Badcrossen och tillsammansheten.

Igår var det mörkt halt fullt av ekollon och alltså alldeles kanoners skoj ute på vår nya lekplats badcrossbanan! Badcrossen ligger jättenära mig vilket förstås resulterade i att jag kom en halvtimme sent och missade bangenomgången, suck på mig. Att jag är en sån himla tidsoptimist! Jag måste vara på plats en timme i förväg typ om jag inte ska komma för sent… Om ni är nyfikna på badcrossbanan så kan ni ju spana in den via Google Maps. Det är lite otydligt på fotot men den lilla ekdungen, tillsammans med badhusets gräsklädda baksida, bjuder på om än kort så kurv- och backtät pyttisbana som ligger lägligt nära stan. Johan beskriver banan bra.

Eftersom jag inte blev klok på banans gång så passade jag på att rikta in mig på kurvteknik under tiden jag körde där. Jag börjar bli helt okej på kurvor så länge de är plana men på skrå och supertajta och “skevt doserade supertajta på skrå” är fortfarande skitsvårt. Tur att Eva kom med sin gamla goda mtb så vi kunde svära över kurvorna tillsammans! Förresten så har Eva beställt cross nu. Grannen ska kanske få sin ikväll. Och Jenny ställer upp i Smécrossen ihelgen. Det är så fett alltså, som ett slags positiv epidemi här i stan, cycloskoj!

Avslutade träningspasset med liten ragetur mot Gropen där jag körde asfaltsbacken upp och ner ett gäng gånger för att verkligen, verkligen mosa ner bena. Åh så skönt duschen satt hemma.

Har ni förresten tänkt på vilken fantastisk överbryggningssport (eller motionsform, beror på vad man vill med sin träning) cx egentligen är? Som landsvägscyklist har man sällan kontakt med mtb-folket och vice versa. Det blir liksom sällan att man cyklar med dem, många av oss asfaltsnötare kompletterar oftast med mtb-turer på egen hand, i alla fall sommartid. Samma för skogsfolket – det är inte alltför ofta som de hänger med oss ut på träningar, blir undantag snarare än regel.

Men sedan vi började med bland annat Helgmyset och andra crossträningar så har nåt hänt! Till träningarna kommer folks från alla slags möjliga segment, eller sektioner – landsvägsfolket, mtb-folket, renodlade crossare, triathleter, en och en annan till-vardags-löpare. Och utan att glömma dem som tar sig hit från andra städer! Plötsligt har vi helt nya kompisar som kör med oss, vill hjälpa till oss med banan, vet vad vi heter – och vice versa! – och helt enkelt har kul tillsammans på ett för oss här i stan nytt och heltrevligt sätt.

Jag gillar det som tusan :D