Fast i samma träningskörspår? Börjar gymmets passutbud kännas fjuttigt? Gråt icke. Här är fem alternativ för dig som vill testa något nytt. Jag har sorterat dem utefter träningspersonlighet – men självklart är det upp till dig vilket av passen som du känner dig mest bekväm med.
Lycka till!
För snyggingen som lessnat på fitness men loves att visa upp sin tighta body – trikåaerobixxx!
För cykelmotionären som tycker att de tre positionerna man har under ett spinningpass inte räcker – Jackie Spinning™!
För bandypappan som vill åt mer tackling – radball på liten yta!
För livsnjutaren som gärna kombinerar träning med livets goda – inomhuscykling på Finlandsfärjan-vis!
Och sist men inte minst – för alla de som tycker att man får träna klädd i vad som helst bara man har roligt – Conchita Wursts träningsvideo, aldrig släppt här hemma i Europa men självklart big in Japan!
Offroadterrängpromenadallt-i-allokängorna!
Här i en skog nära dig.
Hej folksis! Hoppas ni har en fin lördag. Här har en stressig arbetsvecka övergått i en stressig helg men äsch, det är väl bara att äta en blodapelsin till och gilla läget.
Jag hade dock sett fram emot att ta ut crossen på en längre fikatur idag men snön faller blöt och horisontell och söker sig innanför kragen och jag måste göra sådant jag normalt sett skyr med alla medel alltså shoppa och tvätta. Shoppa till några i den icke-breda men ändå kära släkten utomlands vars några representanter kommer på besök i Stockholm imorgon, shoppa till en viss liten pöjsch som fyller år om några dagar och shoppa lite nya plagg typ behåar och sådant till mig själv. Den där sista biten är den absolut tråkigaste men nu måste jag helt enkelt.
Det gör mig lite depp att lägga en lördag på att gå i affärer och sedan tvätta så jag tänker lyxa till dagen med en lunch på stan med Jonas (han är befriad från shoppingen, skulle aldrig någonsin utsätta en person jag tycker om för den bördan) och sedan med att ge benen en rejäl omgång på Monarken ikväll mellan tvätthämtningarna.
Och för att själva shoppingen ska kännas roligare så ska jag försöka ta mig till minst två vettiga skoaffärer och leta efter ett par riktigt sköna och förstås snygga promenadskor. Jag är ju tjejen som gärna går runt en mil om dagen och som jag berättat tidigare så lär promenaddandet bara öka nu och då funkar det inte att gå i gamla nitade skinnkängor med ingångna gympaskosulor i bara för att slippa se sportig ut. Där jag är nu är promenaderna inte längre bara en del av min vardag utan en träningsform i sig. Då känns det inte mer än rätt att göra det riktigt skönt för fossingarna på ett – jag fogar mig – sportigt sätt.
Nu kan jag noll om just promenadskor – är det ens en egen skogenre? – men jag tänker förstås inte något kulört och käckt utan hoppas på någon nedtonad historia. Det viktigaste är greppet – de bästa promenaderna företas självklart inte på asfalt utan på stigarna i skogen. Hm, man kanske ska kitta upp sig på ett par nya terränglöparskor helt enkelt och gå i dem? Kom gärna med era tips.
Puss och nu ska jag kitta upp mig för en rejäl promenad som ska föregå dagens tough shopping challenge. Tur jag gymmade (med bland annat kettlebells på inrådan av starkot Erik) igår – är säkert sjukt stark och klarar av allting idag.
Må blodsockret vara med oss, puss!
English: Wanted to go riding, instead I have to shop lots and wash lots today. Gonna try to still enjoy the day and look forward to do some Monark intervals tonight.
En sak är säker här i livet – det är alltid lättare att pressa crossen mellan däcken än att pressa dubbdäcken i crossfälgerna.
(kort från årets Basemile dag två då
det faktiskt var rätt vårigt ute som ni ser)
Hej och tack för alla välmenande ord angående mitt kravlöshetsinlägg häromdagen. Känner dock att jag kanske borde slagit an en lite lättsammare ton för vissa uttryckte rejäl oro. Det behöver ni verkligen inte, oroa er. Jag har varken väggat eller blivit frälst. Jag är van vid förändring så den i sig skrämmer mig inte men gnälla av sig måste man få göra ibland, ändå min blogg, mitt gnäll liksom.
Nu råkar min blogg vara en på gott och ont öppen historia och jag ber er därför att hållas på spänn ett tag till. Så vi snackar träning idag.
