Månad: augusti 2012

  • Saftiga lår, en cykelkepa och Robert Kessiakoff

    Den vackra schweiziska byn St Ursanne sett uppifrån.
    Freddan närmar sig den tyska husvagnsarmén…
    Bron bara några hundra meter från där vi campade
    Nä men titta, en rödhårig springande sak till vänster!
    OH OH tänker han, äntligen slipper jag de galningarna…
    Didn’t think so! Här ska det fotas up your face 😀
    Och jagas lite förstås! (Peter med den snyggaste cykelkepsen på marknaden)

    Haha, igår hade Peter tagit fram den nerladdade etapp 8 där han tillsammans med undertecknad förekommer i den galna scenen “Skrika högt Freddan! Kom igen nu för faen Freddan!” och springa efter den ganska så utmattade cyklisten… Det lustiga var att den engelskspråkiga kommentatorn (fy skäms på dig!) inte ens visste vad Kessan hette i förnamn. This man, Robert Kessiakoff sa han varje gång. Hade aldrig hänt våran Vacchi inte.

    Jäklar vilka tempolår jag ser ut att ha förresten :/ 😉 😀

  • Posing against rain

    Idag ska det cyklas, yey! *lycra-look i nya bibs, så glad för dem*

    Men vänta nu… Ute regnar det floder! *piggt snälla sluta regna jag är ju en solskenscyklist jag-leende*

    Fast egentligen ville jag mest visa er mina nya bibs och den bästaste vind/regnjackan jag nånsin ägt 🙂

    Fan, snart borde ju Rapha sponsra mig med lite pryls känner jag. Annars övergår jag till typ Pearl Izumi rätt som det är… (tomma hot, jag vet).

  • Cykelbantning

    Hej.

    Igår vägde vi våra bikes med hjälp av Peters fiskevåg.
    Gissa vems bike vann (otippat). Peters Canyon var hundra gram tyngre än 6.8 kg.
    Men men. Jag ska minsann se till att kringgå UCI:s regler till sommaren 2013!
    Än så länge blir jag grym på den lilla tungviktarn jag har 😉

    Sedan åt vi biffar med ugnsrotfrukter och en sallad med mozzarella till. Gott som fan!

  • Rapport, ögat och bibs

    Tja!

    Gårdagens tur började bra…
    Tills det blev en vurpa bak i klungan (jag låg framme bakom dem som drog). Lite otäckt, ett par gubbs fick sig rejäla smällar 🙁

    SNÄLLA DRICK INTE om inte du ligger absolut längs bak i klungan
    VAR UPPMÄRKSAM både bak och fram
    HÅLL AVSTÅND så att du känner dig säker och hinner bromsa och han bakom dig hinner bromsa och alla hinner bromsa.

    Smått skärrad & lite förbannad —>

    En av gubbsen bestämde sig för att åka hem och jag kunde ju inte låta stackaren köra själv så jag hängde på. Hade helst kört klart med klungan men ingen behöver åka hem själv. En till kille hängde på sen så vi körde på rätt hårt till slut. Vart nästan 30 km/h dörr till dörr, helt ok med tanke på motvind, räkna av tiden för smällpausen etc.

    För övrigt så njöt jag rejält av mina nya bibs. Alltså är du tjej – köp Raphas bibs! Snygga som tusan men framför allt otroligt sköna. Visst, kostar en hel del cash money men man bor ju på cykeln, då ska man må bra på den också. Kan med gott samvete påstå att dessa bibs varit min bästa cykelinvestering hittils. Pavé, here I come!

    Sorry för sunkig bildkvalité men fotade själv med iPhonens framkamera efter rundan… Jag har ju strl L på rumpan men hade nog kanske kunnat trycka in mig i ett par M.

    För övrigt känner jag mig stark idag. Hoppas det håller i sig till imorgon, torsdagar har visat sig stumbensdagar de senaste veckorna… Idag ska det för övrigt regna, men jag är glad och spänd ändå för jag ska göra något som kanske kommer att påverka mitt liv ordentligt (till det bättre, hoppas jag) 🙂

    Hörs gott folk!

    //smått stirrig Katja

  • Material girl

    Finns inget roligare än att träna i nya efterlängtade kläder. Under kvällens klubbpass kommer nya bibs, ny långärmad och ny vindis (egentligen rätt så vindstilla ute, men kan ju ändå ha den på en kort stund för sakens skull) testas skarpt. Lunchens naanbröd ska ut ur lill-kroppen! 😉

  • Mätta cyklisten del 2 – enkla recept från mitt skafferi

    Hej på er!

    Trött och sliten efter ett cykelpass? Ingen lust att stå och laga paradmat i två timmar när klockan närmar sig nio på kvällen? Varsågod. Med dessa polare i skafferiet/kylskåpet behöver du inte lägga alltför mycket tid på matlagning.

