Månad: februari 2017

Hej kära läsare! Som ni förmodligen vet så är det i helgen 3-5 mars som den Svenska Cykelmässan förgyller Göteborg. I år är det hela 118 varumärken som ställer ut på mässan och bland de finns det både internationella cykel- och pryltillverkare, lokala kommersiella- som ideella aktörer och en och en annan spännande nykomling. Besökarna får möta både stjärncyklister och coola cykelprofiler att inspireras av. Nytt för i år är även Sveriges Cykelriksdag som beskrivs som “den nya cykelpolitiska samlingspunkten i Sverige. Den 3 mars samlas toppolitiker, ledande experter och engagerade cyklister på Svenska cykelmässan i Göteborg för att debattera de hetaste cykelfrågorna”. Spännande eller hur? En mässa för alla slags cyklister helt enkelt.

Tyvärr får jag inte riktigt ihop logistiken så har fått tacka nej till deltagande i mässan – men har ändå glädjen att i samarbete med Svenska Cykelmässan tävla ut fem stycken dagsbiljetter till mässan till er kärt läsarfolk.

Allt man behöver göra för att vinna en av fem biljetterna är att i kommentarsfältet svara på följande fråga:

Hur många politiker respektive experter deltar i Sveriges Cykelriksdag under årets Svenska Cykelmässan i Göteborg? 

Ett tips är ju förstås att kika på hemsidan för att finna svaret. Glöm inte att uppge ditt fullständiga namn dvs. förnamn och efternamn och riktiga e-postadress (syns inte öppet). Vinnarna hämtar upp sina respektive biljetter när de uppger sitt namn i mässans infodisk.

Tävlingen pågår till och med onsdag den 1 mars och vinnarna meddelas någon gång under torsdagen. Lycka till! Puss.

OBS OBS OBS TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD OCH VINNARNA MEDDELAS IDAG TORSDAG 2 MARS. 

English: An opportunity to win one of five entrance tickets to the Swedish Bike Expo in Gothenburg the upcoming weekend.

Hej, här uppe i Hedis och Gävle har vi det bra. Lapar den sista vintersolen, traskar våra fötterna trötta och äter chokladpraliner (och annat som ni ser på kortet ovan) som fanns det ingen skam i kroppen.

Jag passar på och njuter allt jag kan av det gammaldags vintervädret. Snart kommer min värsta måendeperiod – den tidiga våren med sin lika bländande sol men utan någon snö eller växtlighet att gömma blicken i. I år blir det en underbart annorlunda vår och jag tänker göra allt i min makt för att inte låta min vårdepression sätta käppar i mina hjul – både bildligt och bokstavligt talat. Åh hoppas på mycket träning och friluftande – sedan jag infört dem som ett stående måste har vårdeppen blivit lättare att uthärda.

Oj detta skulle ju bli ett kort hej!

Hej!

English: Enjoying the last days of winter here in Hedesunda and Gävle before my annual spring depression kicks in. Hoping though it will get over faster this time! 

 

Hej! Om cirka en vecka är det dags för endagstävlingen Strade Bianche som kickar igång årets UCI Women’s World Tour eller rått och slätt Världstouren 2017.

Eftersom Världstouren är en ung serie vars mediala bevakning inte kommer ens i närheten av herrarnas motsvarighet UCI World Tour – speciellt här i Sverige – så tänkte jag att det vore bra med en guide. Voilà!

Bakgrund

Från början hette damernas serie UCI Women’s Road World Cup och bestod av 6-12 endagarslinjetävlingar. Eftersom UCI-systemet saknade indelning av damlagen i World Tour-lag och kontinental-lag (som på herrsidan) körde alla proffsen ihop. I år har man infört det systemet och slagit alltså ihop de allra högsta och de näst högsta proffsens race i en och samma serie.

Tävlingar

2017 är alltså det första året då Världstouren består av 20 tävlingar fördelade på totalt 46 tävlingsdagar. Världscupen består alltså av 14 endagslopp som vårt svenska endagsrace i Vårgårda (vunnet av hemmaåkaren Emilia Fahlin förra året!) eller vårklassikern Flandern Runt och av 6 etapplopp som Ladies Tour of Norway och Giro Rosa.

Ett av kraven för att komma med i Världstouren-serien är att tävlingsarrangörerna ska garantera att racet bevakas medialt – antingen på TV eller livestreamat på Internet via tävlingens egen hemsida. Därför har alla race som är med i Världstouren en varsin hemsida. De andra kraven är att de nytillkomna tävlingarna inte får krocka med de redan existerande damracen och funka någorlunda vettigt logistiskt sett.

Stall

Totalt är 20 lag (eller stall som vi ibland säger på cykliska) med och tävlar i årets Världstouren. För att börja någonstans startar lagen med sina respektive aktuella UCI-poäng enligt UCI:s officiella Invitational Ranking. Under endagsloppen måste lagen ställa upp med minst fyra och max sex åkare per lopp. Under de etapploppen är antalet minst fem och max åtta cyklister. Följande lag är med i årets Världstouren:

Vill man kolla vilka cyklister som kör för vilket lag så går man in på UCI:s lagkatalog – väljer kategorin UCI Women’s Teams och sen trycker på det laget man är intresserad av.

Hejar man på ett särskilt lag så kan det vara en idé att följa deras twitterkonto – då brukar lagets mediaperson liveuppdatera hur det går för laget under loppen. Om man inte får tag i sändningen eller kan vara på plats dvs.

Blågult

2017 finns det inget renodlat svenskt lag i damernas Världstouren (herrarna har ju det kontinentala Team Tre Berg-laget). Det finns dock ett gäng svenska åkare som kan tänkas tävla i Världstouren i år och det är Emilia Fahlin, Sara Mustonen-Lichan, Alexandra Nessmar, Sara Penton. Vore kul med Hanna Helamb, Sara Olsson och Ida Erngren i något race också, men har inte lyckats googla till mig något. Vore kul att intervjua dem kom jag på *idé idé antecknar*

Favoriterna

Nu när Emma Johansson avslutat sin proffskarriär så är det inte självklart med en blågul favorit. En annan fantastisk åkare är dock på väg upp från skadeinfernot och det är förstås ingen annan än självaste Marianne Vos (WM3 Pro Cycling), som under denna höstens/vinterns crossäsong visat att hon är åter någon att räkna med i den absoluta toppen. Här är fler stars att hålla koll på:

• Megan Guarnier (Boels-Dolmans) – vann både Giro Rosa, Tour of California med flera etapplopp förra Världstouren-omgången
• Anna van der Breggen (Boels-Dolmans) – vann landsvägs-OS och tog bronsmedaljen i tempo-OS i Rio
• Elisa Longo Borghini (Wiggle-High5 – laget Emma Johansson körde i slutet av sin internationella karriär), Lizzie Deignan (Boels-Dolmans), Katrin Garfoot (Orica-Scott), Amalie Dideriksen (Boels-Dolmans).

Med tanke på att det kommer att finnas fjorton endagslopp i årets Världstouren så finns det förstås goda chanser för fler åkare att både vinna och ta placeringar och poäng. Min personliga förhoppning är att favvot PFP (idag CANYON//SRAM Racing) – kommer igen och vinner massor.

Bra länkar

• Women’s Cycling News
• Ella’s Cycling Tips
• UCI Women’s Cycling

Var och hur kan jag se tävlingarna?

Alla loppen som ingår i Världstouren kommer att i efterhand visas på UCI:s youtubekanal som så kallade highlights – korta videosnuttar som sammanfattar loppförloppet.

Jag frågade Eurosport vilka race de tänkte sända och det blir tre stycken – La Course (23/7), Prudential Ride London (29/7) och Madrid Challenge (10/9). Crescent Vårgårda kommer nog åter att sändas i SVT precis som förra året.

För de övriga loppen så är det bäst att spana in och bokmärka Sarah Connollys guide på hennes PROWOMEN’S CYCLING-sida.

En bra sak att fixa om man vill kolla på loppen är en VPN-tjänst. VPN gör att man kan kolla på stream från andra länder, något man ofta får göra då en del av damernas lopp sänds enbart via loppens hemsidor eller de inhemska kanalerna. Det finns en uppsjö av VPN-klienter, både bra och mindre bra. Själv kör jag TunnelBear. Man laddar ner den och sen drar igång den när det är dags att kolla på streamen.

Det bästa är dock förstås att vara på plats och heja fram cyklisterna. Visst, landsvägscyklingen är varken cross eller bancykling – men stämningen under ett landsvägsrace är fantastisk. Överlag är att vara publik en av de bästa insatserna man kan göra om man vill främja sporten – inte minst hemma i Sverige.

Så – kära cykelsportintresserade. Hoppas ni gillade guiden och det är bara att fråga mig om ni undrar något kring något race, vill ha hjälp med att hitta sändningarna eller annat.

P.S. Och glöm för all del inte Vårklassikerna som drar igång nu i helgen med Omloop Het Nieuwsblad (med Emilia Fahlin, Sara Penton, Sara Mustonen och Emmy Andersson) på lördag och Kuurne Brussel Kuurne på söndag (dessa ingår inte i Världstouren utan Vårklassiker är en egen kategori, kanske min favvo egentligen). Både Cycling Fans och Pro Cycling Live kommer att streama loppen men jag har tyvärr inte lyckats hitta något löfte om att damernas ingår i streamen. Återkommer om jag hittar något bra!

English: The Swedish guide to UCI Women’s World Tour 2017.

Hej. Jag har sedan ett tag kommit på mig själv att i mina egna tankar om mig själv dra en skarp gräns mellan min cykelkropp och min privata kropp.

Min cykelkropp är en kropp som jag gott kan mixtra med och optimera för att nå mina sportsliga mål. Jag kan biffa till den – och jag kan deffa ner den. Jag kan banta ner den med gott samvete och jag kan trycka i mig hur mycket pasta som helst dagen före en tävlingsdubbelhelg. Cykelkroppens syfte är ju att leverera fart på cykel och då ska den hållas så smidig och så stark som möjligt för det den utsätts för. Cykelkroppen är blott ett redskap som är helt ok att utvärdera genom att exempelvis laktat- och maxtesta den eller till och med ställa den på vågen någon gång om året. Siffrorna hjälper cykelkroppen att bli bra på det den är till för – utöva cykelsport.

Min privata kropp är något helt annat! Där spelar varken vadmuskelns linje, om kraschärren på knäna syns tre år efter kraschen, någon extra pannrynka eller något extra hårstrå på benen hit eller dit någon roll. Min privata kropp har blågrå närsynta ögon, världens minsta hörselgångar och en ömsom vass ömsom hopplöst senil hjärna. Den känner sig som hetast när den sitter med ett glas tjut i handen och pillar med hjärtskärande slingor i musikprogrammet på datorn, kör om motståndet på crossbanan i ett teknisk parti, dansar för sig själv efter något glatt besked eller svischar nerför serporna i över sjuttio knyck i timmen.

Precis som alla andra kvinnors kroppar har den privata kroppen fått sin beskärda del tveksam uppmärksamhet, inte minst från andra kvinnor som inte kan hålla sig från att kommentera andra kvinnor – face to face eller i medierna som tidningar och bloggar. Det finns en massa orsaker till varför vissa gör så. Antingen så mår de dåligt och överför detta sitt mående på andra – medvetet eller undermedvetet. Eller så tänker de helt enkelt inte till innan de klämmer ur sig sin “expertis”. Och kroppens psyke är skört, det har inget kevlarhölje och den har alltid tagit till sig andras kritik, åsikter och tankar extra hårt.

Men min privata kropps förnuft har slutat upp med att skuldbelägga sig själv för att efter att läst eller hört till sig sin beskärda del av kommentarerna tänkt, och tänkt, och mått dåligt, och tänkt igen. Det är inte min kropp som är “högkänslig”. Det är kommentatorerna som är okänsliga och därför så jobbar min privata kropp på att lika snabbt som min cykelkropp

fly all den missunnsamma, avundsjuka, bittra, säljande (läs: tjejtidningar) eller helt enkelt nonchalanta snacket

som kommer från vissa andra kroppar. För vissa människor kommer helt enkelt aldrig sluta – men jag har makten att få deras ord att sluta påverka mitt mående. Sluta följa. Blockera. Undvika. Be att dra åt skogen, mentalt om inte annat. I nära relationer – lyssna och nicka och sedan påminna sig att det bara är en åsikt och ingen sanning även om de utger sig för att vara nå slags experter eller hänvisar till “fakta”.

och det är helt b att det ska vara så

men vad ska en göra? Folks är många, ens liv är bara ett

Allt fler kvinnor mår nämligen dåligt och fler blir det (googla kvinnor + mår dåligt så får ni upp hur många studier som helst). Min dröm är att trenden ska vända. Och där tycker jag att vi som dagligen påverkar andra med våra ord har ett ansvar vi inte kan friskriva oss. Ett ansvar att tänka till en extra gång innan vi i vår iver att hjälpa och skriva av oss oombedda trampar i de andra människors redan värkande själar och vrider om lite extra med våra vassa pennor.

Peace och puss.

English: About my bodies – my cycling body and my private body. But also about how to deal with people’s so called well-intentioned comments and thoughts it’s hard to avoid for a modern woman.

Igår kväll körde jag mitt första monarkpass på typ, evigheter kändes det som? Som jag nämnt förr så är jag på en plats i livet just nu där jag tränar “enbart” för att må bra och visst – ett 30-minuters sweetspot-kör på den vita maskinen framför en käck cykelbritt och skakiga italienska vägar på TV är kanske inte vad normala människor kallar må bra men jag mådde bra av det och det är väl det som räknas.

För er som inte har koll på sweetspotträning så är det träning i zonen som ligger på någonstans runt 90 procent av ens mjölksyraeffekt, eller ca 95 procent av den pulsen vid vilken man börjar få mjölksyra (eller lägre delen av zon 4 för de som kör efter zoner). Man kör så pass hårt att det är jobbigt att prata – men så pass lugnt att man ändå klarar av att köra så längre än bara några minuter. Sweetspotträning antas öka ens effekt utan att slita lika mycket som mjölksyrapassen men är mer tidseffektiva än de rena uthållighetspassen, vilket gör att man kan träna sweetspot-nivån rätt ofta.

Ville egentligen köra längre men kroppen sa hejd hejd ta det lugnt och så kom Jonas hem och då rullade jag ut till Cure och hjälpte till med maten. Glad över mitt lilla sweetspotpass och glad över att Monarkens rigg äntligen känns rätt bikefittad. Imorrn blir det på’t igen.

Puss!

English: Yesterday I did some sweet spot training on my Monark stationary bike. It had been a while since last time and I really enjoyed the session (as much as you enjoy sweating in front of your TV of course).

Ute är det vitt igen!

Och även om jag under den korta tiden som varit idag hittills både hört och läst folks gnälla över att vintern är tillbaka – och att det bara är fint ett tag tills det smälter – så ler mitt hjärta precis så som den alltid gör när det är vitt ute. Vad ska jag göra åt det? Jag kan ju inte hjälpa det – det vore att gå mot min natur. Det är ju februari! Det ska vara vitt och snöigt för naturens ordning är så.

Jag drömmer om att vara ledig. Som när jag var liten och det var lov och jag var på vårt lantställe. Snöra på mig ett par skinnkängor, ta ut morfars breda klarlackade träskidor och bege mig ut i skogen några hundra meter bort från skogen. Traska omkring och lyssna på snön under skidornas tryck. Stanna till, söka stillheten, höra på när någon liten mörk skogsfågel flaxar upp från en gren och en klump snövadd faller ner mot marken. Huttra till och få sedan upp värmen och rosigheten i ansiktet under den raska turen hem, kanske sjunga på någon passande melodi under gången!

Nu har inga klarlackade turskidor och när jag väl är ledig så är det kväll och mörkt och slaskigt ute. Men jag hoppas att snön ligger kvar i helgen (snälla snälla?) så jag kan ta ut mina vanliga längdisar till den närliggande rocklundaskogen och njutskida en timma eller två. Tyvärr så tror jag inte att så blir fallet utan det blir sådär tråkigt tidigvårigt igen men jag måste få drömma eller hur? Ikväll får det bli en kompromiss – en tur på Monarken med någon passande melodi till, och så snön på andra sidan fönstret som kuliss.

Är ni glada åt vintern eller tänker ni mest nooo ge mig våren nu?

English: The world is white again and everyone seems to hate it but my heart sings and I’m dreaming of taking some time off back country skiing in the nearby forest but I’m a lil bit trapped in this town right now :'(

Hej god morgon glad måndag och så!

Hur har er helg varit? Min har varit hur bra som helst – hade ju lillebror på besök och så hade vi ett peppt uppstartsmöte för nästa höstens stora blårange-evenemang – förutom panikångestattacken på grund av stressen igår kväll. Fett jävla onödigt men något jag tyvärr fått lära mig leva med så ingen stor grej egentligen även om det känns så i stunden.

Annat som i stunden känns som det aldrig kommer att lösa sig är vår regerings mycket snack-lite verkstad-inställning till att verkligen underlätta för människor att resa miljövänligt. Det statligt ägda SJ tänker nämligen modernisera sin tågflotta – och bland annat köpa in nya snabbtåg för miljardbelopp. Men några planer på att erbjuda cykelplatser (alltså, vi snackar enstaka platser, på nåder alltså!) finns det tyvärr inte ens i tanken:

Och när jag frågar varför så får jag följande svar:

vilket är det mest intetsägande och osakliga svaret ever typ. Vem räknas till resenär då? Uppenbarligen enbart de som tar så lite plats som möjligt för så hög kostnad som möjligt (om ni undrar om regionaltågen så är det ett nein där med). Planeten tackar er SJ – som trots alla studier (här är en av dem) om att möjligheten att ta med sig cykel på tåget gör att betydligt fler väljer tåg – ändå väljer att maximera den kortsiktiga vinsten istället.

Nog om världens tråkerier. Här kommer ett par positiva klickisar istället:

ett. Min kära vän Anna – friluftsälskaren och äventyrspassionistan som gjort ett gäng succégästinlägg här på CK – har efter år av påtryckningar äntligen dragit igång sin egen blogg. Och vilken också! Få pennor flyter så fritt och poetiskt som hennes, läs det här ba:

Och då sa Jonatahan, att klubben borde göra svarta kläder som var stilrena. Helsvarta.

”Med en rosa rand på?”, föreslog Henrik.

”Ja”, sa Jonathan, och då förstod jag att han cyklat Dalsland Runt, och vi pratade gemensamma bekanta och började drömma oss bort till äventyrens sommarcykelturer, och Henrik hade dagens stiligaste kompislapp.

Alltså genialt eller? In och läs Annas blogg Grön cyklist – bokmärk den – kommentera den – få henne att fortsätta så slipper jag vara den som tjatar.

två. Kommer ni ihåg Sophieemmy-bloggen? Det var min favvotävlingsblogg av två elitsatsande cyklisten som verkligen skrev hur det var att tävla i cykel. Sophie Sundström är ett nytt och välkommet tillskott i vårt lag CK Valhall Damelit och Emmy Andersson har gått och blivit en i det belgiska laget De Sprinters Malderen och med en ny blogg. Jag diggar Emmys cykelmotto Jag älskar att cykla men jag tränar inte för att det är kul utan för att bli bäst på tävlingar, för det är kul och jag ser fram emot många roliga poster om livet som tävlingscyklist i Belgien! Här är Emmys nya blogg.

