Månadsarkiv

oktober 2019

Between the ridesCykelIvar min Ivar

Alla leenden och höstlovsmilen (ett turistigt inlägg)

av Katja
skrivet av Katja

Torsdag mina hjältar!

Känner mig faktiskt också som en liten hjälte just nu. En gånghjälte. Skulle kanske ta och anmäla mig till ett gång-race? Eller heter det gång-match? Gång-linje? Gång-GP? *googlar* Hejdå höfterna liksom, here I come! Borde i alla fall gå med i gang.se. Sådär lagom street namn för Svenska Gång & Vandrarförbundet.

Vet ni hur mycket jag har cyklat under höstlovet hittills? Noll sablars km (men det ska bli ändring på med start ikväll, ifall ni var på g att stänga ner den här brokiga bloggen)

Vet ni hur mycket jag har gått under höstlovet hittills? I snitt en och en halv-två mil – barnvagns- och ryggsäcks- och ungkånkar- och backmil alltså – per dag.

Tack för presenten Nadja – klart BÅÅÅ! var med överallt.
En gullig eljest man som satt bredvid oss på fiket
i Norrköping ville till och med ta hem den och plantera blommor i den ^^

Gångstreaken började ungefär samtidigt som min nyblivna tonåring till lillebror hade anlänt med buss från Eken. Vi gick hem. Sedan sov vi. Sedan gick vi för att möta Ivar. Sedan gick vi hem. Dagen efter gick vi till tågstationen, for till Norrköping, gick i Norrköping, sedan sov över på Strand Hotell (fab vy, himmelsäng, helt ok frulle) i Norrköping. Dagen efter, igår har jag för mig det var, så gick vi mer i Norrköping. Sedan for vi hem till Västerås, sedan gick vi. Idag gick vi till Vallby Friluftsmuseum, sedan gick vi till stan. Sedan orkade vi faktiskt inte gå mer och tog bussen hem. Sedan smorde jag in knäna med Voltaren och nu sitter jag och bloggar medan Iv och John vilar upp sig med tågbygge resp. populärvetenskaplig tidning (nördfamiljen I know).

Innan ni blir av med mig för idag så måste jag bara besjunga min fina stadskompis Norrköping.

För hennes glada spårvagnar.

För hennes prydliga brandmurar.

När barnen cyklade så “växte” det blommor ur metallrören –
hur fint och talande är inte det?

För hennes roliga och bildande museer!

För hennes rika industrihistoria.

Och även levande historia.

För hennes infinity pools till driii* som finns här och var fast mest överallt i stan.

För alla här vill jag bo!-husen och de hemlighetsfulla gränderna.

För hennes fina utbud av bra och prisvärt käk – chilig koreansk kimchisoppa på Mannam satt perfa i kylan!

För att min Ivar hade lyckliga förundransögon och ett flertal roliga lekparker att leka i. Min älskade upptäcktsresande <3

Bästisarna! <3

På tal om upptäcktsresande så måste jag nog ändå allt tona ner mitt eget hjältemod till fördel för Ivars och lillebrors. Även om både barnabenen och -huvuden blir trötta av alla intryck så är båda så lugna, så vetgiriga och så fina mot varandra. Ett varmt kärleksband de har till varandra, morbrorn och systersonen.

Så även om mina dagar ledigheten till trots börjar tidigt, plågsamt jättetidigt (den dagen Ivar går upp efter halv sex och inte vaknar sina två-tre gånger om nätterna firar jag med en fet flaska bubbel!), även om det allt som oftast känns att sömnlösheten ihop med allt det praktiska manglar ner min kropp och mitt inre så har jag banne mig en fantastisk ledighet. För att hösten är så färgglad och för att jag får le så mycket – kan en begära mer än så egentligen?

Och till er #nobikesnolikes-läsare: nu blir det mer av cykelvaran. Ikväll kör jag lugn inomhusklass på Nordic Wellness med VCK. Imorgon eller på lördag blir det distans med Plutten-i-kärran. Och på söndag blir det solodistans. In i november ska vi, och in i uppbyggnadsträsket.

Må cykelplanerna hålla. Puss, nu tecknad film:

* Ivarska för vatten, dricka, allt som är blått och böljande

0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Det är höstlov kids!

av Katja
skrivet av Katja

School’s out for… October!

Hej riders! Vad har ni för er? Jag har för mig höstlov. Ofc. Bara för att ens unge är för ung för obligatorisk skolgång betyder det inte att man inte ska få träna på att vara skoltrött aight? Så zoom zoom bye bye föris, hejdå så länge kunderna och kollegorna, vi ses nästa vecka.

