Blogg

Hej folks, en kortis från en lite stressad än. Dagens cykelvideo är svartvit. Voilà från Johan Axelsson – good job! Synd det är bara dag två fast å andra sidan slipper ni ser mig stumna på film, hehe. Puss!

Pust å pust mina damer och herrar. Är slut bakfylle-style (fast utan att vara det då) efter den fantastiska Malmöcrossen i dagarna två. Vilken jäkla tillställning vi gjorde alltså! Sån cred till CK Barriär, stödfunktionerna och alla som tog sig dit – cyklister som publik som fotografer som buskids från närgårdarna.

Kommer att blogga lite mer detaljerat om helgen. Men här kommer lite rådata så länge:

antal våningar i höjd – 29 (ni som fotade och hejade hade typ, 70 per dag?)

antal steg – 30 000 (man står och trampar rätt mycket på samma ställe som kommentator)

antal meter per sekund – typ ziljoner. Som det blåste i Malmö – dock märkligt nog inte avsevärt mycket just på banan.

max antal slag per minut – 179 dvs. för lågt lika med ouppvärmd

antal falafelrullar – en (för 35 riksdaler och lätt godaste någonsin?)

antal cykelmil – 2,7 (5 varv på banan på lördag )

antal bilkilometer Malmö tur och retur – 1250 

antal indiebryggda fatöl på lokal – 2 på Söder om Småland

antal stämband som blev hesa – ≥ 30 – Barriär bäst på att heja i hela Cykelsverige?

antal cyklister som cyklade (crossparadoxen!) uppför springbacken – 4, varav danskar – 2, varav världsmästare – 1.

antal crosskällor som gick åt – rätt många, alltså. Fråga klubben!

antal bokstäver i vinnarnas namn – alla resultat finns på CK Barriärs facebooksida/Skåne cykel

antal beats – här är den kompletta spellistan från helgens race:

Idag kommer jag med andra ord inte träna ett smack och tala så lite som möjligt. Vila hjärnan, vila hjärtat, vila rösten. Och precis som er ödmjuka kommentator ropade ut under tävlingarna – det är #malmöcrossen som gäller. In på insta och Facebook med er och spana in de fantastiska bilderna och filmsnuttarna från årets mest kontinentala (bokstavligen) crossrace. Puss!

Hej fredag.

Hade värsta racelistan och sånt på gång till er men blev lite störd, lite världstrött. Vet ni, om jag vore allsmäktig och fick sudda ut en enda känsla ur mänskliga egenskaper så skulle jag alla gånger ta avundsjukan. Den är nämligen den dumdristigaste drivkraften av dem alla. Typ alla problem i världen – stora som krig och mobbing och små som tjafs och dålig stämning – beror nästan alltid på att folks är avundsjuka på andra folks, utan att alltid erkänna det för sig själva och stoppa sig själv i tid innan de förstör för andra folks. Det vanligaste uttrycket för avundsjuka är att man vill jämna ut “orättvisan” genom att “sätta personen/objektet på plats” eller “ta ner personen/objektet”. Mår man bättre av det? Kanske. En kort stund. Nog är skadeglädjen en liten kick kan jag tänka mig. Men i längden är det nog ändå inne i djupet av sin själ som en bör söka roten till avundsjukan och missunnsamheten. Och vända det till något positivt och kreativt för sin egen skull. Annars förblir man precis så där låg som man känner sig. Nog så.

Nu peppar vi för malmöhelgen. Puss!

Kanske enda bilden (från Hedesunda -> Västerås-distansen)
där ni ser mig i närheten av en racer iklädd färgglada sockor.
Men även månen har sina kratrar.
(Sockorna är för övrigt fina, tack gulliga Rapha
och används numer i CX-sammanhang)

Förmiddag folksis. Världens sämsta uppdaterare här, number one virrskalle!

Min vana trogen har jag precis anmält mig till helgens Malmöcrossen race ett och två – fler motståndare i startfållan önskas tack, kom igen! Årets sista race liksom. I Malmö också, av alla ställen. Och ni som tvekar – tänk på att jag knappt tävlat i höst så ni har ungefär 90 % chans att inte komma sist.