Och jag då? Jovars! Den här veckan är jag något mindre sugen på blodapelsiner men bra mycket mer på ratatouille vilket är både märkligt och inte egentligen. Jag tänker hinna med minst några cykelpass inne eller ute och så simma och gymma en sväng på det. Så rörigt i skallen, är inte van att träna “för att må bra” men det verkar vara det som gäller just nu vilket är en utmaning i sig hehe. Vi har dessutom två lägenhetsvisningar att gå på, ena lägenheten är lite för modern för min smak men läget är kanoners så man kanske kan stå ut med moderniteterna ändå ett tag.

Och till slut ni kära läsare – som jag tycker bör hålla lite extra koll på Cykelkatten den kommande tiden. Vem vet, det kommer kanske en rolig tävling snart.

Puss!

English: Some words about how I’m doing, about Swedish Railway’s refusal to allow bikes on trains, about two good blogs and about me longing for cycling and ratatouille. 

I serpsvängarna gäller det att växla upp
och stå upp. Så får man med sig pushen in i nästa parti!

Morgon! Här kommer lördagsgodispåsen med ett gäng life hacks aka huskattknep för ett gladare cykelliv. 

✰ Tidningar. Glömt västen under turen i bergen eller hemma en kall och blåsig dag? Sno med dig ett gäng (om gratistidningar, köp någon billig annars) från närmaste affär eller mack. Bara att lägga under jerseyn. Varmt, skönt, man slipper bli underkyld.

✰ Att hela tiden dricka vatten under träning är tråkigt. Att häva i sig energidrycker under ett vanligt träningspass är dock inget vettigt alternativt. Därför har jag ofta i några droppar citron eller lime (antibakteriellt!) i vattenflaskan. Smakar roligare – ger en extra vitaminkick

✰ Golfklubbarnas caféer. Perfekt för oss som tränar ute “på landet” och har långt mellan orterna. Golfklubbarnas caféer är fina, utbudet är prisvärt och man är omringad av likasinnade material- och friluftssportare.

✰ Frussen om tårna och tycker att sulorna med värmeslingor inte gör sitt jobb? Köp sulorna som är ett-två storlekar större nästa gång. Klipp sedan till dem så kommer värmeslingorna hamna under dina tår.

✰ Tråkigt och psykande under säg klunguppvärmningen eller på de långa rakorna hem när krafterna tryter? Börja nynna på en låt som matchar kadensen någorlunda! Communards Don’t Leave Me This Way är min favvo under uppvärmningen, Nick Cave Nobody’s Baby Now är en annan under segpartierna hem.

✰ Musiken överlag gör att man inte höra sitt eget flåsande och kan därför (och för att musiken har den effekten överlag) ta i mer.

✰ Att svarta cykelkläder skulle vara sämre än de vita i solvärmen är en myt. Har man svarta kläder så torkar solen ut svetten fortare om man har svart på sig.

✰ Genom att sätta upp ett mål för varje träningspass och ha det målet i åtanke blir det lättare att inse passets betydelse än bara ett i raddan av många

✰ Genom att packa ner underkläder, sockor och andra småplagg i cykelflaskorna spar man plats i resväskan när man ska på cykelresa

✰ Silvertejp (jag kör på svart) är perfekt att tejpa undersidan av ramen med ifall man ska ut med racern men vet att man kan behöva cykla över ett antal gruspartier

✰ Genom att tvätta cykelglasögonen med diskmedel innan passet så immar de mindre under passet

✰ Under ett kort fikastopp är det bättre att behålla de fuktiga cykelkläderna på. Då torkar de snabbare.

✰ Istället för att göra intervaller när man är som mest uppvärmd och fräschast så kan det vara bra att vända på steken och genomföra dem i slutet av passet när man börjar bli trött. Dels så förbättrar det långsiktigt ens effektivitet, och dels så förbereder man sig bättre för de kommande loppen – som ju ofta avgörs i slutet snarare än i början då alla är ungefär lika rappa

✰ Utomlands är lokalbefolkningen ens bästa gps. Ibland kan det vara frustrerande att stå och försöka klura ut vilken av de fem vägarna i en korsning som leder till den och den staden, men frågar man (om än på ett simpelt sätt) någon förbigående så får man en exakt riktning. Och oftast ett leende på köpet!

