Tornanti

Hej. Igår var det mensvärk, olidlig värme och cykelstrul. Så strunt i igår! Idag sa jag dock hej till de riktiga bergen för första gången. Tvingade Tony att gå upp tidigt – palla starta i värmen! – och så hade vi tillryggalagt de första hårnålarna – tornantes – innan det hann blev för hett. Klokt som satan om ni frågar mig! För där uppe, ovanför typ 200 m ö h, där uppe var det fullkomligt gudomlig luft. Sval, dräglig, andningsbar, trots svettdoften från alla de tiotals cyklisterna, i grälla kulörta teamdressar och inte alltför behjälmade, men likt förbannat pr0looking, damer och herrar, med samma uppgift som en annan – att ta sig uppför. Monte Baldo. Vackert. Nu åker tiramisun fram, hinner inte blogga klart, efterrätten går före i dessa semestertider… (lånar WIFI) Kortfattat – min rygg gnäller – för lång styrstam SOM VANLIGT, blir byte imorgon – men benen verkar gilla berg denna gången. 1200 hm idag, börjar lugnt. Imorgon höjer jag ribban. Puss!