Har inte tid att bre ut mig nu – preracelistan är på gång dock men kommer kanske ut ikväll istället. Min känsla nu är i alla fall – åh så less på att åka runt (även en cyklistvagabond får ju nog med jämna mellanrum) med packning, logistik och allt vad resan innebär – och så är det ju typ åtta timmar enkel resa till Malmö? – men peppar mig med att resesällskapet blir gott. Johan, Tony, bästa enköpingscrossies Markus och Daniel och min älsklingspöjsch ju.

Har dock alltid velat sporta (hehe) Malmö ordentligt och detta får väl bli tillfället. Eftersom jag kommer att både kommentera och tävla och försöka återhämta mig på något sätt däremellan så lär det inte bli sporta som i rulla hatt nattetid men jag tänker hinna med minst en portion berömda malmöfalafel och minst en om än kort promenad genom staden.

Ikväll blir det något lättare rullpass på den halvriggade Monarken alternativt på lokal, beroende på humöret.

Puss och glöm inte att anmäla er till Malmöcrossen eller kom förbi och heja – det vankas häftig tillställning med gäster från hela landet och kanske även några från utomlands.

Hej, sitter tjock med jobb som en annan vinterpälsad hare. Här är tre braiga länktips till er läsarfolksis så länge:

ett. Cykelcrosshjälpen

Sveriges mest godhjärtade cykelbloggare aka Johan drar även i år igång insamlingen till förmån för Musikhjälpen. In och läs varför det är viktigt – crossa – bidra! Tack ni är bäst <3

två. Tour de Celeb

Jag känner knappt till någon av de deltagande kändisarna men jag älskar idén. Jag som annars skyr allt som har med b-kändisarnas idrottsförsök att göra gillar ändå den plågsamma cykelsportsutmaningen dessa stackare utsätts för. Jag längtar tills våra svennecelebs tvingas köra någon fet cykelutmaning, kan inte typ TV4 köpa idén? Hoppas det blir riktigt otränade sönderfestade celebs också, inte ba nå tråkiga avdankade kondisidrottare. Läs om Touren och se klippen här!

tre. Vintagekunskapen ej att fördöma

När min polare AK skickade länken till Common sense of bicycling. Bicycling for ladies var jag på G att dra en suck. Inte ännu en gammaldags skrift som förklarar för damerna hur viktigt det är att dofta vårsol även efter trettio mil i sadeln. Men tji fick jag – tack och lov så klart – ty Bicycling for ladies är en fet, teknisk och raceinriktad skrift anno 1896. Språket är ruggigt sexigt, kolla här om smörj ba:

om inte det är cykelerotik så vet jag inte vad! Eller här om att leda cykelgrupper:

Stämmer än idag eller hur? Och sist men inte minst, om att det inte alls svårt att dra ihop en cykelklubb och om att anpassa cykeln efter sina behov:

Är ni sugna på fler underbara vackert illustrerade skrifter om cykelkonsten – eller kanske känner för lite hjullyrik? – så finns den engelskspråkiga guldgruvan här. Varsågoda!

Så nu peppar jag inför kvällens intervaller. Ska ni köra nåt tufft ikväll? Puss!

Jag har det bra, jag är bak i bussen!

Nä är jag fan inte. Sitter så långt fram jag kan ty blir lätt illamående av att sitta bak i motordrivna fordon. Men är i alla fall på bussen till Uppsala för att gå en jobbkurs så blir mobilblogg här. Veckans träningsplaneringsförsök i samarbete med finaste Kaffeabstinens & Co. kommer här:

– idag måndag blir benmyrornas dag. Har man rastlösa ben så är tre timmar på bussen och så sju timmar stillasittandes på kurs typ döden. Ser därför fram emot kvällens snurr – om det blir på min halvriggade Monark eller ute på lokal återstår att se. Blir inget tungt dock.

– imorgon är det tisdag och – överraska lagom! – intervallernas dag. Vill helst köra ute, kanske på Kallecrossen, får kanske med mig några?

– på onsdag är kvällen troligtvis upptagen ocykligt värre så då är min tanke gym på lunchen

– torsdag är lättsnurrandets dag

ty

– på fredag åker vi upp till Malmö där jag ska dels speakerjobba för och dels köra den grymma (vad annars?) MALMÖCROSSEN i dagarna två!

Wii eller hur!

Som ni märker så blir det ingen klassisk vilovecka-före-tävling denna. Det beror förstås på att Malmöcrossens race blir mina andra race under säsongen som inte blivit som jag trott på grund av nästan utbränd osv. så jag tränar istället på som vanligt för att byggas upp igen och ser fram emot helgens tävlingar på ett rätt så avslappnat sätt.

