Mallis vår 2012.
25+ ute. Dryga, långa backar på den smala, torra vägen upp till Petra.
Jag, ensam med cykeln, vinden, fåren på finkornas betesmark som omringar mig. Och Lana del Reys Born to die och Blue Jeans i hörlurarna.
På slätan. I nerförsbacken.
I uppförsbacke – punk, ska och så lite glad pop. Kämpa kämpa.
Men sen – belöningen. Sammetsrösten som smeker hjärtat.
Jag kommer aldrig att glömma känslan av när hjärnan trampsteg efter trampsteg töms på tankar, blir lätt, kommer in i samma rytm som kadensen, svetten rinner ner från pannan, ner mot munnen, slickar mig om läpparna. Ler mot solen och mot nästa backe.
Under denna timma, jag är helt fri.
Jag går från born to die till born to fly.