Eftersom jag är på g med att bli qom av kravlös träning här så tränar jag varannan dag just nu. De dagarna jag inte tränar så “kompenserar” jag med att gå så mycket jag orkar och hinner (har ändå jobbet, relationerna och sådant att sköta) och sova järnet. Sömn är ju som bekant också godis!
Jag och Monarken är superbra kompisar just nu. Jag som annars har svårt att motivera mig att träna (eller jobba eller ringa folks eller inreda eller göra något annat ansträngande än ligga i soffan och peta i näsan läsandes en bra bok) hemma har nu när jag lider av den Stora Mäktiga Tröttman verkligen insett fördelen med att inte behöva palla sig iväg för att få sig lite rull. Eftersom fjärrkontrollen till smartteven och Youtube är batteridöd just nu så har jag nu kört till vanlig musik och radiodokumentärer. Sist rullade jag till Lewinskyaffären i P3. Gick hur bra som helst att få upp pulsen dit jag ville – man skruvade bara motståndet hårdare varje gång en smaskighet kom fram.
Annars har jag gymmat. Eftersom jag är otäckt klen om överkroppen så är den faktiskt den som får mest uppmärksamhet just nu. I tisdags körde jag och coach Tony ett smått jobbigt pass som resulterade i att jag inte kunde lyfta på armarna i dagarna två och ikväll tänker jag upprepa succén fast med lite mer ryggfokus. Min rygg är ju sådan som ballar ur så fort jag inte cyklar på en vecka eller två så jag måste hålla den i trim precis hela tiden.
I övrigt så längtar jag precis som Helena till vårens torra stigar, och även asfaltsvägar förstås. Jag överdriver inte när jag berättar att cyklingen har räddat mitt liv vårtid. Alla andra årstider cyklar jag för att jag tycker det är roligt – på våren cyklar jag för livet. Så jag ber varje dag att jag när det har töat mår så pass bra fysiskt att jag kan cykla så gott som varje kväll. B-planen är förstås att gå långt varje kväll men det är ändå inte lika roligt.
Imorgon är det lördag! Jag hoppas kunna cykla ute. Lär kännas tungt och jävligt med dubb men här i Västmanland är inte läget än att ta dubbdäcken ännu. Inte om man kör off-landsväg alltså. Jepp, cykel och fika får det bli.
Puss och ni är bäst.
English: Some words about my recent training routine – walking, doing gym stuff and spinning on my Monark stationary bike listening to podcasts.
Tack alla ni som har deltagit i tävlingen. Skulle vilja att varenda en av er vann förstås! Men nu vart det bara fem som fick vinna och för att undvika ens minsta lilla jävet så bad jag coach Tony att i blindo slumpa fram fem namn bland de som lämnat både förnamn och efternamn i kommentaren eller i e-postadressen.
Och vinnarna är:
💥 Alexandra Berglund
💥 Agneta Hansson
💥 Bo Medin
💥 Anna Johansson
💥 Robert Ottosson
Grattis, ni ska få ett varsitt vinnarmail också och sedan är det bara att meddela namnet vid mässans infodisk så är ni inne! Ha så kul på mässan och berätta gärna sedan vad ni tyckte om tillställningen.
Puss.
English: Time to crown the winners of the Bike Expo blog contest.
Just nu står jag inför ett av mitt träningslivs kanske svåraste utmaningar. Och nej, det är inte något nytt episkt lopp som jag har anmält mig till, det är inte en ny tävlingsgren jag ska ta mig an.
Det är precis tvärtom – sedan ett tag tillbaka tvingas jag träna kravlöst och herre min vad tung den bördan är!
Det är inte för inte som jag efter femton år av nästan obefintlig träning och ett rätt ledset människobygge har lyckats cykla upp mig till att tävla på svensk elitnivå på landsväg och faktiskt prestera helt ok då och då. Det handlar inte om att jag är någon superhuman. Det handlar helt enkelt med att jag tycker att just cyklingen är det roligaste av allt fysiskt och jag trivs med att försöka bli bra på det jag tycker är roligt.
För att jag eggas av resan. För att utvecklas. För jag dör själsligt av att stå still. För att det är så förbaskat kul på vägen. För att jag gör det obetalt, för mitt eget höga nöjes skull. Jag kommer inte från någon sportslig bakgrund. Tvärtom. Så det är helt och hållet jag själv som har upptäckt hur roligt det är att träna med en sjukt rolig prestation i åtanke. Att lära mig så mycket jag kan från scratch. Att skapa min egen, inre hejarklack. Och min inre sparringpartner.
Jag trivs med ett upplägg, med att ha tänkt igenom passet innan det börjar. Även om kroppens dagsform avgör mycket under själva passet så är vetskapen om att passet är en del av ett större sammanhang som för mig närmare mina mål en trygghet. En ram, inom vilken jag har hur roligt som helst. Njuta av sällskapet och musiken och naturen och tankarna, ta ett och annat kort, hitta en blomma att glädjas åt och ta ett kort på under pinkpausen.
Jag har inte behövt gräva djupt efter motivationen – den har ju så gott som alltid funnits där i form av tanken på hur mycket roligare det blir på tävling eller annan utmaning när man har tränat bra inför den.
Jag tycker om att alltid kunna ta i lite extra, lite mer. Jag gillar när det gör ont och jag äskar det ögonblicket som inträffar under så gott som varje hårt pass då jag från att känna nej nu orkar jag inte mer på en ögonlocksdel övergår till att känna wow det här går ju visst och gränsen är flyttad fram ytterligare!
Men nu är det fysiska hälsoläget sådant att jag måste göra ett uppehåll i detta mitt målinriktade resande. Jag måste stanna upp och jag måste känna efter. Jag får inte ta i för mycket – och jag får inte ta i på fel sätt. Jag får ge fan i att tänja på gränserna och riskera ramla. Den mesta planeringen är ba att slänga eftersom jag inte vet om jag kan hålla upplägget.
Skämt åsido så har jag egentligen inget emot att mysa runt träningsmässigt. Jag är tjejen som väntar in alla under motionsloppen för palla ha bråttom utom tävlan. Som inte låter någon bli avhängd under passen jag leder. Som gärna äter en napoleonbakelsebit extra vid fikat. Särskilt sommartid är det underbart att softa runt på crossen eller mtbn i skogen och käka lite blåbär, typ. Slå på lite Queen och trampa lätt på någon slingrig landsväg…
…en kort stund, för att vila upp sig. Fy fan va tråkigt det skulle känna för mig (!) att göra det hela tiden. Och det är precis det jag får göra just nu.
Men hörni barn jag har kommit på en smart grej här sörni. Jag vänder på den mentala steken. Jag ska banne mig bli världsbäst på kravlös träning! Om det så krävs att jag skaffar en stetoskop för att verkligen, verkligen lyssna på den dära kroppen som lever sitt eget förvisso fantastiska, men ruggigt oberäkneliga liv.
Testa träna allt sånt jag annars försummar. Träna upp de där armarna som finns någonstans på kroppen men jag kommer inte ihåg var. Dansa. Sova (också en träningsform faktiskt). Träna upp pianofingrarna. Ta mina outtröttliga fossingar till de ställen där de inte varit ännu.
Bli en jävel på yoga, den tråkigaste träningsformen jag vet.
Skojar.
Fast jag har förresten gått och köpt en yogamatta. Oljesvart och stilig. Rea på Röhnisch.
Perfekt att ha under Monarken då jag kör mina kravlösa pass som fanns det inget som hette svett!
Typ. Puss.
English: Some words about the demanding state of so called undemanding training I’m up to these days.
Hej kära läsare! Som ni förmodligen vet så är det i helgen 3-5 mars som den Svenska Cykelmässan förgyller Göteborg. I år är det hela 118 varumärken som ställer ut på mässan och bland de finns det både internationella cykel- och pryltillverkare, lokala kommersiella- som ideella aktörer och en och en annan spännande nykomling. Besökarna får möta både stjärncyklister och coola cykelprofiler att inspireras av. Nytt för i år är även Sveriges Cykelriksdag som beskrivs som “den nya cykelpolitiska samlingspunkten i Sverige. Den 3 mars samlas toppolitiker, ledande experter och engagerade cyklister på Svenska cykelmässan i Göteborg för att debattera de hetaste cykelfrågorna”. Spännande eller hur? En mässa för alla slags cyklister helt enkelt.
Tyvärr får jag inte riktigt ihop logistiken så har fått tacka nej till deltagande i mässan – men har ändå glädjen att i samarbete med Svenska Cykelmässan tävla ut fem stycken dagsbiljetter till mässan till er kärt läsarfolk.
Allt man behöver göra för att vinna en av fem biljetterna är att i kommentarsfältet svara på följande fråga:
Hur många politiker respektive experter deltar i Sveriges Cykelriksdag under årets Svenska Cykelmässan i Göteborg?
Ett tips är ju förstås att kika på hemsidan för att finna svaret. Glöm inte att uppge ditt fullständiga namn dvs. förnamn och efternamn och riktiga e-postadress (syns inte öppet). Vinnarna hämtar upp sina respektive biljetter när de uppger sitt namn i mässans infodisk.
Tävlingen pågår till och med onsdag den 1 mars och vinnarna meddelas någon gång under torsdagen. Lycka till! Puss.
OBS OBS OBS TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD OCH VINNARNA MEDDELAS IDAG TORSDAG 2 MARS.
English: An opportunity to win one of five entrance tickets to the Swedish Bike Expo in Gothenburg the upcoming weekend.
Hej, här uppe i Hedis och Gävle har vi det bra. Lapar den sista vintersolen, traskar våra fötterna trötta och äter chokladpraliner (och annat som ni ser på kortet ovan) som fanns det ingen skam i kroppen.
Jag passar på och njuter allt jag kan av det gammaldags vintervädret. Snart kommer min värsta måendeperiod – den tidiga våren med sin lika bländande sol men utan någon snö eller växtlighet att gömma blicken i. I år blir det en underbart annorlunda vår och jag tänker göra allt i min makt för att inte låta min vårdepression sätta käppar i mina hjul – både bildligt och bokstavligt talat. Åh hoppas på mycket träning och friluftande – sedan jag infört dem som ett stående måste har vårdeppen blivit lättare att uthärda.
Oj detta skulle ju bli ett kort hej!
Hej!
English: Enjoying the last days of winter here in Hedesunda and Gävle before my annual spring depression kicks in. Hoping though it will get over faster this time!
Hej! Om cirka en vecka är det dags för endagstävlingen Strade Bianche som kickar igång årets UCI Women’s World Tour eller rått och slätt Världstouren 2017.
Eftersom Världstouren är en ung serie vars mediala bevakning inte kommer ens i närheten av herrarnas motsvarighet UCI World Tour – speciellt här i Sverige – så tänkte jag att det vore bra med en guide. Voilà!
Bakgrund
Från början hette damernas serie UCI Women’s Road World Cup ochbestod av 6-12 endagarslinjetävlingar. Eftersom UCI-systemet saknade indelning av damlagen i World Tour-lag och kontinental-lag (som på herrsidan) körde alla proffsen ihop. I år har man infört det systemet och slagit alltså ihop de allra högsta och de näst högsta proffsens race i en och samma serie.
Tävlingar
2017 är alltså det första året då Världstouren består av 20 tävlingar fördelade på totalt 46 tävlingsdagar. Världscupen består alltså av 14 endagslopp som vårt svenska endagsrace i Vårgårda (vunnet av hemmaåkaren Emilia Fahlin förra året!) eller vårklassikern Flandern Runt och av 6 etapplopp som Ladies Tour of Norway och Giro Rosa.
Ett av kraven för att komma med i Världstouren-serien är att tävlingsarrangörerna ska garantera att racet bevakas medialt – antingen på TV eller livestreamat på Internet via tävlingens egen hemsida. Därför har alla race som är med i Världstouren en varsin hemsida. De andra kraven är att de nytillkomna tävlingarna inte får krocka med de redan existerande damracen och funka någorlunda vettigt logistiskt sett.
Stall
Totalt är 20 lag (eller stall som vi ibland säger på cykliska) med och tävlar i årets Världstouren. För att börja någonstans startar lagen med sina respektive aktuella UCI-poäng enligt UCI:s officiella Invitational Ranking. Under endagsloppen måste lagen ställa upp med minst fyra och max sex åkare per lopp. Under de etapploppen är antalet minst fem och max åtta cyklister. Följande lag är med i årets Världstouren:
Vill man kolla vilka cyklister som kör för vilket lag så går man in på UCI:s lagkatalog – väljer kategorin UCI Women’s Teams och sen trycker på det laget man är intresserad av.
Hejar man på ett särskilt lag så kan det vara en idé att följa deras twitterkonto – då brukar lagets mediaperson liveuppdatera hur det går för laget under loppen. Om man inte får tag i sändningen eller kan vara på plats dvs.
