, dra en sval repa till närmaste skogen, på en mtb kanske till och med och sen typ, dricka te i väntan på att resmagin lämnat kroppen och man kan börja återskapa hemmamagin igen.

Men nu är det extrajävligt. För nu är det typ hundra grader varmt ute och jag gillar värmen i två fall:

fall ett. Omedelbart nära ett vattendrag

Svalkar mig av nån random gudomlig
friskvattenkälla i en by på väg uppför Monte Baldo

fall två. På natten när man ska hem från fest

Nu är det knappast fest. Termometern visar tjugonio-trettio och det närmaste vattendraget är antingen torvån full med stulna hojar och bajsbrunskiftande småfirrar inne i stan eller Mälaren som är jobbigt långt ifrån mig för att jag ska palla mig dit just nu. Annat var det i Italien minsann. Där behövde man bara genomlida de första tre-femhundra höjdmetrarna innan den svala bergsluften slog till och jag kunde tänka, cykla och fungera normalt igen.

Så här sitter jag och plågas lite som ni kanske märker. Passar på att tvätta och slänger över lite Strava så jag kan berätta om Rapha Rising och annat med cykelsubstans till er lite senare.

Fast snart är det dags att kitta upp sig och köra en sväng med Anna. Någon är i alla fall vettig nog att vilja cykla och bada, Anna kan man lita på.

Hörs snart

Puss!

Och en fin låt på er. Hjälpte mig uppför de brantaste partierna. Alec är ett geni.

9 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja reser

Frankfurt.

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

image

Okej, min nya cykellandskompis Italien har varit stökigt, åskigt och bullrigt men ändock för fint mot mig för att jag ska längta hem helt ärligt! Men nu sitter jag i alla fall och tråkar på Fraport (lokalt namn på flygplatsen i Frankfurt) och läser, för första gången på tio dagar, om alla översvämningar hit och cykeltävlingar dit. Som vanligt med blandade känslor. Jag är ju som ni vet ingen “hemma bäst”-tjej… eller alltså hemma ÄR bäst men jag känner mig hemma just där jag trivs som bäst JUST NU. Och just nu trivs jag bäst uppe i Fosse, dreglandes sportdryck uppför Monte Baldo eller övandes tysk kadens i nån annan tioprocentig serpa ovanför amaroneodlingarna. Alltså ser jag inte speciellt fram emot att se mina ben utveckla västmanländska slättan-muskler igen… Däremot ser jag fram emot att återse alla mina vänner och inte minst blogga igen, nu när jag tankat pennan med färskt cykeldeluxe-bläck.

Nu ska jag kissa och fortsätta tråka med nåt dyrt kaffe i handen.

Hörs när hemma

Puss!

9 år ago 4 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Livsstil

Tornanti

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

Hej. Igår var det mensvärk, olidlig värme och cykelstrul. Så strunt i igår! Idag sa jag dock hej till de riktiga bergen för första gången. Tvingade Tony att gå upp tidigt – palla starta i värmen! – och så hade vi tillryggalagt de första hårnålarna – tornantes – innan det hann blev för hett. Klokt som satan om ni frågar mig! För där uppe, ovanför typ 200 m ö h, där uppe var det fullkomligt gudomlig luft. Sval, dräglig, andningsbar, trots svettdoften från alla de tiotals cyklisterna, i grälla kulörta teamdressar och inte alltför behjälmade, men likt förbannat pr0looking, damer och herrar, med samma uppgift som en annan – att ta sig uppför. Monte Baldo. Vackert. Nu åker tiramisun fram, hinner inte blogga klart, efterrätten går före i dessa semestertider… (lånar WIFI) Kortfattat – min rygg gnäller – för lång styrstam SOM VANLIGT, blir byte imorgon – men benen verkar gilla berg denna gången. 1200 hm idag, börjar lugnt. Imorgon höjer jag ribban. Puss!

9 år ago 1 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 6
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN