satans tidsbrist. var ju tvungen att sova ut och jobba idag
Cykel
okej, detta inlägg handlar inte om cykel.
men så är ju Cykel, punk och kärlek den här lilla skitbloggen handlar om.
Jag såg nyss en underbar film, en estetisk centralstimulantia, grrr åh åh!
om ni gillar mode, foto och skönhet, ens lite så tycker jag ni bör se WE’LL TAKE MANHATTAN.
hade inga alls förväntningar men blev hänförd, främst för att färgerna, kläderna, känslorna och miljöerna är så Katja.
nån gång är jag i NY, cyklar Gran Fondo på en metallracer med smalt grönt överrör som matchar mitt röda hår och mina fräknar på näsan och sen så plåtar jag det som ingen annan märker är vacker förrän jag lagt upp bilderna.
så, off to dreams!
Och jag som jämt säger att jag inte kan springa.
ibland är det ju riktigt kul!
kanske ska börja säga jag kan inte springa fort istället? lite mer sanningsenligt och lite mindre definitivt… å andra sidan så är ju jag faktiskt cyklist och då kommer de icke-löpningsanpassade benen på köpet.
Igår var i alla fall ett sånt tillfälle då jag kände att jag både kunde springa och springa fort. Men fort blev det i alla fall inte men det berodde faktiskt inte bara på mig igår! ((känns jäkligt bra höhö)
Det började med att jag satt på jobbet och försökte bedöva den starka cykellusten och väcka styrketräningslusten (ryggen, fortfarande, jaja) istället.
Ungefär så här såg jag ut med andra ord:
Har ju liksom aldrig blivit nån styrkelover, så är det bara. Ger sig lika svårt varje gång! (dvs. varje dag eftersom jag måste göra de satans styrkeövningarna varje satans dagjävel)
Men
som ett yrvärder (oh she truly is!)
messar min glada kompis F och frågar om jag vill ta och springa Vårruset med dem eftersom de är en kvinna kort i laget.
självklart kära F, jag slipper ju sitta här och vara tråkig och nöta mina styrkeövningar till toner av nyrock, typ (av nån anledning känns det som nyrock är liksom ultimata musiken till långa trista rehab-styrkeövningar. och så lyssnar jag inte ens på nyrock! har ni förslag på annat så blir jag oändligt tacksam. ska täcka cirka trettio minuter utdragen bålstyrka)
De glada tjejmassorna!
Drogs med i stämningen, alltid roligare att springa när fler springer! Lite som med cykling ju. Cyklar alltid fortare i grupp, inte bara tack vare vindskyddet men även tack vare den medryckande stämningen. Slog igång min bästa springa-låt (gammal, jag vet men funkar lika bra varje gång, täcker perfekt första kilometern) och körde!
(brydde mig inte alls om de pösiga t-shirts med klämkäcka tryck
inte alls!)
Tyvärr var trängseln stor. Den omöjliggjorde riktig löpning. Man fick jogga och vissa partier gick det bara att lunka.
Men ändå, superskojsigt. Joggade in i målet på 27 minuter till tonerna av Elliphant. Tack bästa F för en oväntad och skoj löparupplevelse!
I tisdags bestämde jag mig att säga bye bye zoom zoom till halsflussen. Och efter en lång arbetsdag, bye bye zoom zoom till tangentbordet. Äntligen cykel!
Bestämde mig för att skita i att vänta på klubbträningen nån timme senare och körde ut på egen hand. Rytternevägen – Strömsholm – hem. Klassisk massagerunda. Det finns oroväckande starka tempotendenser i mig ibland, alltså. just den där lusten att sticka ut själv, och bara leka med vinden. Å andra sidan gillar jag att köra långt vilket kanske inte är sådär jätte-tempo av mig. Äsch, struntsamma. Gillar cykla själv ibland, så är det bara.
Den här turen blev dock inte speciellt lång. Fick ihop glada fem mil (varav fyra mil effektiv cykling, resten blaj inne i stan för att hitta ut / in). Försökte ligga på jämn lagom puls och mantrade på under hela turen ta det lugnt, ta det lugnt, högre kadens, lägre puls etc.
Utanför mig ligger Gröna Woken och jag bestämde mig för att för första gången avnjuta något av deras meny. Precis när jag hade beställt så öppnades de himmelska portarna och jag blev totalduschad! vilket inte gjorde speciellt mycket egentligen för jag skulle äta, svida om och sticka hem till en som gör mig glad.
och att både avsaknaden av ryggsmärta och halsont gjorde mig glad med,
ja tänk vilken bonustisdag!