Blågult
2017 finns det inget renodlat svenskt lag i damernas Världstouren (herrarna har ju det kontinentala Team Tre Berg-laget). Det finns dock ett gäng svenska åkare som kan tänkas tävla i Världstouren i år och det är Emilia Fahlin, Sara Mustonen-Lichan, Alexandra Nessmar, Sara Penton. Vore kul med Hanna Helamb, Sara Olsson och Ida Erngren i något race också, men har inte lyckats googla till mig något. Vore kul att intervjua dem kom jag på *idé idé antecknar*
Favoriterna
Nu när Emma Johansson avslutat sin proffskarriär så är det inte självklart med en blågul favorit. En annan fantastisk åkare är dock på väg upp från skadeinfernot och det är förstås ingen annan än självaste Marianne Vos (WM3 Pro Cycling), som under denna höstens/vinterns crossäsong visat att hon är åter någon att räkna med i den absoluta toppen. Här är fler stars att hålla koll på:
Megan Guarnier (Boels-Dolmans) – vann både Giro Rosa, Tour of California med flera etapplopp förra Världstouren-omgången
Anna van der Breggen (Boels-Dolmans) – vann landsvägs-OS och tog bronsmedaljen i tempo-OS i Rio
Elisa Longo Borghini (Wiggle-High5 – laget Emma Johansson körde i slutet av sin internationella karriär), Lizzie Deignan (Boels-Dolmans), Katrin Garfoot (Orica-Scott), Amalie Dideriksen (Boels-Dolmans).
Med tanke på att det kommer att finnas fjorton endagslopp i årets Världstouren så finns det förstås goda chanser för fler åkare att både vinna och ta placeringar och poäng. Min personliga förhoppning är att favvot PFP (idag CANYON//SRAM Racing) – kommer igen och vinner massor.
Alla loppen som ingår i Världstouren kommer att i efterhand visas på UCI:s youtubekanal som så kallade highlights – korta videosnuttar som sammanfattar loppförloppet.
Jag frågade Eurosport vilka race de tänkte sända och det blir tre stycken – La Course (23/7), Prudential Ride London (29/7) och Madrid Challenge (10/9). Crescent Vårgårda kommer nog åter att sändas i SVT precis som förra året.
För de övriga loppen så är det bäst att spana in och bokmärka Sarah Connollys guide på hennes PROWOMEN’S CYCLING-sida.
En bra sak att fixa om man vill kolla på loppen är en VPN-tjänst. VPN gör att man kan kolla på stream från andra länder, något man ofta får göra då en del av damernas lopp sänds enbart via loppens hemsidor eller de inhemska kanalerna. Det finns en uppsjö av VPN-klienter, både bra och mindre bra. Själv kör jag TunnelBear. Man laddar ner den och sen drar igång den när det är dags att kolla på streamen.
Det bästa är dock förstås att vara på plats och heja fram cyklisterna. Visst, landsvägscyklingen är varken cross eller bancykling – men stämningen under ett landsvägsrace är fantastisk. Överlag är att vara publik en av de bästa insatserna man kan göra om man vill främja sporten – inte minst hemma i Sverige.
Så – kära cykelsportintresserade. Hoppas ni gillade guiden och det är bara att fråga mig om ni undrar något kring något race, vill ha hjälp med att hitta sändningarna eller annat.
P.S. Och glöm för all del inte Vårklassikerna som drar igång nu i helgen med Omloop Het Nieuwsblad (med Emilia Fahlin, Sara Penton, Sara Mustonen och Emmy Andersson) på lördag och Kuurne Brussel Kuurne på söndag (dessa ingår inte i Världstouren utan Vårklassiker är en egen kategori, kanske min favvo egentligen). Både Cycling Fans och Pro Cycling Live kommer att streama loppen men jag har tyvärr inte lyckats hitta något löfte om att damernas ingår i streamen. Återkommer om jag hittar något bra!
English: The Swedish guide to UCI Women’s World Tour 2017.
Hej. Jag har sedan ett tag kommit på mig själv att i mina egna tankar om mig själv dra en skarp gräns mellan min cykelkropp och min privata kropp.
Min cykelkropp är en kropp som jag gott kan mixtra med och optimera för att nå mina sportsliga mål. Jag kan biffa till den – och jag kan deffa ner den. Jag kan banta ner den med gott samvete och jag kan trycka i mig hur mycket pasta som helst dagen före en tävlingsdubbelhelg. Cykelkroppens syfte är ju att leverera fart på cykel och då ska den hållas så smidig och så stark som möjligt för det den utsätts för. Cykelkroppen är blott ett redskap som är helt ok att utvärdera genom att exempelvis laktat- och maxtesta den eller till och med ställa den på vågen någon gång om året. Siffrorna hjälper cykelkroppen att bli bra på det den är till för – utöva cykelsport.
