• Between the rides,  Livsstil

    Mi amåre – tänk om man skulle ta och flytta hit?

    Nevermind the virus etc. För andra dagen i rad blir jag dissad av Åre Hälsocentral som inte har tid med mig ty det minsann köar en masse folks som har brutit ben revben + annat friska folks som orkar extremsporta (höhö) bryter när de tar sig över sina gränser. Kan inte alls förstå att de inte har tid med mig som inte ens får chansen att extremsporta. Världen är orättvis.

    Skojar. Världen är rättvis och jag får väl gå upp tidigare och palla mig dit och köa istället för att frukostslacka i lägenheten.

    Men Ipren är bra skit för att upprätthålla en viss levnadsstandard och vi har det bra här, inget snack om den saken. Dricker jos och fjälluft. Soppbufféar i Vålådalen. Åker kabinbana. Vandrar (extremt lugnt, extremsport baklänges ungefär) upp till Åreskutans topp. Skrattar så vi kiknar när plutten ska charma hela byn. Sover under riktiga täcken (alltså inte bara under tunnaste skynken som hemma!). Jagar vattenfall, sett alla ”måste-vattenfall” nu. Smaskar crepes. Njuter av allt det vackra och allt det bekväma. Laddar batterierna inför det stundande livet hemma i skållhettan. Inför jobbet. Spanar in cykelleder, längtar lite och drömmer.

    Och så tittar vi på varandra och undrar, först tyst för oss själva och sedan högt tlll varandra –

    – vi som trivs bäst i fjällen, i det friska och vackra och fria –

    tänk om vi skulle ta kasta om planerna helt och flytta hit en sväng istället?

    Bo, uppfostra vår son, cykla, vandra, skida (okej snowboarda Jonas) njuta av allt det vi älskar att göra och det som gör oss lyckliga.

    Vad tror ni om den idén? 🏔👋

    Puss.

  • Between the rides,  Ivar min Ivar,  Katja om cykel,  Katja om kärlek,  Livsstil

    Första familjesemestern – cykel, äventyr och kärlek på schemat

    OMG idag är det sista dagen som Jonas jobbar. Sedan har vi äntligen vår efterlängtade semester ihop. Vår första långperiod ihop som en familj alltså. Hela juli plus ett par veckor till. Vilken grej va. Kommer att ta ett tag att landa i det känner jag.

    Alla tre har längtat så efter att få vara tillsammans ordentligt. Igår fick jag trösta Plutten som hade borrat in ansiktet i Jonas kudde och gnällde papapapa när Jonas hade gått till jobbet. Plutten lilla då.

    På tal om Plutten, vet ni vad jag längtar till? När sonen är så pass stor att jag kan storstadstrippa med honom. Tanken på hur mycket kultur, historia och peoplespotting det finns att utforska tillsammans ger mig sådana lyckokickar. Fast storstäder är inte för sommartider de.

    Nä, sommartid gäller förstås naturen. Och så även i år.

    Vi har inte gjort någon fast tidsplan. Båda har varit sjuka (jag börjar äntligen se ljuset efter tre+ veckor) och har haft fullt upp med annat – lägenhetsförsäljningen, släktbesöken, jobbet och päronlivet.

    Men vi har i alla fall definierat vad vi är sugna på och det är

    Njuta 

    Ivars första sommar utanför min mage. Vår första sommar som tre. Nya mirakel sker varje dag. Vi har en liten babyson att uppfostra och njuta av i sommar. Bästa sommarplanen hittills.

    Cykla 

    Så klart. Det blir mountainbike och planen är att försöka hinna med cykling både här hemma och Bergslagen och en sväng uppe i de närliggande fjällen. Hela mitt väsen längtar efter att helhjärtat ägna mig åt det jag älskar och det med en frisk kropp.

    Men sedan tänker vi också äntligen “skola in” Ivar i cykelkärran – något jag hade tänkt göra för ett tag sedan men som tyvärr inte blivit av än. Jag ser extra fram emot den biten eftersom det är då vi får cykla tillsammans. Igår var vi och tittade på lite barnhjälmar men hittade ingen fitting och snygg nog där vi var.