När det är höstlov ska man vila, så står det i lagen. Jag tolkar det bokstavligt, lagar fett simpel mat eller käkar ute, tar sovmorgon ända till sju (tecknad film & pysselböcker ftw) och omringar mig med de jag tycker om. Och som inte hellre jobbar eller pluggar dvs hehe.

Efter vad som kändes som en evighet med regn och dassiga skyn dök så äntligen solen äntligen upp och lös upp vår stad i söndags. Det gjorde även min underbara Göteborgs-Nadja som hade dumpat av sina pojkar hemma hos mormorn i Sollentuna och kom för att spendera dygnet med Ivar och mig (i typ den ordningen). Vi gick världens finaste höstpromme, utforskade nya lekparker och såg till att jaga upp en rejäl aptit.


På kvällen fick Jonas ensamvårdnaden för Plutten. Jag och Nadja checkade in på Steam Hotel för ett läckert ångpunkigt kulinariskt och spa-äventyr. Vi körde tidig all in-middag, härjade runt i hotellets pooler tills vi förvandlades till två russin, groggade Moscow Mule i badet under bar stjärnhimmel och avslutade klassiskt med att spela urgamla låtar på youtube och snacka barn, incels och basic bitches (ev lagom frisk blandning höhö). Sedan däckade Nadja, jag plågades min sömnlöshetsvana trogen genom natten med en tankemättad kaoshjärna men så kom frukosten, kaffet och croissanterna och drev bort nattens tankeplågoandar.

När Nadja väl farit hem till sina blev det dags för en ny kär gäst, nämligen lillebrorsan som är den enda av oss som faktiskt har höstlov. Brorsan ska hänga med oss här i veckan och det innebär klassiskt en massa äventyr. Är så glad för min lilla stora trettonåring med hjärtat av sköraste bladguld. Och Ivar – Ivar är sedan länge oåterkalleligt stormkär i sin coola morbror.

Skriver förresten detta inlägget från tåget till Norrköping. Av alla ställen? Jepp. Norrköping är en av mina favvostäder i Närsverige; en vacker plats med rik historia och mycket hög industriromantikfaktor. Och tänk att jag har fortfarande inte varit där med Ivar! Men nu är det dags. Under ett dygn ska vi hitta den flottaste lekparken, besöka Stora och Lilla Arbetets Museum, käka meze (bästa mezen, minns från Kortbane-SM) och klättra uppför de där kuliga spiraltrapporna i de gamla stadsdelarna där husen står rakt i vattnet. Och bada massor förstås, har råkat boka in oss på Strand med både utsikt och egen bubbelpool på rummet.

Och resten av veckan blir det springa, cykla, leka, glo på bra och dålig film och inte ägna vardagslunket en himla tanke.

Som sig bör. Vi hörs och heja höstlov! Och snälla. Var glada för min skull. Tro mig, jag behöver all glädje jag kan få 🍂♥️

 

0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Allmänt om träningKatja om cykel

Nordic Wellness, Reck och braap

av Katja
skrivet av Katja

Tjaba fredagsfolks! Läget? Ser ni fram emot helgen?

Imorgon ska jag cykla långt och på söndag kommer min älskade göteborgska hit på plutthäng följt av nattspa & fine dining-mys på Steam Hotel. So yes I do se fram emot helgen.

Men nu till ämnet. Jag har bytt gym! Eller bytt och bytt, köpt ett kort på ett till gym. En biggie för en konservativ person som en annan. Men seriöst Friskis City. Efter alla felanmälan och förslag på vettiga inomhuscyklar så är det fortfarande inte fixat. Det finns bara två hojar, de står precis vid den (dragiga) entrén, de är anno 90-talet typ etc etc. Även om gymvyn i övrigt är fab så duger inte det gymmet till något annat än just – gym. Sedan finns det bättre anläggningar men de ligger längre bort från stan och då tiden är hårdvaluta för en småbarnsmamma kan jag inte riktigt räkna med de i dagsläget.

Hur gick det till?

Jo, jag lätt mig säljas på ett braigt event för några veckor sedan då grymme Johan Hammarlund hade bjudit in till nyöppnade Nordic Wellness Västerås City för cykelhäng, ett par cykelklasser (så klart) i gymmets nyinredda cykelsal och så kronan på verket – en föreläsning med en av Cykelsveriges proffsigaste cykeltränare aka mr Mattias Reck.