✰ På väg ut med mtbn eller crossen i en myggig skog? Dra på den vindtäta tröjan. Man kanske svettas lite mer men så blir det svårare för ohyran att sticka genom tyget

✰ En gammal svart socka är perfekt att förvara extraslangen, däckavtagarna, ventilförlängarn och pumpisen i. Att byta slang är ett skitigt jobb och då är det skönt att kunna torka fingrarna på sockan.

✰ Glympse eller liknande appar som visar var man är är perfekt om man sticker ut på nya vägar eller kör tekniskt på egen hand

✰ En tygmusette – köpt eller hemmasydd – inknölad i ryggfickan gör att man kan handla på vägen hem utan att behöva dras med köpta plastpåsar på styret

✰ Mindre lackskador? Går alldeles utmärkt att täcka över med nagellack i samma färg

✰ Att träna på att vända sin neggoinställning till vad man kan och inte kan är nog den bästa. Jobba på att istället för att tänka jag kan inte (hoppa på cykeln, klicka ut i farten, äta i kurvan osv.) tänka jag kan inte än men jag ska träna så jag ska kunna det.

Puss och ha en underbar lördag! Har ni några cykel-life hacks ni vill tipsa om?

English: A list of rad life hacks to make your cycling life better.

Tja, fredagslistan om sexigt vs. osexigt här, sorry om det finns stavfel ty tågblogg. Vi kör:

Sexigt ❤️

– människor som inte gör ngon big deal av att de är grymma på nånting. De bara är det! Ett exempel är min kära (tyvärr f d, grattis Stockholm CK) lagkompis Eva Lindskog. En av Sveriges vassaste inhemska cyklister – men ödmjuk och självdistant som få utan att för den delen förminska sina styrkor och resultat

– cyklister som kan många nya vägar, stigar och destinationer. Jag vet minst en till (vink vink Anna) som går igång på att få lära sig nya världar på två hjul, vackert serverade av de som inte räds att cykla vilse eller hamna utanför de vanliga lederna

– kartor. Har nog skrivit om det förr i ett särskilt inlägg men alltså hur sexigt är inte det med kartor? Kloka GPS-appar, vackra gammaldags tryck (har en originalvägkarta över Västmanlands vägar anno 1800-talet hängandes i min hall), orienteringskartor, alla namn och symboler… kan förloras i en karta hur länge som helst. Fatta när jag såg att Jonas hade en glob som kökslampa ^^

– robotar! Älskar välproducerade robotar och robotar med känslor. Tekniken bakom! Hade Westworld funnits på riktigt så hade jag varit William kär i Dolores hej hej får jag demontera lite tack?

– artiga människor. Så sexigt med folks som fattat att artighet inte är samma som (impopulär) mesighet! Att vara artig och hålla på etiketten på ett otvunget sätt är vackert och empatiskt.

– folks som gillar att resa och upptäcka – oavsett om det är utomlands eller inom landets gränser. Vi är alla olika men jag går i alla fall igång på reseberättelser, planer, och framför allt den särskilda ödmjukheten som finns hos dem som har lärt sig att möta andra än sina lika. Det sägs att vi som gillar livet på resande fot är otrygga – men jag säger då tvärtom – vi har en inre trygghet som vi inte behöver några husmurar för att behålla. Och det är fan sexigt!

Osexigt 💀

– alla som fortfarande “håller på Lance” (ni anar inte hur vanligt det är). Alltså, inte ens under sin glanstid fanns det någonting sexigt med Lance.

– människor som är elaka men skyller på humorn när man blir sårad. Puckon.

– folks som inte kan ett dugg om till exempel cykel men istället för att antingen erkänna det eller att de helt enkelt inte bryr sig (inget fel med det!) kommer dragandes med att det är “oviktigt” och “ointressant” och “man har väl ett liv”. Så himlans drygt och osexigt, precis som det är överlag med alla som gör narr av något de inte förstår.

