År: 2016

God morgon! Nu är jag ute på en lång snöig distans ihop med ett gäng andra CX Bandits. Här kommer därför ett litet lektyrinlägg med lite skoj och fint och gott. Fem så klart, min vana trogen. Voilà!

⊕ Stravakonst

En födelsedagstårta för Jane, en thanxgivingsnubbe som nackar en kalkon… Många är de olika tavelmotiven som stravakonstnären (ett framtidsyrke, Metrojobb?) Stephen Lund har cyklat fram under åren han har hållit på. Lund har blivit något av en kändis i de finare stravakonstsalongerna. Stephen driver en egen hemsida och har snackat på TED. Har du lessnat på temposträckan med en (1) vändpunkt och vill också bli en stravakonstnär? Här förklarar Stephen hur du går till väga.

⊕ ⊕ Slutet på de raka rören (ett litet erkännande)

Alltså jag är lite känd som tjejen som smeker de runda, raka stålrören. Helst överröret, cykelns sexigaste del efter växelföraren. Jag har lite småsvårt för alltför perversa aeroanpassningar (hur braiga de än är ur just aerosynvinkeln!) och blir hellre ifattkörd av en subxxa än finner mig i att sitta på ett hemskt aeromonster. Men en aerosak är jag svag för och det är aerostyren. Behagligt. Bryter inte mot proportionslagarna. Mjukt. S-Works Aerofly är ett tydligt exempel på ett sådant styre. Ett perfekt stycke. Värt de dyraste, chanelparfymerade våtservetterna, en på varsin sida. Vill och ska ha på min nästa racer. (alltså det finns andra som gör aerostyren också men jag vill ha just detta och bara bara detta).

Fan kom på att jag är svag för en annan aerosak med och det är hjulen förstås. Shit tänk om jag går och blir svag för hela aerokitet?

…

⊕ ⊕ ⊕ Fett billiga värmesulor (ev. kortslutning ingår i priset
men hur stor är risken liksom?)

Såg häromdagen att Tre Berg-Bianchi-cyklisten Alexander Gingsjös värmesulor ballade ur under träningspasset. Så här:

 

 

Värmesulorna flippade ur på senaste utepasset, lyckades få brännblåsor i minus fem grader 🙂 #detgårbranu #2016 #otursvinter #nujävlar

— Alexander Gingsjö (@AlexGingsjo) 4 januari 2016

 

 

Men var inte ledsen Alexander och ni andra! Jag har lyckats nysta upp ett par riktigt billiga värmesulor åt er. I vintercyklisternas facebookfristad Vintercyklisterna har Thomas lagt upp ett tips på var man kan få tag i ett par för under 400-lappen – nämligen på Kjell & Company. Bra va? Så även om de (och ens fötter) går samma möte som Alexander Gingsjö så kan man i alla fall trösta sig med att man inte blivit av med tusenlappar. Plåster är dessutom sjukt billigt. Tony har idag kittat upp sig på ett par sådana och de ska utvärderas under mastodontpasset imorgon. Är fötterna och känseln kvar så köper jag mig ett par också.

⊕ ⊕ ⊕ ⊕ Feelgood med Peťo

Alltså är jag nog sist i världen med att ha sett den här kultiga julreklamen med allas vår mysgosse Peter Sagan. Men jag kan liksom inte få nog av den fast det är sommar snart. Den har ju alla ingredienser för att bli en klassiker:

– Peters ikoniska frisyr

– Peters ikoniska crosstrainertrampande

– Peters ikoniska move som tänder hela staden (medan hans stackars svaga tjejs knappt pallar hålla julgranen blinkande)

– men sist men inte minst – Peters fantastiska jultröja. Var får man tag i en sådan? Någon stickgumma som kan göra en åt min framtida make?

⊕ ⊕ ⊕ ⊕ ⊕ Tebax till framtiden med Garmin

Slutmyst med Peter, nu blickar vi framåt.

Snett framåt.

