Mitt starka sena nyårslöfte duns!
Helt ärligt fattar jag inte det. Varför styrketränar jag inte oftare ändå? Är ju alltid så bright and shiny like a wealthy woman’s neck, like a treasure from a sunken pirate wreck efteråt. Syns på bilderna från dagens sköna arm- och bålpass med vyn över Västerås sollapande takåsar. Gillar mitt leende. Plus: ger förstås bättre cykelpunch. Och minskar effekterna av min falska ischias eller vad det nu är som ställer till det för min ländrygg efter varje (ofrivillig) viloperiod. Äsch. Det finns förstås inga nackdelar med styrketräning. So what’s mine excuse? Jag väljer att skylla på minnet. Har under den brokiga […]
