Landsvägsdäcken är smala, Sa Calobra-serporna branta och såphala.
Törs Kjella A-M och Katj0 köra hela vägen ner i detta ovädret?
Svaret på denna fråga får ni i Sa Calobra-storyn –
men tänk om vi hade nå olika däck att välja emellan där och då!
Jag säger då det. Man ska inte hålla på med veckoscheman hinklistor och annat gojs. Då går planerna åt helvete bara. Man bara jinxar och kraschar och så. Hellre hålla sin träningsplanering i ett stifft lösenordsskyddat exceldokument och blogga om saker först när de har hänt. Fast då blir det i och för sig ingen rolig blogg för som bloggare så måste man vara ett proffs på att strippa, eller teasa heter det visst.
Just nu är det teaser-stämning de luxe här i hjärnan i och med Dalsland Runt i helgen. Som cyklist tänker man ju alltid på tre v-saker – väder, vind, väg.
Nu är ju vinden en del av vädret men ändå ett särskilt kapitel i sig och bör därför studeras separat. Man kör liksom inte en tävling utan att kolla upp vinden först. Vinden avgör hjulvalet, vinden påverkar taktiken, vinden avgör ofta även utgången. Just när det kommer till sociala race som Dalsland Runt har vinden en mindre betydelse – vi ska ta oss i mål och vi ska ha det roligt och fint och nice på vägen. Sedan vill vi förstås köra fort men det blir ändå som det blir liksom. Så vi bortser från vinden just nu.
Men de där andra två v-na – väder och väg och utifrån de två v-na de olika valen. Alltså kolla, förra årets Dalsland Runt må uppfattas som ett vädermässigt helvete av de normala individerna – men en annan som ogillar att vurpa i rullgruset vet att med regnet packar och lugnar ner. Pratar vi asfalt och öppna landskap så är det trist med vätan; pratar vi skog och rent grus så är vätan att föredra. Nog frös vi om våra små kroppar – men vi dammades aldrig igen och gruset hölls i shack. Men så bestod förra årets tur av många fler grusavsnitt än årets tur, om man ska tro gps-filerna och Google Maps då. Helst av allt vill jag förstås inte cykla i regn. Vi har fått tillräckligt med regn i år. Regn är bökigt, det går åt enorma mängder rövsmörj och vattenfast mascara, det är oskönt innanför kragen och så fryser man varje gång man stannar till. Nä, orkar inte regn i år. Men däremot behöver det inte bli så varmt!
Det bästa – om det är varmt men det har regnat så att gruset är packat och tryggt och asfalten sådär fint mörk men ändå på g att torka till så att det inte är lika halt längre. Så vill jag ha det! Men nu kan jag inte stampa ner med fossingen mot marken och påverka vädergudarna. Däckvalet, det kan jag däremot göra. Och som det snackats däck i vårt gäng nu! Överlag så tror jag däck är det vanligaste snackämnet i fricyklistkretsarna… i alla fall!
Jag har velat och känt mig som en sådan där bibliskåsna mellan två höbalar men det blir nog ändå till att köra på förra årets Schwalbe SnakeSkins. Jag tror de blir snygga till Ridleyn också. Ogillar fula däck, kan förstöra vilken vacker tur som helst alltså.
Osammanhängande? Hehe jag vet! Men så är ju tankarna inför ett äventyr som Dalsland Runt. Femtio två kuperade mil ska vi lägga under våra hjul, och må benen vara med oss.
Så ikväll blir det däckpådragning, styrstamsbyte (crossisen ska bli lite mer race-elegant) och så hämta ett litet hemligt Rapha-paket och så en gosigt lugn kväll, om det går förstås, är ju ändå festivalstämning i min blonda känsliga skalle.
Puss ✌✌✌