Men kommer förstås bli nervös i alla fall, men det tar vi sedan det.

Nu ska jag fortsätta glo ut genom det skitiga bussfönstret, ändå lite fint ute med pudret på slätterna.

Puss!

Hej, omtumlande ny tid, mycket i och med det nya jobbet, all omställningen. Bare with me. Idag är det söndag och lugnare; mina fingrar är småstela efter den isande men vackra promenaden i det ostadiga senhöstvädret – ömsom sol ömsom lä omsöm snökaos ömsom grådassigt, än är vinterns grepp ostadigt! Under gårdagens distansfärd hamnade vi verkligen i gränslandet mellan höst och vinter. Gränsen suddades ut någonstans vid Gesala, från plusgrader till minusgrader cyklade vi på enochenhalvtimme, och sedan blev det aldrig riktigt varmt, och så fortsatte vi på de nya stigarna och där ungefär blev jag hungrig och därav lågsockrad och följaktligen blasé inför allt det natursköna men så istället för blaskplums

– som man hade kunnat förvänta sig när det mitt ute ingenstans uppenbarade sig ett kompakt dock ändå flott vattenfyllt dagbrott

KRÄCK CK CK k k

så hörde man det skarpa kraxiga ljudet av en stenhård gren som ramlade ner mellan de mänskligt regelbundet brutna klippväggarna,

ingen vikt att tala om för att bryta igenom istäcket, tjockare än vad som syntes uppifrån stigen vi kom på

hundratusentals små darrningar inne i isen, hela dagbrottet i gungning.

Så ställde vi in de lerskitiga, tjälanfallna cyklarna i vattnet* och de stod där av sin egen vikt och vi roade oss med att kasta vassa stenar ner mot isen och väldigt få gick igenom.

Och då blev mina annars så varma händer blöta och kalla, men jag hade glömt bort min hunger och mina små bonkningskänningar. För så är det alltid – att vara trött och mata är en monoton uppgift. Att bryta monotonin är ett sätt att resa sig en sväng innan det sista rycket hem till Västerås, den lilla pausen på Statoil för årets första och godaste saffranskatt och en kopp slätt kaffe.

Och någonstans där mellan klunkarna och de gula tuggorna övergick hösten till december.

För de ruttnyfikna finns Strava här. Puss och nu dör mitt datorbatteri så vi hörs sen!

* nej, inga nav, lager eller annat skadades under fotograferingen. 

Glöm spångest, på cross gäller att besegra sin skrångest!
(och ja den dumma herrtröjan åker upp hela jävla tiden)

Jonas foto från Sjöängscrossen

Haha folks, tack för att ni vart lika uppspelta som jag över mitt nya tillskott i cykelfamiljen som jag vart!

Tack för alla era tips också och idéer kring uppriggningen av monstret – på Facebook, Twitter och via mail. Tänk att det sitter folks och ruvar på värsta reservdelrikedomar hemma (det gör jag i och för sig med, måste börja sälja av). Jag tycker inte att jag varit otydlig i mitt förra inlägg men ja, jag kommer att tills vidare köra manuell watträning dvs. med hjälp av vikten och kadensmätaren (tills jag blir rik och kittar upp mig på en wattmätare hehe). Jag har tränat på det sättet förr, jag har kompisar som kör på det viset så ni välmenande gubbs som är oroliga för om jag förstår hur man gör så behöver ni inte vara det och jag lovar – jag vet att be om hjälp när jag behöver det.

Nu till gårdagens träning. Var sjukt trött på grund av för lite sömn natten före (Monark-hämtningen tog sin tid…) men pallade mig till en offentlig spinninglokal och gjorde en Katja-klassiker – hoppade in på ett längre spinningpass för att sätta mig längst bak och genomföra mina längre intervaller. Tycker det funkar bra att köra just längre intervaller på det viset – är bara att lägga sig på sin kadens och sin puls och mata på. Kortare intervaller är tyvärr lite mer känsliga för spinningpassets förändringar men det är lättare att koppla bort spinningsledarens (fantastiska – inte illa menat men äsch, ni fattar) upplägg när man kör långa. Körde tre stycken femtonminutare, var tungt och tråkigt under de två första men under tredje så hände det önskade – benen kopplades på nåt sätt fri och hjärtat pumpade vackert på finfin tempopuls. Kändes som jag kunde mata på hur länge som helst men så var spinningpasset slut.

