• Between the rides,  Ivar min Ivar

    Loving you is mad shit

    Du får mig att stanna hemma och inte känna någon geografisk rastlöshet två dagar i rad, jag som har aldrig kunnat hitta hem bland fyra väggar

    du får mig att börja förstå innebörden av ordet trygghet

    får mig att krampaktigt spara alla de få, små tingen kvar från den biten historia som finns kvar hos min sida av din börd

    får mig att stolt ställa fram min morfars försilvrade glashållare, min farmors benvita porslin och hälla upp kolsvart indiskt te med citronskiva i.

    får mig att tala sjunga vyssja åtsäga andas på rim för du lägger det stora babyhuvudet på snett och ler

    du får mig att le, le så mycket, le ikapp ditt tandlösa leende, täppa till din mun med en puss

    du får mig att vilja bilda mig inom världens precis alla områden, astronomi flora fauna aritmetik världens geografi och så en del alkemi förstås –

    får mig att skärpa mig ännu mer, ingen bitterhet får komma i vägen för när livets hinder ska formas om till guld.

    Du får mig att skita i allt som rubbar vår ro. För dig är jag helt enkelt m a m m a.

    Du får mig att vara rädd. Jag som har aldrig varit rädd för världens faror är rädd nu. Min rädsla får aldrig smitta dig men den finns där;

    du får mig att likna ömsom ett höns, ömsom en björn, ömsom ett stockholmslejon

    får mig att slås för din rätt till att växa upp i tron på världens godhet.

    Så länge det går.

    Du får mig att söka spåra mina rötter, hitta rötter som jag inte trodde fanns, skriva upp och dokumentera

    får mig att vilja bygga oss ett hus.

    Du får mig att laga rätter efter kokböcker. Jag lagar potatiskakor och soppor och annat du oftast ratar till förmån för orange barnmat men det gör inget för det är mysigt ändå.

    Du får mig att titta på saker med nya ögon, du bildar mig genom din nyfikenhet

    gör mig till en expert på att leva i nuet

    du får mig att vara en bro, en lian, ett snöre, en säck med potatis, en ribbstol, en klättervägg, ett kanvas, ett bo.

    får mig att stråla av lycka och stolthet,

    får min kropp att känna glädje så vild att jag plötsligt reser mig och dansar

    nästan lika bra som du.

    Du sitter bredvid mig i soffan och bygger duplo och vilar då och då med huvudet i mitt knä.

    Du gör mig harmonisk. You’re the apple of my eye. Ты мое маленькое солнышко.

    Jag älskar dig så.

    mamma

  • Äventyra med barn,  Ivar min Ivar

    Ivar postäventyrsdeppar

    Här sitter han. Stora blå ögon, kalla tassar, sårad uppsyn. Tårarna har precis torkat. Kinderna glöder röda av den friska luften och känslan av oförrätt. Morsan suger. Farsan är en svikare. Det var ju så kul ute måste vi in? En söt grötis och några klunkar ljummet te senare känns det bättre men ändå. Ivar är postäventyrsdeppig och det kommer att ta ett tag, ett gäng många minuter innan han startar om inomhus.

    Iv, I feel you. Du må har ärvt din pappas ögonform och hans kärlek till duplobyggande men äventyren, de genomlever vi lika du och jag. Väl inne i äventyret glöder vi. Väl efteråt säckar vi ihop helt en stund :’(

    Puss påre, det blir nog mer pulka redan i eftermiddag.

  • Ivar min Ivar,  Mellan rundorna

    Mälarhäng, pizza och bikelife på årets första dag

    Började med att se klart Freddie Mercury-dokkisen på Play och promenixa sedan mig och Plutten ända ner till Öster Mälarstrand

    för Mälarhavets skönhet och den blåa nyårsdagens nästan våriga klarhet.

    Vi fikade på Öhrmans och styrde skutan mot nya äventyr medan vi väntade på Jonas

    som hade tagit nattens vargtimmaskifte och hade snackat om pizza länge så pizza blev det, mm

    Nu glider jag runt i min klassiska hemmauniform

    och bygger storslagna kitplaner för Rapha-presentkortet som jag fick igår och HUR GULLIGT inslaget är inte det? 😍

    Och om en timme ska jag dra årets första (inomhus)cykelrepa. Heh, Freddie har visst nästlat in sig i badrummet med men är tydligen inne i ett av mina major Queen-återfall

    Blir en bra första januari tvåtusennitton det.

