CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Cykel

Vädring av high-vis giletten i nytt sammanhang.

Och jag som jämt säger att jag inte kan springa.
ibland är det ju riktigt kul!
kanske ska börja säga jag kan inte springa fort istället? lite mer sanningsenligt och lite mindre definitivt… å andra sidan så är ju jag faktiskt cyklist och då kommer de icke-löpningsanpassade benen på köpet.

Igår var i alla fall ett sånt tillfälle då jag kände att jag både kunde springa och springa fort. Men fort blev det i alla fall inte men det berodde faktiskt inte bara på mig igår! ((känns jäkligt bra höhö)

Det började med att jag satt på jobbet och försökte bedöva den starka cykellusten och väcka styrketräningslusten (ryggen, fortfarande, jaja) istället.

Ungefär så här såg jag ut med andra ord:

Har ju liksom aldrig blivit nån styrkelover, så är det bara. Ger sig lika svårt varje gång! (dvs. varje dag eftersom jag måste göra de satans styrkeövningarna varje satans dagjävel)

Men

som ett yrvärder (oh she truly is!)

messar min glada kompis F och frågar om jag vill ta och springa Vårruset med dem eftersom de är en kvinna kort i laget.

självklart kära F, jag slipper ju sitta här och vara tråkig och nöta mina styrkeövningar till toner av nyrock, typ (av nån anledning känns det som nyrock är liksom ultimata musiken till långa trista rehab-styrkeövningar. och så lyssnar jag inte ens på nyrock! har ni förslag på annat så blir jag oändligt tacksam. ska täcka cirka trettio minuter utdragen bålstyrka)

jo men hursom, där stod jag plötsligt med nummerlappen på bröstet och tempolåren spända och kände mig sådär lagom tjejig som hade min rosa high-vis gilet på. Fast egentligen så är ju cykelrosa inte riktigt samma som tjejrosa men det vet ju liksom bara vi som cyklar. 
Finfin stämning, på såna här lopp! Hade vi haft tillräckligt med brudar på mitt kontor (byggbranschen you know) så hade jag banne mig dragit ihop ett gäng. Förstår i och för sig inte varför det bara är till för tjejerna men men, fördelen är väl att det är mindre folk = bättre framkomlighet…

De glada tjejmassorna!

Drogs med i stämningen, alltid roligare att springa när fler springer! Lite som med cykling ju. Cyklar alltid fortare i grupp, inte bara tack vare vindskyddet men även tack vare den medryckande stämningen. Slog igång min bästa springa-låt (gammal, jag vet men funkar lika bra varje gång, täcker perfekt första kilometern) och körde!

(brydde mig inte alls om de pösiga t-shirts med klämkäcka tryck
inte alls!)

Tyvärr var trängseln stor. Den omöjliggjorde riktig löpning. Man fick jogga och vissa partier gick det bara att lunka.

Men ändå, superskojsigt. Joggade in i målet på 27 minuter till tonerna av Elliphant. Tack bästa F för en oväntad och skoj löparupplevelse!

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.