    Turista hajka och sånt 

    Se saker, hajka, hälsa på vänner, bada. Var exakt vet vi inte. Sin vana trogen är Jonas sugen på norr – som i Norrland och Norge. Jag är sugen på både och. En sak vet jag i alla fall och det är att jag måste få i mig minst ett par-tre dagar hav. Riktigt hav. Saltigt hav. Kanske västkustenhav? Känner jag oss rätt så hinner vi med både och.

    Vila och egentida

    Om det är någonting båda vi vuxna behöver som mest så är det vila. På vårt sätt förstås. Varvandes aktiviteter med lata dagar i solen. Nu har jag i och för sig haft lite för många lata dagar i solen i och med den förbaskade sjukan så jag är inte speciellt pepp på att fortsätta “lata mig” fysiskt men jag behöver vila ut huvudet. Få göra lite o-mammiga saker. Få äta en måltid ifred. Få cykla utan mammastressen som rubbar fokusen. Det är sådan vila jag behöver, har behövt länge. Därför har vi bestämt att jag ska få minst ett par dagars solosemester och min plan är enkel – packa apiduran, distansa iväg till något ställe där det finns mjuka sängar och hotellfrukost, övernatta och sedan cykla hem först när jag känner för det. Det kommer att kännas märkligt och underbart i ett tror jag.

    Låter det som att vi ändå har ett gäng planer? Visst har vi det. Vad som sedan blir av och hur är en annan femma. Känner jag oss tre rätt vilket jag tror att jag börjar göra vid det här laget så kommer det att bli en skön semester full av wow, lol och en dos av självförvållat #htfu.

    Har ni några roliga sommarsemesterplaner? Tell me. Puss.

    English: Our first summer vacation as a family starts tonight. I’m looking forward to spend time with out baby son, to ride, to sleep, to get some me time and to enjoy life.

  • #lidamedstil,  Between the rides,  Livsstil

    Höstflugans midsommarupdate

    Jag är så trött på att o-cykelblogga att jag knappt vill blogga men bloggar nu lite ändå 🙄

    Womancoldens ansikte, torrast läppar i stan

    Hej här kommer en uppdatering illustrerad med mobilshots. En rätt tråkig sådan för jag är fortfarande sjuk. Tre veckor senare verkar världens ihärdigaste virusfan fortfarande ge sig. Jag är förvisso inte lika energilös och ontig i halsen och lungorna som i början men skillnaden är marginell. Kanske hade det gett sig fortare om jag enbart hade mig själv att rå om, kanske inte. Så rent fysiskt känner jag mig som en höstfluga. Lever inte riktigt utan för ett slags existens. Så ledsen över att inte kunna cykla :'(

    The apple of my eye <3

    Men nog har veckan varit fin ändå. Lillebrorsans veckolånga visit har fört med sig så mycket glädje och kärlek. Vår släkt är liten och brokig så det gäller att ta vara på de av oss som faktiskt finns. Tyvärr blev Johnny också sjuk, om än i något som kändes som en mer “vanlig” förkylning. Så det var bara att glömma alla de episka friluftsäventyren jag hade planerat för oss och roa oss hemma så gott det gick. Vi hade inte tråkigt. Vi degade med en varsin kioskvältare till bok (historisk thriller till Katja, James Bond-action till lillebror). Turades om att leka med Plutten. Unnade oss litervis med te med choklad till. Och såg ett och annat knasigt på teve. Ute var det rått och ruskigt vilket inte störde oss alls.

    Mormors 90-talsfrisyr!

    Efter ett par dagar hemma i Västerås åkte vi upp till Hedesunda och fortsatte sjuk- och mysstugan hemma hos Jonas föräldrar. På dagarna åkte vi in till Gävle, gick på museum, spelade bangolf i Boulognerskogen och gömde oss från regnet på Silvanum-caféet.

    Ute var det fantastiskt. Det var svalt och blött och blåsigt så för första gången på många, många månader sov jag tre hela nätter utan varken stödsockor, magnesiumöverdos, massagepauser och smärtstillande.

