• Snack

    Ett gäng cycling memes sista fredagen i november

    Fredag folks. Är trött i huvudet idag. Så vi kör oh so serious ihop med lite glada cycling memes. Fredagsstämning here we go:

    Har man någonsin känt endorfinruset skölja över en så vet man.

    Ungefär så, därför är jag extra snäll mot mina mekkunniga cykelvänner, ni vet vilka ni är :*)

    Gillar den för den påminner mig om min #dagensdåligacykelskämt jag körde på den tiden jag hade #cykeltwitter. Det var mycket glenn all over it men så skoj!

    = när man leder VCK:s introgrupp (älskar leda VCK:s introgrupp, men va är det med att ha hjälmen precis överallt förutom på rätt ställe?)

    :))

    Typ jag när jag cyklade precis överallt och på alla underlag på stålhojen under min barndom i Karelen – utan att ens hört talas om mtbendurobmx hehe (shit va off barndom jag hade egentligen! Inget rinnande vatten hade vi heller. Bara massa skog att leka i, massa böcker att läsa och massa sjöar att bada i. Bäst.)

    De mindre subtila gubbsen i klubben be like ↑

    Her som i min mamma alltså *psst*

    Sann för att jag Tony jämt snackar om hur vi teraperar oss med cykling och att vi bara måste ha den där senaste superfly pro deep winter deluxe highviz-jackan för att hur ska vi terapera oss med stil annars?

    Vardagsgoals.

    Mm, speciellt de som ska dra igång cyklister i bredd-snacket på fikat

    Jag i år :)

    Alingsås 2014 folks.

    (och hm, kommer Malmö nästa helg leverera någon episk lera må tro? ← hint hint)

    Haha, jag och min racepassat (köpt för 18 lax, såld för 15 lax, gjorde till och med ett UCI-race som servicebil under vår tid ihop) ju!

    Känner igen mig. Hemskt egentligen när jag tänker efter. Men vaffan, det är för sent att erkänna att man är något annat än den man är eller hur?

    (jag missade iaf inte ditt bröllop Nadja. Även om jag aldrig tidigare kört så långa sträckor i omkörningsfilen som den gången mellan Dalsland Runts Vänersborg och Göteborg där bröllopet skulle hållas…)

    Hehe, så gulligt o-PK bara

    När man taggar #mountainbike efter att ha stigcyklat sina 56 hm på en 30 k-runda i Västerås

    Att vara ihop med mig <3

    Att vara ovän med mig </3

    Skål puss och ha en fin fredag nu cykelhjältar.

  • Cykel,  Snack

    Listan om kändiscyklister!

    Hej måndag riders!

    Kickar igång veckan med en lista. Ursprungsidén snodde jag från Sandra, man tackar. Vi kör – listan om (kändis)cyklister och ba att klicka på bilderna för att komma till källorna:

    Favoritcyklist:

    PFP, Kev Pauwels, Stenerhag, Wiggo… oj de är många ju!

    Manlig cyklistcrush:

    Herr Fausto Coppi så klart. Stolt medlem i fangruppen här. Med tanke på Faustos rykte skulle konkurrensen bli hård men hey, han skulle inte ha en chans att värja sig ändå.

    Kvinnlig cyklistcrush:

    De flesta av mina cyklar är en han – men denna retrodoftande alu-looking sak från Specialized är banne mig en hon, och hon är ruskigt het. Den nya Epic, åh.

    De här 4 cyklisterna skulle du bjuda på middag:

    1. Gino Bartali – för att buga djupt och fråga hur det faktiskt var, att som italiensk kändiscyklist under andra världskrigets Giro d’Italia rädda liv som få andra brydde sig om
    2. Sarah Connolly – för att med någon riktigt kunnig och engagerad snacka cykel. Damcykel. Damcykelhistoria. Damcykeltrivia.
    3. Hela CANYON//SRAM Racing-laget (ett sammansvetsat lag måste väl ändå räknas som en cyklist ändå?). Vélochefen skulle stå för middagskäket och vi skulle snacka sprint, stil och snabbhet.
    4. Prince. Han skulle nynna på Little red corvette och vi skulle enas om att cykla är fett mycket ballare än de flesta andra transportsätt i världen, även om man var kunglig som han.

