Hej riders. Jag är småslut i kroppen men helpigg i huvudet och det funkar inte ihop och är småkonstigt och gårdagens kväll spenderade jag med att ligga plant ner i min lillebrorsas säng (där jag också däckade för natten, han fick sova i en annan säng), läsa en serietidning från fyrtiotalet fast mest leka mumie. Segla till främmande farvatten med hjälp av världskartan på väggen. Får man bli sjöman fast man är kvinna och planerar att en vacker dag skaffa en knippe barn? Hur funkar det med ledigheten, barnbidraget och allt? Någon fellow sjöman som har koll? Idag hade jag egentligen tänkt köra Giro della Fiskartorpia (Stockholmscupen) men avstår då jag är svag och har sena möten så det blir superstressigt. Det får istället blir tåg och bok hem till Västerås. Fortsätta återhämtas så att kroppen byggs upp inför helgens cykeläventyr. Så att skallen kan börja leverera berättelser. För just nu liknar tankarna mest toalettpoesin
som
på Café Sten Stures dassdörr när vi var svarta svåra bolmade och drack litervis med surt svart kaffe och käkade wienerbullar medan artonplussarna fortsatte till krogen
ah men som idag. När folks rejsar, medan jag bidar min tid, dricker mitt sura jobbkaffe, backvurpskorpan på vänsterknäet slutar snart klia.
Puss!