    I dagens avsnitt av “Mätta cyklisten” tänkte jag berätta lite om vad jag brukar ha i mitt skafferi/kylskåp och varför. Inspireras, laga och kom med egna tips!

    Bara en liten varning – mina tips är inget för de LCHF- frälsta…

    I kylskåpet har jag alltid följande:

    Ägg – för att det är nyttigt, otroligt gott och utgör grunden till hur många rätter som helst! Trött och fantasilös en vardag? Varsågod, blanda ihop ägg, mjölk, random ost – in med stanningen i stekpannan – bre en macka att ha bredvid och voilà! Här har du en mättande, värmande rätt. Inga komplikationer, bara rå energi 🙂 Det bästa med äggrätter är att man kan blanda in precis vad som helst. Jag brukar ha i pasta-, ris-, korv- och kycklingrester.

    Omelett med CF istället för med mjölk? Tja, why not! Bild & recept här.

    Tomater – för att de passar till allt, är snygga både på smörgåsen och i salladen, pyntar upp vilken blek pasta som helst och för tankarna till Medelhavet och vi som cyklar älskar ju maten därifrån.

    God & enkel tomatsallad – bild & recept här!

    Pasta och ris – hur skulle vi klara oss utan dessa två grundfödor? De dagarna jag inte tränar kan jag väl klara mig med en sallad till lunch (om än en väldigt matig sådan, som t ex den från stans enligt mig bästa salladsbar Olio Deli). Men när jag tränar – fuck LCHF! Det gäller att återbygga kroppen genom att ge den allt den behöver. Det finns delade åsikter om hur lite kolhydrater vi behöver få i oss. För mig personligen har alltid ett samband gällt: ju mer träning – desto mer kolhydrater. De flesta av oss känner våra kroppar väl. Gå på intuition, eller läs på. Här är ett bra inlägg om LCHF och cykling från en av Sveriges bästa cyklister Mikael Flockhart. Och här hittar ni massa andra bra länkar till diverse åsikter. Jag älskar min pasta, mina potäter och även ris. Men jag äter dem med måtta. Och gärna med massa tonfisk och ost i!

    Lite hetare tonfiskpasta – bild och recept här!

    Potatis – inte pojkvännens favorit, dock min. Jag är uppvuxen på potatis i alla dess former men den godaste av alla är förstås potatismos (som Peter paradoxalt nog är världsbäst på att göra!). Potatismos (med mjölk, smör, salt, peppar och en riktigt liten dos muskotnöt i) går fort, är billigt och kan serveras till lite vad som helst – falukorv, snabba köttfärsbiffar, köttbullar, stekt strömming eller varför inte grillad kyckling.

    Andra grejor som är snabba och sjyssta att trycka i sig (antingen rent eller som maträtt) efter träningen är:

    • Hemmagjord pizza (köp färdig deg, på med saker du gillar)
    • Kyckling i pitabröd
    • Pesto – att ha på allt!
    • Ost (speciellt mozzarella, mums)
    • Choklad – i små mängder är det gudomligt och välbehövligt!
    • Majs – antingen som kolv eller på burk, helst ekologisk men det gäller ju alla saker.
    • Frukt – i stora lass utan hejd.
    Jepp, här är basgrejerna i mitt hushåll. Finns det nåt som saknas?
    Första delen av “Mätta cyklisten” hittar du förresten här.
    I kommande avsnitt lär vi oss att laga “Cyklistens elvismacka” (Peters specialité!) samt receptet på lyckad “Inför långrunda-frulle” som lämpar sig för en helgmorgon.
    Mums mums på er 🙂
  • Måndagspepp

    Hej på er fina cykelfolks!

    Måndag = ny vecka = nya påhitt.
    Vi kan väl gå igenom mitt påtänkta schema för veckan så kanske det blir lite, lite roligare att överleva tanken på att den finfina helgen är slut.
    Det hanns med både lyckat enmanna cykelpass Enköping tur och retur, kräftkalas hos Punken & Co., massa sömn och städning. Dessutom åt jag världens godaste paella igår som älskling hade fixat under tiden jag förhörde honom på segermarginaler i Touren (jepp, vi är fortfarande inne på Touren vi… Vueltan har inte riktigt landat i våra skallar än).
    Grymt med jobb står på schemat! Men så är livet som konsult. Antingen så går man runt utan större uppdrag och är smått uttråkad eller så river man i håret. Å andra sidan – jag är en deadlinedrottning. Presterar alltså som bäst under press. Om det är hälsosamt? Vem bryr sig, jag mår i alla fall bra av det.

    I alla fall, Cykelkattens veckoschema!

