Kom ihåg var ni hörde det först…
Fast hallå, det var ju självklart liksom.
Cykelkatten <3 Rapha <3 Wiggo <3 Sky.
Det är ju nästan en självklar equality :)
Kom ihåg var ni hörde det först…
Fast hallå, det var ju självklart liksom.
Cykelkatten <3 Rapha <3 Wiggo <3 Sky.
Det är ju nästan en självklar equality :)
Alltså helt seriöst.
Hade nån för ett halvår sedan frågat mig om jag kunde springa fem km så hade jag skrattat åt stollen i fråga. Jag, 5 km? Springa är ju fett tråkigt, det går fort och förresten så klarar jag knappt av att springa till bussen, typ.
Igår sprang jag och älskling nästan sju (6,82) km i varierad terräng. Det var min tredje (!) löprunda sen typ, gymnasiet. Kanske 80 % asfalt, resten skog, backe upp, backe ner. Rötter och kottar och grenar och lera och mossa och allt annat skojigt.
Det var ett av de roligaste träningspassen jag kört på länge. Jag älskade varenda meter utom de på asfalten.
Och visst, jag har rätt långt kvar till de avundsvärda under 5 min/km. Men jag är på god väg. Jag kan. Jag fixar.
Visst, den kommer mest i slutet, efter kanske sex tunga, tunga kilometer, men den kommer. Och jag tackar cyklingen för det. Utan cykling hade jag aldrig kunnat börja njuta av löpning.
I våras tog jag denna bild när jag cyklade uppe på Badelundaåsen. Igår var det dags att anstorma den med löparsteg. Alltid lika vackert där! |
Hallojs kära vänner!
Idag är det sådär underbart friskt men rätt så varmt och färgstarkt varmt ute, riktigt höstligt! Alltså dags för en höstlig to-do-lista i bästa Vilma-stil :)
Så let’s go… Denna höst vill jag:
![]() |
Nya numret av Cycling Plus är här :D |
Och, självklart, börja fundera på vilka lopp jag vill delta i nästa år. Så att det blir lite extraroligt att träna.
//peppad katt
Kors i taket!
Igår sprang jag och mina 78 kg hela 6 km, blandat asfalt / skog! Strålande vackert var det ute. Peter lurade mig på en kilometer så jag trodde vi hade sprungit 5 när vi i hela verket sprungit 6 :) Bra gjort, fortsätt så!
Det är det längsta jag nånsin sprungit sen typ, gymnasietiden.
Inget stort steg för den samlade mänskligheten. Men ett grymt stort steg för mig! Och faktum är att jag faktiskt halvnjöt av turen också.
Insåg dock att mina gamla jympa-Nikes inte längre duger till annat än just inomhusjympa. Dessutom var jag inte speciellt medveten om detta med pronation när jag köpte dem. Så igår var jag och sprang på ett sånt löpband inne på skoaffären och så kände de och mätte och kollade och valde ut en sko åt mig. Kunde dock inte bestämma mig i affären så gick hem och funderade. Idag slog jag till på denna sko, fast i svart utförande, på nätet. Jag kunde inte välja annat än Asics GT-2170, sådär lagom ful för att vara en löparsko men ändock utsedd till världens bästa löparsko av tidningar som Runner’s World, år efter år. Mest såld är denna sko också. Får springa i mina Nikes med inlägg tills skorna anländer :)
Så nu tänker jag bli en sån som alltid har med mig ett par löparskor när jag reser, både kort och långt. Jepp, jag tänker bli en sån.