#frågaKatja: arm- och benrakning!

Hej. Jag är fortfarande sjuk, tackar som undrar. Men vi ska ha skoj ändå för nu kommer svaret på nästa läsarfråga. Peter frågade:

Hur ofta rakar du dina bena och armar som jag förstått att man gör i cykelbranschen?

Idag är din dag Peter för nu svarar jag.

Vi börjar med armar. Nej Peter – jag rakar aldrig mina armar. Faktum är att det är ytterst få som rakar sina armar, både i och utanför cykelbranschen. Anledningen är simpel – vikt- och bekvämlighetsbesparingarna är så marginella att det inte är alltför värt rakningsmödan. Däremot kan jag tänka mig att en och annan triathlet gör det, men jag är cyklist. Sedan råkar jag ha rätt så obefintlig hårväxt på mina armar, nästan som lättare dun typ. Gyllene och charmigt förvisso, men inget som man egentligen kan kalla hår. Det varken väger eller är i vägen alltför mycket. Men börjar det av nån anledning växa rya på mina armar så kan jag absolut överväga att börja raka dem – om inte annat så för att slippa utgöra dödsfälla för alla stackars sommarflugor!

Nu, till benen. Självklart rakar jag mina ben. Och självklart gör jag det enbart för att jag är cyklist. Innan jag började cykla för cirka tre år sedan rakade jag aldrig mina ben. Det tog mig ett tag att haja att det var liksom en grej i Sverige att kvinnor skulle ha rakade ben (är ju inte född i Sverige utan jag var tonåring när min familj flyttade hit) och när jag väl hajade det så sket jag i att raka dem ändå. De enda som nånsin påpekade att mina ben var orakade var välmenande (?) tjejkompisar och det var ju inte dem jag brydde mig om att hångla med på festerna. Hursom! Det var en sorgens dag när jag som nybliven cyklist insåg att jag var tvungen att börja raka benen om jag nånsin skulle bli snabb. Hur förklara det för min riktigt välmenande tjejkompis som alltid hejat på mina duniga spiror? Jag vet att det var tufft. Men raka benen, det är nåt man helt enkelt gör som cyklist.

Förklaringarna är lika många som ökända men jag väljer att kalla det ÄRODYNAMIK uppbyggt av:

ära (tradition, placebo, känsla, status, allvar etc.) – för det är ju ärofyllt att få kalla sig äkta cyklist och alla äkta cyklister raka benen punkt slut (och så finns det de som kallar det larv men låt oss få ha vår livsstil ifred okej?)

och

dynamik – som ju står för alla de aero- och arbetsdynamiska fördelarna som de rakade benen för med sig.

Så hur ofta rakar jag dem? Tja, nån gång i veckan på sommaren, varannan vecka på vintern och förstås dagen före tävling? Typ så. Använder vanliga dussinhyvlar, kletar in med PREP efteråt.

Och så liten bonus förstås. De just nu snyggaste rakade benen – det är Pauline Ferrand-Prévots det. Snabbast i världen är de också.

Bilder från XCO-världscuptävlingen i Albstadt