    • Måndag dvs. idag – jobb, sen bio med älskling! Lyckats få tag i gratis biljetter till “Förälskad i Rom”. Aldrig sett en Woody-film på bio förut, ska bli spännande. 
    • Tisdag – jobb, sen träning med VCK! Imorgon jävlar, då ska benen i mig hålla hela vägen in i mål. Ska fan ryta ifrån om klungan kör för sprättigt i början. Man vinner ingenting på att inte värma upp. Förresten måste vi ha fler grupper. Ska ta upp det på samlingen imorgon.
    • Onsdag – jobb, sen ska jag bara gosa äta mat göra nada på kvällen. Spännande va? Nä men ack så välbehövligt!
    • Tosdag – jobb, sen VCK. Nu börjar träningspassen 17.30 istället för 18.00. Liten skillnad för världstiden, stor skillnad för oss som vill göra något även efter träningen.
    • Fredag – då far jag till Stockholm för att hälsa på pärona och gratta lillebror till hans skolstart (förskoleklassen visserligen men ändå). Tänker trycka i mig minst två tårtbitar och ett antal bakelser. Under helgen, alltså. 
    Annat som ska hinnas denna vecka är lite planering och festpyssel. Jag har nämligen fått en cykelrelaterad festidé… Men mer om den – i ett annat inlägg, vill inte avslöja för mycket än.
    Ha en fin måndag folks så hörs vi snart igen!
    When in Alps, all you have to plan is water intake…
  • Och så F5… och F5!

    För en vecka sen beställde jag en ny höstlig cykeloutfit från Rapha. Den borde komma… idag men jag hinner nog inte hämta ut paketet idag, men kanske, kanske imorgon före jobbet och före träningen? Känner mig som ett barn inför julafton. Problemet är att jag inte riktigt vet om denna lilla julafton inträffar imorgon eller åh – först på onsdag (ännu en dag av väntan!).

    Sitter och uppdaterar DHL:s shipment tracking-sida lite väl ofta för att anses fullt frisk.

  • Shut up legs!

    Börjar bli lite nöjd med mig själv ändå. Vart nästan FÖR deppig efter det för min del totalt sugiga passet i torsdags (då benen helt enkelt gav upp efter typ, 3 mil?) Men. Benen mina svaga pallade 30 km/h till Enköping igår. Tog vinden på alla glada knuttar som körde Mälaren Runt 🙂 Tillbaks gick det inte lika fort då motvinden kom så det vart 26 km/h i snitt totalt. Men med tanke på all syra, samt att jag körde själv och hade en icke-ärodynamisk tröja (darlings Rapha i size L) så borde jag vara nöjd. Firade med kräftkalas hos Punken & Co. igår kväll och en cheesecake på Ikea idag.

    //Glad katt

  • Om att hålla käften, stjärten & andra klungpetitesser

    Hej. Låt oss prata klungkommunikation. Och nej, detta är inte ännu ett av föreläsningsinläggen om hur viktigt det är att kommunicera för att undvika faror. Detta är bara min kortfattade förklaring till varför jag ibland tycker att det är skönt att

    HÅLLA KÄFTEN och GÅ INÅT och VARA TILLSAMMANS MED ER ÄNDÅ ENSAM MED MIN BIKE

    när jag cyklar.

    Ibland känner jag själv

    Fan va asocial jag måste framstå i klungan! 

    Och nog är det så att kontrasten kan te sig stor mellan stillastående Katja & rullandes Katja. De som känner mig vet nämligen att jag pratar gärna, mycket, högt och (ve och fasa!) lite gällt till och med. Inget drömläge för de lättirriterade, helt ok för de andra sociala.

    Men.

    När jag cyklar så pratar jag mycket mindre, mer sällan, tystare och ibland inte alls. Oftast räcker det med att jag på ett sjysst sätt säger kom igen, jag är flåsig och måste därför hålla käften. Låt mig vara så kanske vi kan prata mer i slutet av passet. Men ibland känns det som att folks blir lite stötta. Snälla, bli inte det.

    Och vet ni mina orsaker, innan ni tror att jag är en bister otrevlig sak?

    • Jag har sportcyklat sen april. Alltså inte ens ett halvår! Jag tycker att det ibland kan vara lite tufft att både cykla och prata samtidigt. Speciellt om farten överstiger 30 km/h och jag ligger och drar. Jag måste koncentrera mig på att andas rätt. Så att jag får bra hjälp från kroppen.
    • Jag tycker om att småprata om dittan och dattan men jag tycker likväl om att koncentrera mig på min cykling, mina ben och inte minst vyer. Misstänker starkt att de flesta känner likadant.

    Och… Jag gillar pepp men jag gillar inte att bli skjutsad, speciellt på stjären. Tänk på det manliga medcyklister och respektera detta. Basta.

      Usch, jag hoppas verkligen att ni inte missförstår mig och tar mig för en otrevlig en som ogillar det sällskapliga med klungcykling. Tvärtom, jag uppskattar verkligen att socialisera med klubbkamraterna. Men så länge jag är på den nivån att jag måste kontrollera kroppen till 100 % för att hänga med hela passet så får jag finna mig i att – på bekostnad av mitt rykte – hålla käften, le och känna mina ben. Och er runtomkring, förstås. För den peppen som klungkörning ger, det är en ynnerst 🙂