Alltså för en annan elektroloving själ som älskade Tron-filmerna (och speciellt den senaste i 3D, snacka om rysningar!) är Garmins senaste grunka Varia Vision – en realtidsdisplay som man sätter på sina cykelglasögon och som är kopplad till en speciell (så klart) variakompatibel klocka – en rätt så våt pryldröm. Jag menar, jag är tjejen som när jag cyklar solo synkar mina tramptag och ibland även tankar till musiken och som var först av alla jag kände med en mp3-spelare. Anledningen till att jag postar Varia Vision som godis här är för att idén är läcker. Jag gillar också att man inte behöver köpa hemska överdimensionerade glasögon. Däremot gillar jag inte när något stör synfältet. Visst, man vänjer sig etc. men ändå, döda vinkeln någon? Och sedan viktaspekten. Behöver vi verkligen en klocka och en huvudpryl (och en wattmätare, och en… grammen bara hopar sig!)? Vad tycker ni? Något för proffsen på de avstängda vägarna only eller köper ni idén fullt ut?

Det var dagens godisblandning det. Håll nu tummarna för att jag inte fryser av mig tårna på dagens runda. Hörs snart. Puss!

 

Mitt hem. Så fort jag iklädd enbart Katja glider in i cykelkläderna så är jag mig själv och hur vacker som helst även om jag skulle råka vara ensam om den åsikten. Jag är trygg och hela mitt väsen kalibreras och sedan optimeras för ett enda tekniskt men också organiskt syfte. Iklädd cyklistens motsvarighet till höga klackar skiter jag högaktningsfullt i om någon ropar

Men kejsaren är ju nästan naken!

Imorse alltså typ tio när jag vaknade skrek kroppen och själen efter sol och snö.

Skojar. Den skrek förstås efter ruggigt stadig frulle.

Under den ruggigt stadiga frullen drog jag genom mitt facebookflöde och såg ett av Helenas teaserpix från hennes skidhoods Storhogna. För er som inte vet vad Storhogna är så är det en magisk ort uppe i Vemdalen där det alltid finns skidsnö och som är byggt speciellt för att sådana mellansverigetyper som jag ska skifta i de olika nyanser av grönt när vi iklädda gummistövlar och regnrock ser vykorten därifrån. Jag har en stark misstanke om att Helenas blogg vintertid sponsras av Kung Bore. Nåväl – imorse lyckades marknadsföringen och jag bestämde mig för att dagens första pass av två skulle bli längdskidor!

Sagt och gjort. Jag gjorde en spårcheck och ringde Valle för det är alltid roligare att träna ihop med en kompis. Nu finns det ju knappt nå snö här hemma i Västerås. Men min gamla Peab-kollega Martin driver en liten skidanläggning i Vedbobacken och där brevve finns det ett 2 km-långt skidspår som duger nog till att glädja både de stora och de små. Så gladdes vi med!

Glad Katja:

Glad Valle:

Eftersom jag inte skidat på cirka ett år så gick det väl sisådär med tekniken. Å andra sidan hade jag inga andra ambitioner idag än att ge kroppen en skidomgång – och det lyckades jag med! Gårdagens arm- och coreövningarnas kändes i spåret. Min onda rygg ville inte låta mig diagonala ifred så jag stönstakade mig genom timman så gott jag kunde. Kommer lida så imorgon, ta mig härifrån! 😀

Fast nu ska jag spinna en timma på lokal. Tanken med den här ledigheten är ju ändå att få träna ifred. Men vi hörs mer ikväll!

Puss och flåt för sunkig bildkvalité, glömde kameran hemma så fick bli min sönderfrusna iphone istället.

För att hålla värmen i fötterna
är det bra att då och då hoppa av och springa / skutta runt på vägen.
Eller spurta, intervalla.
Blodcirkulationen måste varva hela tiden.

Skogen var som en tapet.
Gratis tapet.

Skippa dyra rougemärken och sluta ha ihjäl rödbetorna.
– 11 fixar kindblossan som gör en så snygg! ^^

Som den äkta badassvinterhoj alu-Cuben är så är den full av skit.
Utanpå alltså – lagren och sånt måste hållas  extra virgin.