Min privata kropp är något helt annat! Där spelar varken vadmuskelns linje, om kraschärren på knäna syns tre år efter kraschen, någon extra pannrynka eller något extra hårstrå på benen hit eller dit någon roll. Min privata kropp har blågrå närsynta ögon, världens minsta hörselgångar och en ömsom vass ömsom hopplöst senil hjärna. Den känner sig som hetast när den sitter med ett glas tjut i handen och pillar med hjärtskärande slingor i musikprogrammet på datorn, kör om motståndet på crossbanan i ett teknisk parti, dansar för sig själv efter något glatt besked eller svischar nerför serporna i över sjuttio knyck i timmen.
Precis som alla andra kvinnors kroppar har den privata kroppen fått sin beskärda del tveksam uppmärksamhet, inte minst från andra kvinnor som inte kan hålla sig från att kommentera andra kvinnor – face to face eller i medierna som tidningar och bloggar. Det finns en massa orsaker till varför vissa gör så. Antingen så mår de dåligt och överför detta sitt mående på andra – medvetet eller undermedvetet. Eller så tänker de helt enkelt inte till innan de klämmer ur sig sin “expertis”. Och kroppens psyke är skört, det har inget kevlarhölje och den har alltid tagit till sig andras kritik, åsikter och tankar extra hårt.
Men min privata kropps förnuft har slutat upp med att skuldbelägga sig själv för att efter att läst eller hört till sig sin beskärda del av kommentarerna tänkt, och tänkt, och mått dåligt, och tänkt igen. Det är inte min kropp som är “högkänslig”. Det är kommentatorerna som är okänsliga och därför så jobbar min privata kropp på att lika snabbt som min cykelkropp
fly all den missunnsamma, avundsjuka, bittra, säljande (läs: tjejtidningar) eller helt enkelt nonchalanta snacket
som kommer från vissa andra kroppar. För vissa människor kommer helt enkelt aldrig sluta – men jag har makten att få deras ord att sluta påverka mitt mående. Sluta följa. Blockera. Undvika. Be att dra åt skogen, mentalt om inte annat. I nära relationer – lyssna och nicka och sedan påminna sig att det bara är en åsikt och ingen sanning även om de utger sig för att vara nå slags experter eller hänvisar till “fakta”.
och det är helt b att det ska vara så
men vad ska en göra? Folks är många, ens liv är bara ett
Allt fler kvinnor mår nämligen dåligt och fler blir det (googla kvinnor + mår dåligt så får ni upp hur många studier som helst). Min dröm är att trenden ska vända. Och där tycker jag att vi som dagligen påverkar andra med våra ord har ett ansvar vi inte kan friskriva oss. Ett ansvar att tänka till en extra gång innan vi i vår iver att hjälpa och skriva av oss oombedda trampar i de andra människors redan värkande själar och vrider om lite extra med våra vassa pennor.
Peace och puss.
English: About my bodies – my cycling body and my private body. But also about how to deal with people’s so called well-intentioned comments and thoughts it’s hard to avoid for a modern woman.
Igår kväll körde jag mitt första monarkpass på typ, evigheter kändes det som? Som jag nämnt förr så är jag på en plats i livet just nu där jag tränar “enbart” för att må bra och visst – ett 30-minuters sweetspot-kör på den vita maskinen framför en käck cykelbritt och skakiga italienska vägar på TV är kanske inte vad normala människor kallar må bra men jag mådde bra av det och det är väl det som räknas.
För er som inte har koll på sweetspotträning så är det träning i zonen som ligger på någonstans runt 90 procent av ens mjölksyraeffekt, eller ca 95 procent av den pulsen vid vilken man börjar få mjölksyra (eller lägre delen av zon 4 för de som kör efter zoner). Man kör så pass hårt att det är jobbigt att prata – men så pass lugnt att man ändå klarar av att köra så längre än bara några minuter. Sweetspotträning antas öka ens effekt utan att slita lika mycket som mjölksyrapassen men är mer tidseffektiva än de rena uthållighetspassen, vilket gör att man kan träna sweetspot-nivån rätt ofta.
Ville egentligen köra längre men kroppen sa hejd hejd ta det lugnt och så kom Jonas hem och då rullade jag ut till Cure och hjälpte till med maten. Glad över mitt lilla sweetspotpass och glad över att Monarkens rigg äntligen känns rätt bikefittad. Imorrn blir det på’t igen.
Puss!
English: Yesterday I did some sweet spot training on my Monark stationary bike. It had been a while since last time and I really enjoyed the session (as much as you enjoy sweating in front of your TV of course).