Mattias Reck är en tvättäkta folkkär cykelhjälte. Förutom att vara en sjujäkla lyckad coach med flera stora (och största!) pro tour åkar- och lagnamn på meritlistan så är Mattias en ödmjuk och humoristisk cykelfolkbildare som talar till cyklistförsamlingen på cyklistförsamlingens vis så att säga.

På tal om församlingen så är det alltid lika kul att se VCK samlade på ett och samma ställe och det utan cykelkläderna på. Man ba känner jag den och den? Har jag träffat den och den? Öh :P (Fast okej, på de här två korten känner jag igen de flesta)

Stämningen var mysigt eventig, det bjöds till och med på gymmässigt krubb från Salladsmagasinet och andra aktörer. Reck hade med sig sponsorn Maurtens dryck och det var gott det med, tycker alltid att Maurten smakar som Ivars vätskeersättning som jag otippat nog gillar bra mer än Ivar själv. Gillar skarpt Maurtens magsnälla idé, hade dock önskat att de la till lite fler sjyssta grejer som magnesium och sånt som man vill få i sig jämte carbsen när man tävlar. Men det kommer säkert.

Föreläsningen som handlade dels om Mattias år som proffstränare och dels om fördelarna med smart träning med wattmätare var grym – om än lite för kort, men så är det alltid med goda saker. Även om den inte innehöll några jättenyheter för oss som bekänner oss till skaran sifferfrälsta cykelnördar så var det likväl värdefullt att få höra Mattias tankar kring träningsupplägg och bli påmind om vikten av prioritering och periodisering. För övrigt något som tål att påminnas ofta om. I slutändan blev min övernyfikna hjärna sugen på mer och mer info och som så många gånger förr på att anlita en personlig cykeltränare, för att bli djävulskt snabb och lite till.

Men det blev förstås ett nej på den sista biten. Som heltidssmåbarnsmamma med en hektisk vardag värdesätter jag friheten att välja och vraka när och hur jag vill träna (och vet också att det ger bättre resultat när jag väl är redo att ge mig in i leken, ofc. Underskatta aldrig livets naturliga tillfällen till mental återhämtning. Att hinna med allt och det samtidigt är en mycket osmart idé för en som menar allvar både med sitt inre liv och med sitt intresse, i mitt fall tävlingscykling). Tills vidare är det alltså fortsatt Plutten och min inre PCT (och coach Tony då hehe) som sätter träningsschemat.

Och ni kan ju läsa mer om Mattias och hans verksamhet här. Bra skit!

Efter föreläsningen drog Johan igång ett sjyrre spinningpass på Nordic Wellness fräscha wattcyklar. Tyvärr kunde jag inte stanna kvar för att delta i det den här gången. Men tanken är att det förutom ordinarie pass med fysiska eller virtuella instruktörer ska köras särskilda VCK-pass. Håll tills vidare utkik i VCK:s facebookgrupp. Mycket bra idé att ge samtliga medlemmar ett forum för inomhusträning och umgänge. Det har vi inte haft förr. Applåder!

Jo men dåså. Sedan den kvällen för några veckor sedan är jag en glad sverigemedlem i Nordic Wellness*. Västerås mig veterligen första wattmässiga cykelgym i stan.

Så nu drar jag dit för lunchträning. Puss!

  • Friskis behöver dock inte deppa ihop helt och hållet, jag är fortsatt medlem även där och kommer att köra lite gympass där också. Vyn från gymmet är ju ändå rätt fab…
0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
Om cykel i staden

I Västerås mäts ens socioekonomiska status fortfarande i kilo dånande plåt per skalle.

av Katja
skrivet av Katja

Tisdag!

Ibland känner jag mig ensammast i världen när jag promenerar/cyklar med mitt barn/åker buss runt om i Västerås (och särskilt utanför centrum). De flesta jag möter – till fots eller på bussen är antingen

– nyanlända fattiga invandrare (been there)
– arbetslösa eller pga annat dagdrivande (been there)
– folks med intellektuella funktionshinder (not been there men kan ändå relatera pga. min mamma arbetar med människor som har liknande issues)

eller – ibland – någon annan mamma, oftast klädd stereotypt ”vänster”.

Runt omkring mig susar bilarna. I dessa sitter ”normala” människor – de med dräglig inkomst, utan synbara hälsoproblem, de som anser sig vara liberala, de som stöttar Greta, köper saker av återvunnen bomull och tycker självklart att framtiden är grön. Pappor, mammor, bebbar i säkra bilstolar av plast och stål. Individer som tar bilen de få sketna kilometer som utgör vår stad. Individer som öppet kallar sådana som jag ”hurtig” men som himlar med ögonen bakom min rygg (varit med i två mammagrupper you know).