Alltså det finns vägar och så finns det ovägar. Och det är ovägarna som är roligast, de med blankast vitast snö, med så få människospår som möjligt, bara små hartassarna och en och en annan brunplupp från något mindre blygsamt vinteraktivt djur syns ibland. Men även de om sommaren mosiga sandgrusvägarna, nu är de täckta med en nätt snöhinna. Under är det förrädiskt – men det gör det hela mycket roligare också.

Igår körde vi årets första och lätt vackraste runda. Solig, mjuk, nästintill vindstilla. Som ni ser på korten så fick Ridleyn sin välförtjänta vintervila hemma och fram steg alu-Cuben för för att åter dubbas till min vinterriddare!

Helt ärligt vart det skönare med dubb. Även om underlaget gick att ta sig an genom att helt enkelt sänka trycket så gick inte det mentala dubbövertaget att underskatta. Jag vart en trögare (no shit, på aluminiumhoj och med dubbdäck, mardrömssiffror för alla weight weenies!) men betydligt tryggare cyklist.

Rundan slutade med något som kunde likna en bonk men ändå inte riktigt fast ändå rätt så nära men ändå drägligt. Kändes skönt att vara tillbaks på banan.

Nu drar jag till gymmet och coreograferar en sväng, puss!

Hej nytt år. 2016. Fina siffrisar, även om perfektionisten jag (och min mamma, som valde att skriva in nyfödda mig som 85 trots att hon kunnat välja 86) förstås föredrar siffran 5 framför 6. Men det är bara att gilla läget och vänja sig vid att skriva 2016, som vänjer man sig vid ett nytt efternamn, om man gifter sig eller byter efternamn till nåt snyggare eller passande. Fan va jag svamlar… I alla fall, jag hade ett fint nyårsfirande. Först traditionsenliga fika och biobesök (Himlakropparnas konflikt har jag för mig filmen hette), sedan en masse fisk och gott hemma hos pärona på ön, sedan ölskål med Larsa, Tony och ett gäng hundra andra på Slaktis och sedan dans i timmarna fem – hela 40 000 steg vart det! På nyårsdagen lekte jag med brorsans Lego, mitt Lego (fick Unikitty-landet <333) får jag vänta med tills jag är lite piggare. Fint va? Tänkte visa er alla födelsedagspresenterna (ty. så. grymma) snart faktiskt men måste vänta tills jag fått hem de två sista, kanske redan ikväll!

Nu är i alla fall bloggskrället igång igen. Och benen likaså – körde en helepisk nästan-bonka-runda igår, kanske årets vackraste hittills?

Men innan jag berättar om den blickar vi tillbaka på mitt cykelår 2015 ihop med denna illustration som tredjepartskompisen Veloviewer åstadkommit ihop med Strava:

Finfina data eller hur? Säger egentligen inte ett större smack om jag får säga det själv, eller väldigt lite i alla fall. Eftersom jag tränar både landsvägscykling och cykelcross så bryr jag mig lite mindre om miltalet, max ride time osv. än träningsfrekvensen och -kvalitén, även om kilométrage förstås aldrig får förringas i en sport som cykling. Där finns det en del brister. Pga. ett gäng faktorer – vissa mer försvarbara än andra – så hinner jag inte alltid träna så systematiskt som jag önskar jag kunde. Så om det finns ett stort tränings*mål 2016 så är det just detta – att frekvenskurvan ska sluta oscillera så satans. Jag vill träna kvalitativt, och jag vill träna mer systematiskt. Jag vill ha färre gluggar, färre sjukstugedagar. Det kommer att kräva en hel del omprioriteringar men så värt eller hur?

Nu ska jag dra i mig ett gäng karelska piroger med skirat smör och hallonsylt till, i brist på lingonsylt förstås och dra sedan ut på en snöig promenad till kvalitetsaffären Netonnet. Ikväll blir det cykelgym och sedan SM-möte med VCK. Puss!

*vad mina tävlingsmål är tar vi i ett eget inlägg, om vi törs, tänk om jinxas etc.! Men avslöjar om ni ber snällt så klart.