– individer som baserar hela sin uppfattning (läs: fördomar) om nånting eller några på en enskild händelse de antingen upplevt eller (allt som oftast) hört talas om på omvägar. Jag förstår att det är ruggigt bekvämt och man slipper tänka etc. men sexigt är det då inte. Mest dumtrist och farligt. Supersynd att de öppet partiska tidningarna tävlar i att bekräfta dessa människors fördomar – till höger och till vänster.

– de som koketterar med att de inte läser några böcker eller tidningar eller ser på nyheter. Alltså… Lägg av. Seriöst, låtsas hellre att du gör det. Hur sexigt är det att skryta med att man inte bryr sig om världen? Inte alls i min värld.

– somliga tävlingskommissarier som blandar sig in i de övriga funktionernas arbete. Ja, ni har hjälpt till vid femtio landsvägstävlingar. Men nej, detta race är inte ett linjelopp på racer och året är inte 1983 och nej, en speakers uppgift är inte att serva dig med tider samtidigt som du utan att jag bett om det berättar för mig hur ett crossrace går till och stör mig i mitt arbete.

– oengagerade människor som gnäller på att någonting inte funkar i en ideell förening, typ cykelklubb utan att själva vilja vara med och förändra ty “har inte tid”. Men att gnälla och uttala sig tar ju också tid – varför inte lägga den på att engagera sig istället, om än en kort stund? Privatiseringstider eller inte, men en ideell förening är fortfarande beroende av ideella krafter och positivt engagemang för att gå runt. Säger som Dolly Parton – “If you don’t like the road you’re walking, start paving another one”.

Puss!

Vad tycker ni är sexigt och osexigt?

English: Sexy vs. not so sexy things and human behaviour

Brillor Oakley Holbrook,
road rash Hässlö GP,
kuliss Västkusten, foto Jonas

Åh ni anar inte hur svårt det är att vara en vettig cykelbloggare just nu! Det har slagit mig flera gånger förr men oavsett stil, inriktning eller språklig sirlighetsgrad så följer alla träningsbloggar ungefär samma mönster – vi preppar och peppar inför något (till exempel ett race, ett träningspass eller ett nytt cykelinköp), genomför det, skriver av oss i bloggen, någon reflektion hit någon lista hit, sen samma procedur om och om igen. Ibland blir vi sjuka och då är det synd om oss ett tag innan vi frisknar till och är tillbaka i träningsrutinen. Och så rullar det på, en bekväm rutin som får våra läsare att återkomma för sin dagliga dos av inspiration, tips eller helt enkelt ett gott skratt inom ramarna för nischen, i mitt fall cykel som idrott och livsstil.

Just nu är det mönstret ur spel. Jag ska vara jävlig och hålla på det hela ett tag till för det känns bäst så och jag respekterar denna min känsla men alltså det är en utmaning att vara ur träningsbloggrutinen och inte köra på som vanligt utan typ, tassa runt. Men ni får helt enkelt lita på mig – det finns faktiskt  en glad anledning till att det snackas mest allt-annat-än-just-den-faktiska-träningen just nu härinne.

Och när jag känner att det är dags att öppna dörren så kommer denna bloggens färger att bli starkare än någonsin, och innehållet kommer kanske att tilltala vissa mer än andra. Mottot cykel, punk och kärlek kommer självklart att kvarstå ty är Cykelkattens filosofi så prepp- och peppmönstret kommer att komma tillbaka. Om än lite annorlunda.

Så, en liten förklaring till det något mindre träningsmålinriktade innehållet på bloggen just nu.

På hemmafronten så blir det sadelbyte på Monarken ikväll. Så jäkla mycket har kommit emellan så har liksom inte hunnit bli av än men ikväll så jäklar! (det är inte “bara” att byta, specialbygge typ). Får se om jag kör hemma eller på lokal. Så vackert ute just nu, ljust och härligt, är föga pepp på inomhusträning kvällstid men vad ska man göra som upptagen person.

Puss!

English: I know there’s a little less training in my blog right now but have patience and trust me – I’ll let you know why and you’ll like it when it’s time <3