Jag är stolt över att bo i Västerås. En modern och nära stad med mycket grönt och skönt att ta del av.

Men vid tillfällen som dessa, när okynnesmotorburet är fortfarande mycket mer accepterat och synbart creddigare än kollektivtrafikerat, rörligt och cyklat vill jag härifrån, till Amsterdam, till Köpenhamn, till Göteborg, till Malmö, till Stockholm. Till ställen där ens socioekonomiska status inte mäts i kilo dånande plåt per skalle.

Med tåg, cykel eller buss, tack.

2 kommentarer
3 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesKatja om cykel

Vabåcykeltankar

av Katja
skrivet av Katja



Hej måndag! Jag och Ivar vabbar. Vädret spelar oss i händerna. Det är rått och ruggigt. Inne hos oss är det varmt och mysigt. Vi har ätit dubbelfrulle, lagat den hårt ansatta Sjungande Barnkammarboken, firat med en sångstund, lagt bamsepussel (femtonbitars förstås!), baltat järnet i diskvattnet och torkat snorig näsa. Nu kikar Plutten på Bilakuten och jag passar på att blogga lite update här till er mina kära rackare:

~ Har jobbat i Falun för första gången och är än mer kär i idén att flytta dit. Så. Vackra. Vyer. Kul förresten – samma kväll var jag på ett litet kalas i Sandviken och gubbsen där trodde jag var från Falun för jag lät som en Falubo. Tog ett tag att övertyga honom att jag var från Väs-ter-ås. Kanske meningen ändå att det blir Katja ♥️ Dalarna till vardags någon gång i alla fall? (att Ivar och mitt cykelego skulle trivas där behöver jag inte ens fundera på)

~ Har bytt gym. Eller bytt eller bytt, skaffat ett till gymkort. På Nordic Wellness av alla ställen. För bara någon månad senare fattade jag inte ens att Nordic Wellness var ett gym; trodde det var ett energidrycksmärke eller något. Tänker blogga enskilt om den händelsen. Anledningen stavas förstås c y k e l (och watt hehe). Vad annars? 

~ Har bestämt mig för att sälja min rosa fara. Min mtb alltså, Trek Procalibern. Inte för att jag ogillar den. Nä, det är en mycket fin cykel i sin klass och vi har roligt ihop. Men jag cyklar mtb för sällan och som livsläget ser ut kommer den att ta lite för mycket plats framöver. Men misströsta inte – känner jag mig själv rätt så blir jag rätt som det är med en ny stigcykel. Och denna gången ultralätt och med dämpning följsammare än en hästenssäng. 

~ Har insett att jag är nog ändå lite för sockerberoende. Även om det till nittio procent handlar om just choklad (är rätt likgiltig inför både godis och bakverk) så mumsar jag i mig det lite för ofta ändå. Jag tänker förstås inte sluta äta choklad helt och hållet. Hur skulle det se ut? *skräck i blicken* Men det skulle inte skada att slippa känna ett så hemskt sug att jag måste ge mig ut och handla det som en alkis panikhandlar sprit liksom. 

~ Hade känt mig starkare än på länge men blev tyvärr förisförkyld förra veckan. Är ändå inte för deppig – det hade gått över en månad sedan förra sjukan så. Och en vanlig förkylning är ingenting mot det där hemska halsontiga jag hade var och varannan vecka förr. 

~ Har ändå varit lite deppig då jag hade faktiskt tänkt att rejsa mig (lite mer) i form under helgens proffsigt arrade crosstävlingar i Täby (se gärna hur det gick till här). Istället åkte jag upp och hängde i stallet och i det nya huset hos min kära väninna Frida i Lumsheden. Älgtacos, rödtjut, bra snack och med en småbarnsmammas mått oändlig sovmorgon, det är grejer det också.

~ har saknat min lilla systemkamera som är kvar hos Nadja i Gbg :’(

~ har inte varit så värst glad i livet den sista tiden. Men det ska det bli ändring på. För Pluttens skull främst, men även för min egen. Hösten är sannerligen förändringarnas och mitt bon courage-mantras tid. 

Nu ska vi ut och känna på oktoberrusket, kanske klappa något mjukt djur och äta någon flott friluftslunch. Puss!

2 kommentarer
4 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2