    Bästa cykeltidning:

    Utan någon inbördes ordning Rouleur, Ellas Cyclingtips och så våran svenska Bicycling förstås. Den sistnämnda för alla grymma real life-bloggar från de som faktiskt cyklar och jobbar med cykel i vått och torrt. Tyska Tour Magazin håller dock materialtestfanan högst.

    Bästa cykelspotting:

    En cykeltävling förstås – vilken beror på vilken genre man är ute efter. Om man vill spotta andra än lokalcyklisterna men ändå stanna hemma i Sverige så är det tävlingar som Vårgårda UCI WT och vissa lite mer internationella cross- och mtb-race man får hålla utkik efter. Men annars – upp med rumporna och iväg utomlands och se races med er. Stämningen på plats är o b e s k r i v l i g.

    Bästa nu levande cyklistparet:

    Ah men det är ju förstås vi, vilka annars? Jonas och Katja ♥

    Cyklist du önskar att du kände:

    Helen Wyman så klart! Hon verkar en genuint skön och godhjärtad person med en cykeltalang från ovan på det. Vi skulle bli bästisar direkt är jag övertygad om.

    Cyklist du hört att du är lik:

    Hör aldrig att jag är lik någon faktiskt. Om det beror på att folks kan för få kändiscyklister eller på att jag är för unik i mina looks är en annan fråga.

    Cyklist du inte tror att du skulle komma överens med:

    Typ någon “skön kille” som Laurent Fignon som när damerna började köra Touren en gång i tiden klämde ur sig “I like women, but I prefer to see them doing something else.” Jadu Laurent, ingen bad då om ditt utlåtande.

    Kändast cyklist du har pratat med:

    Öh. Gary Fisher i så fall? Vi snackade helstela hojar vid ett tillfälle han var på besök i Sverige.

     

    Cyklist du var kär i som tonåring:

    Tja, det har väl knappast undgått någon som läst denna bloggen tillräckligt länge vems åsyn det var som fick mig att intressera mig för sportcykel en gång i tiden. Fast jag var inte tonåring då. Inte på papperet i alla fall.

    Puss.

  • Snack

    Magnificent time.

    Exakt så här fint var det där vi cyklade idag!

    Hej söndagsfolkis.

    Började dagen med att tidigt på morgonen tillåta mig bli ledsen, skrev på ett gravidfilosofiskt inlägg i samband med bäbisväntans vecka 23 men blev ännu mer ledsen (ty ledsen innan skrivandet föder ledsna tankar under skrivandet) trots att inlägget skulle handla om lycka… äsch, struntade i det inlägget, städade hemma istället, och åkte sedan och hämtade Jonas för dagens mountainbikeäventyr i kungariket Kungsörs trakter.

    Helhärligt var det, att köra mountainbike idag! Snacka om svettig hjulmeditation. Men happpapap, det är ett eget inlägg förstås så ni får vänta till imorgon.

    Idag har jag ätit hamburgare. Och tänkt på tiden. Hela dagen har jag tänkt på tiden.

    Men fyra mil skogcykling, bilkörningen och annat har slagit ut mig här så blir inga fler ord från mig. Ni får fem fina låtar som handlar om tiden istället, gott så. Puss.

    P.S. Vad gillar ni min nya header förresten? Inte den flashigaste cykeln kanske men den käraste för mig just nu. Snacka om att Valles låne-mtb har räddat min graviditetscykling <333

  • Snack

    Kan vi snälla sluta säga åt andra att prioritera?

    Vet du hur jag får ihop träningsmängden som krävs trots att jag har familj, pendlar och jobbar som chef? Jag prioriterar träningen!

    Har du inte råd med att köpa kvalitetsmärkeskläder till dina barn? Det har jag faktiskt, men det för att jag har lärt mig att spara och prioritera vissa utgifter. 