    Har ni haft ett bra firande? Puss!

  • Ivar min Ivar,  Mellan rundorna

    Min lyckligaste stund

    Vi morgnar oss länge men efter ett tag så går det inte längre. Jag sträcker mig efter mobilen, slår på den och hoppas på att klockan visar halv sju men hon visar halv sex precis som så gott som varje morgon. Du morrar och puffar och vill upp nu nu n u. Jag snubblar upp ur sängen, sveper om mig morgonrocken och tar sedan upp dig i famnen.

    Vi går ut i vardagsrummet, jag halvseende med glasögonen på sniskan och du fortfarande ångande varm och inte riktigt redo att börja leka än. Jag drar på dig strumporna. En platt rosa fot i taget. Måste pussa. Du protesterar inte. Så går vi rund en stund mellan vardagsrummet och köket, du med nattdrömmarna kvar i de runda ögonen och jag med näsan inborrad i dina nackfjun. Det är varmt, skönt och mysigt. Du är både tunn och stadig i den mjuka bomullspyjamasen.

    Så pekar du plötsligt på en lampa och säger med en klar röst

    L A M P A!

    Stillheten är bruten. Ivar är redo att leka och han vill inte finna sig i att sitta still låst i min famn. Jag släpper ner honom. Lägenheten tas över av en uppspelt valp som vill komma åt allt, känna på allt och pilla på allt. Roligast är sådant som är svårt att nå och sådant man inte får röra. Det jollras och pips och skrattas och morras om vartannat.

    Jag gör i ordning en kopp te och en ostsmörgås till mig och en tallrik gröt till Ivar. Jag placerar dig i din antilopstol, sätter på haklappen och ger honom en tidning eller en barnbok att roa sig med medan jag äter min smörgås och dricker mitt te. Du läser högt och tydligt. Det är fortfarande bebisspråk men jag känner igen fler och fler ord från vårt vuxna språk. Sedan matar jag dig. Det går trögt i början och jag får lisma för och lirka in de första skedarna men så är aptiten igång. En sked för mamma… en sked för pappa… en sked för Hjärtis-kanin… en sked för fina gröna flugsmällaren… en sked för Plutten… och så är gröten inne i magen. Hela lillpojkansiktet spricker i ett leende.

    När leendet sakteligen övergår i ett uttryck av någon minuts djup koncentration och det efterföljande blöjbytet har skett flyttar vi oss till badrummet. Den lilla vita plastbaljan är full av Pryttlisar – små tomma reseförpackningar, linsetuier, batteridrivna värmeljus, en solkig mjukiskanin, en kaninlampa i plast, en bebishårborste, Babblarna-gänget, tomma toapappersrullar, en liten mullvad i trä, något cykelverktyg… Pryttlisarna är många och skojiga och håller Ivar sysselsatt de första minuterna så jag hinner sätta in mina kontaktlinser och borsta tänderna. Med ena handen på toalocket så att det hålls nere och inte koms åt förstås.

    Toalettstolen är drömmen. Har man tur och mamma inte ser på så kan man lyfta på locket, slänga ner någon Pryttlis och sedan stå och titta på eller till och med försöka stoppa ner handen och försöka fiska upp Pryttlisen. Oftast ser dock mamma på och hinner säga Nej Ivar, ajabaja Ivar och då viftar du med fingret och härmar mamma och skrattar och då har hon ju som vanligt svårt att behålla den seriösa minen.

    Du har tröttnat på att leka med Pryttlisarna. Du ställer dig upp och väntar tills mamma har börjat tråkmåla ansiktet. Att det ska hållas på så. L A M P A! säger Ivar och släcker ljuset. Men Plutten mammas lilla bäbis! säger mamma. Tänd ljuset igen är du snäll! säger mamma och slår på ljuset. L A M P A! säger Ivar och släcker ljuset.

    Men mamma är tråkig och duktig. Snart har hon sminkat sig färdigt och har till och med stoppat in sina blinkande guldringar i öronen. Jag borstar både mitt och ditt hår. Du spinner nästan, så skönt är det att få svallet borstat och hårbotten masserad.

    Jag böjer mig ner, för tjugonde gången denna morgon böjer jag mig ner och tar upp min lilleplutt i famnen. Alldeles strax är det dags för mig att skynda mig till jobbet. Väcka Jonas, överlämna dig till honom.

    Men inte än på några minuter. Trots att klockan tickar på och jag vet om alla dagens kommande måsten och möten så är jag fullständigt avslappnad och fullkomligt inne i stunden. Vår gemensamma morgon. Min famnvärme. Din soluppgång. Fem gånger i veckan. Min lyckligaste stund.

  • Ivar min Ivar,  Mellan rundorna

    Jag kommer att minnas åt dig (grattis Ivar ett år)

    Vad minns en människa från sitt första år? Just inget särskilt. Knappt noll alls. Om någonting överhuvudtaget. Blott någon doft. En småtugga av en dröm. Någon förnimmelse. Eller kanske ett falskt minne av ett verkligt minne? Barn brukar ju beskrivas som självklara. Ändå är de mysterier. Nu har du gått och fyllt ett år min Ivar, mitt självklara mysterium – men du kommer nog inte att komma ihåg det. Men jag kommer att komma ihåg

    Jag kommer att komma ihåg de första dygnen på BB

    de första veckorna hemma, dimman, kärleken, tårarna, mina, dina

    glädjen, lyckan

    ditt skratt – ditt tusenkronorsleende varenda gång du ler

    hur du kom ut med rynkade ögonbryn och ifrågasatte världens ordning med en gång #mittbarn

    dina lår av renaste grädde, dina händer mjukt masserandes, din kattunge

    knubbet, alla fina veck

    farmors servis på ditt första kalas, gröna blad, bladguld runt

    din glasartade blick då det hade öppnats för många paket och getts för mycket uppmärksamhet för att den lilla hjärnan skulle orka hantera det

    AAAH! på natten då du vaknade och var fortfarande uppspelt efter kalaset

    alla nätterna jag inte vågar sova, vågar knappt andas, hur våga andas när något så bräckligt ligger bredvid och måste skyddas från allt ont?

    kommer att komma ihåg alla raka höger jag får av dina inte så pyttesmå fossingar när vi härjar i sängen

    dina hundra and counting olika miner, en för varje smaksensation, en för varje känslonuans, en för varje nytt ljud

    lyckan i ditt ansikte när du blivit sedd, bekräftad

    och när du sett för första gången – ut genom tågfönstret, in i någon hushållsapparat

    din örsnibbshy på hela kroppen – kommer att komma ihåg den dagen du sticks med din skäggstubb när du ger mig en kram!

    dina feberstunder, min oro

    när du började med mamamama

    fortsatte sedan med lampa

    men började till slut kalla allt (inklusive mig och lamporna) för pappa

    – där är vi idag!

    din första lilla blåsa mellan tummen och pekfingret

    alla mina små leksaksinköp, nästan i smyg, hey förlåt material mom men men

    hur snabbt du blev tung, och hur skönt och jobbigt i ett det blev att bära dig då

    hur du är en skär liten marsipangris när du ligger där näckis och väntar på att bli vägd och mätt av BVC-tanten

    namnet på den första BVC-tanten

    kommer att komma ihåg ditt porlande jollerskratt när du får magen pussad vid blöjbyte

    smaken av din nattfuktiga nacke mot mina läppar när jag nattar, ojoj

    kommer att komma ihåg ditt bebisfejs, så runt, så fulländat, med kinderna något utanför overallhuvans inramning

    när du började krypa, vift vift lilla rumpan

    ditt öppna goda ansikte, ditt huvud oproportionerligt stort på bebis vis

    de första fjunen

    och sen gå, coola steg men minns inte exakt när förlåt. På något sätt har de fysiska färdigheterna inte spelat någon större roll

    men när du sträcker dina korta armar mot mig och vill upp i min famn! De ögonblicken glömmer jag aldrig

    kommer att komma ihåg alla våra oändliga barnvagnsmil

    i snö, i slask, i grus, i sand

    våra tillsammans-cykelmil – må de bli hundratals!

    och massa saker till.

    Du har nu fyllt ett år och vi som älskar dig har firat dig med pompa, tomatsoppa och tårta med ett tjusigt ljus i.

    Hur mycket kommer du att minnas från ditt första år?

    Inte mycket, nog inte särskilt mycket alls.

    Var lugn. Jag kommer att minnas åt dig. Allting är samlat i min själ, nedtecknat i mitt hjärta. Grattis (i efterskott, typ en halv månad senare men spelar roll här på bloggen?) min Ivar, lev gott och ångra aldrig någonting.

    Jag älskar dig.

    mamma Katja