Idag väntar uteintervaller i gräs-och-skrå på vårt närbelägna arena Kallecrossen – vilket lär bli en liten slirfest eftersom det är typ +7 grader ute och rått. Föga upphetsande väder men bra för teknikträning. Om mindre än två veckor väntar ju Malmöcrossen – årets gräsligaste crossrace?

Puss!

Hej igår blev jag med en alldeles egen Monark! En 829 med trasig elektronik dock i övrigt finskick (klassiskt för denna modellen). Kul va? Om man gillar leda och smärta det vill säga men det gör ju vi cyklister. Jag har länge letat efter en Monark och igår slog jag till på fyndet i Stockholm. Anledningen är förstås att jag vill effektivisera min träning och få bort en del av logistiken som krävs när man tränar inomhus-fast-någon annanstans-än-hemma. Logistiken som (ihop med den andra jobb- och privatlivsrelaterade logistiken) nöter ut mig. Jag vill frigöra mer tid till annat roligt än det konstanta packandet och stressandet. Jag vill ha mer tid för mig och Jonas, vårt liv och till annat roligt och nödvändigt som kräver energi. Träningen på lokal ger mig dessutom konstant förkylningsångest – såvitt jag inte använder bilen till att påpälsad frakta mig till och från lokalen (tro mig, i nio av tio fallen jag cyklar till och från spinningen så slutar det med förkylning ett par dagar efter passet, ofta i samband med någon jobbresa). Men vardagsbilandet är inte speciellt ekonomiskt och leder förstås till ännu mer logistisk ströstress. Jag vet att det kommer en period i livet då logistiken blir en (välkommen så klart) nödvändighet – men redan nu känner jag för att balansera upp det hela lite.

Mjuka värden åsido – fy satan va stark man blir av härliga dödsintervaller på Monarken (eller motsvarande maskin, men Monark är ju det vanligaste). Speciellt till bra musik, för bra musik måste det vara för att effekten ska bli så maxad som möjligt. Och självklart är det roligast att nöta inomhusintervaller i sällskap med andra cyklister à la förra årets intervaller i klubblokalen – och det tänker jag också göra då och då – men hemmamonarken blir ändå basen för vinterns inomhusträning.

Som ni ser på fotot så finns det lite att fixa på monstret innan det är helanpassat efter mina behov:

♛ vevpartiet måste bytas för monteringen av cykelpedalerna

♛ kadensmätaren måste monteras på

♛ sadeln måste bytas till en katjarumpvänlig sådan, troligtvis min lite för breda mtb-sadel (inbillar mig att det kanske blir skönare inomhus då).

Gällande elektroniken så tänker jag be ett elektronik-geni jag känner att titta på den. Vem vet? Det kanske går att fixa. Tills vidare kör jag manuell watträning, cykeln är redan omgjord till manuell.

Jag kommer snart att blogga om mitt (ungefärliga ty litet är hemligt så klart) vinterträningsschema och så kan ju ni förvänta er lite mer wattsnack i bloggen framöver.

Puss!

Hej och äntligen – nu är min vecka som @sweden slut! Det har varit skitkul men också rätt ansträngande för mig som annars kastar mobilen som en annan behå när jag är hemma och inte tar snapshots (fan ska jag börja blogga på svengelska nu också?). Nä men jag har lärt mig några engelska termer – bättrat på min engelska i allmänhet – samt kommit i kontakt med en massa helt grymma individer runtom i världen. Det sista har egentligen varit den bästa behållningen med att vara @sweden. Tänk att så många människor är eller har blivit intresserade av cykel och fick sig ett gäng aha är det så här ni har det?-upplevelser. Tänk alla som kontaktat mig, någon som tänker starta Jordaniens första (!) cykelklubb och någon som bara måste få bo i Sverige för att få cykla här. Här kommer ett gäng best of:s från veckan. Alltså kanske inte nödvändigtvis de mest gillade/retweetade men sådana som genererade många svar och störst engagemang. Voilà:

Det var ett gäng det. Vill ni läsa alla mina tweets och svar på andras tweets så är det bara att rota i mitt @sweden-arkiv. Tack Si för att ni hjälpte mig att klä världen i lite mer cykel, punk och kärlek.

Puss!