    Tycker du att jag ser fräsch och fit ut? Tack! Det handlar om att prioritera hälsan. Hälsan kommer först.

    Fy fan vad jag innerligt, öppenhjärtigt avskyr begreppet prioritera. Inte i vettiga sammanhang som att göra-listor på jobbet, eller träningsplaneringen förstås, men just i sammanhangen som exemplen ovan. När personer som uppenbart saknar förmågan att inse att alla inte har samma sociala, ekonomiska, fysiska eller psykiska förutsättningar som de själva tror sig sitta på den universella lösningen – att kunna prioritera.

    Förutom att vi får stå ut med de självutnämnda prioriteringsgurun i de sociala sammanhangen på jobbet och på fritiden så matas vi med prioriteringsmantran via träningskanalerna på Internet. Människor som gärna glömmer att lägga vikten vid all avlastningen och den trygga socioekonomiska botten de står på, men som gärna lär ut prioriteringsläran med sitt eget liv som exempel.

    Jag förstår att man blir något fartblind. Vi människor har lätt att vänja oss vid den goda levnadsstandarden. Har man det mesta ordnat hemma och börjat tjäna så pass mycket pengar att två tusenlappar mindre i månaden inte är någon större förlust om man får jobba deltid så har man lite svårare att förstå komma ihåg varför alla inte skulle kunna jobba deltid.

    Har man en gång börjat cykla i de finaste skräddarsydda cykelkläderna som håller passformen säsong för säsong så har man det lite svårare att förstå komma ihåg varför alla inte kan sluta köpa massproducerade syntetiska trasor och börja klä sig i kvalité istället.

    Och har man aldrig behövt gå till socialen för att be om bidrag trots att man snittar ungefär femtio arbetsansökan i månaden så har man kanske lite svårare att förstå varför alla inte jobbar trots att det finns ju så många jobb.

    Jag kräver inte att alla ska gå runt och hela tiden känna något slags kollektivt dåligt samvete för de som har det tuffare. Jag kräver inte heller att de som haft det dåligt och fått det bättre (tack och lov!) ska hela tiden känna något slags skuld för att de inte längre köper tänker på samma sätt som de gjorde när de var fattiga, eller sjuka, eller skilda, eller ledsna, eller på något annat sätt låsta.

    Men jag önskar att människor… vi, alla som är stolta över våra framgångar, eller glada över våra möjligheter, inser att det inte handlar om något recept vi har följt som är lätt att kopiera och applicera. Det handlar inte om att vi helt enkelt har prioriterat rätt. Till och med något till synes så enkelt som att handla rätt i ett rätt ögonblick kan bero på tusentals saker – ens uppfostran, ens miljö, ens mående, ens bildning, tiden på dagen. Graden koffein i blodet. Halten blodsocker.

    Låt oss fortsätta dela med oss av våra sätt, metoder och kunskaper. Men snälla, låt oss sluta säga åt andra att det handlar om att prioritera som det viktigaste steget till förändring. För det är precis tvärtom det allra sista steget. När allting annat har klaffat.

    Puss.

  • Snack

    Fem alternativ för dig som vill piffa upp ditt träningsliv

    Fast i samma träningskörspår? Börjar gymmets passutbud kännas fjuttigt? Gråt icke. Här är fem alternativ för dig som vill testa något nytt. Jag har sorterat dem utefter träningspersonlighet – men självklart är det upp till dig vilket av passen som du känner dig mest bekväm med.

    Lycka till!

    För snyggingen som lessnat på fitness men loves att visa upp sin tighta body – trikåaerobixxx!

    För cykelmotionären som tycker att de tre positionerna man har under ett spinningpass inte räcker – Jackie Spinning™!

    För bandypappan som vill åt mer tackling – radball på liten yta!

    För livsnjutaren som gärna kombinerar träning med livets goda – inomhuscykling på Finlandsfärjan-vis!

    Och sist men inte minst – för alla de som tycker att man får träna klädd i vad som helst bara man har roligt – Conchita Wursts träningsvideo, aldrig släppt här hemma i Europa men självklart big in Japan!

    Puss.