    Så trots att Plutten som vanligt gick upp vid sex-snåret så gjorde det liksom inget. Jag var utsövd. Vilken märklig, ovanlig känsla i kroppen. Tänk om jag hade varit frisk också. Jäklar vilka mirakel jag hade åstadkommit på cykeln då.

    På torsdag kom äntligen Jonas upp, som hade jobbat… och blivit sjuk han också. Under midsommarhelgen rådde alltså total (wo)mancoldstämning i huset. Ett rent under att de andra klarade sig från eländet.

    Mammas favvosillar!

    Nåväl. Vi hade kul och gott ändå. Med plutten gick det liksom inte att inte le mest hela tiden. Och när han sov sina stunder så turades jag och Jonas om att ligga nära, nära och andas in honungsdoften. På midsommarafton tog vi oss samman och åkte ut till det urvackra Walls kalkbrott i Torsåker. På kvällen blev det förstås matkalas. På lördag blev det mest att dega och pyssla hemma. På söndag åkte vi ner till Lidingö för att lämna av Johnny hos våra föräldrar. Plutten erhöll ett par av Johnnys gamla leksaker och hade det allmänt mysigt medan vi pärisarna pustade ut. Sedan åkte vi hem och så var den helgen slut.

    Ett gäng saker var så annorlunda:

    ~ att fira en lugn midsommar utan disco disco, ståhej och suddig midnattsdans ute på någon skogsfest (typ dansbanan i Gästrike-Hammarby). Ja annorlunda – men inte det minsta konstigt. Sådant är vårt livets skede nu. Ett underbart och glatt skede.

    ~ och att inte cykla alls trots ledigheten. Så himla trist. Det var ju tur att jag hade så många braiga folks runt om mig så jag inte deppade ner mig helt på grund av cykelabstinensen.

    Så här är jag nu. Klen, trött, cykelabstinent (inte minst av att ha följt det grymma cykel-SM som gick i helgen, omg så många starka prestationer från alla håll och kanter*), lugn av gröten i skallen och lite FOMO:ad över att inte hinna träna så pass mycket som jag önskar nu när det är så ljust och skönt på kvällarna. Men nog är även denna sjuka en prutt i det stora helas hav. Om en vecka börjar Jonas semester och då är vi alla tre tillsammans och förhoppningsvis redan friska.

    Om vi kommer att äventyra och cykla ikapp då? Ojoj.

    Puss och hoppas ni hade ett glatt midsommarfirande.

    *mitt “gamla” lag CK Valhall Damelit roffade åt sig både lagtempoguld och bra höga placeringar i tempo och linje och cykelvännerna i VCK och Norbergs CK tog en massa guld-, silver- och bronsmedaljer i masters-SM. Fy fan va ni är bra.

  • #lidamedstil,  Between the rides,  Livsstil

    Sjuk men ändå lycklig

    Ba för att den är fin den.

    Hej måndag.

    Jag är hopplöst, brutalt superdupersjuk igen. Jäklars så här däckad har jag inte varit på ett par år känns det som. Det är samma skit som efter Göteborg som verkar tagit god tid på sig att blomma ut, blä. Jag är segare än kola och slöare än en sengångare och halsen… som en tjog kinesiska operasångare* som löper amok därinne.

    Självklart råkar det sammanträffa med Ivars fortsatta tandsprickning så det är bara att glömma att vila bort sjukan effektivt. Men jag försöker! Lillebror är här och gästar oss i veckan wii och jag blir friskare bara av att se hur han – som ju är en morbror vid sina tolv år, hah! – och plutten leker så fint ihop. Jag är lycklig.

    Med andra ord blir det inte mycket träning tränat på ett par dagar här. Men cykligt blir det – cykelrummet fortsätter inredas, kanske kanske kommer min nya bockstyriga vardagskompis hem till oss och ni får se lite sweet cykelfoton plus annat som det heter.

    Nu ska jag dricka kaffe och äta minst tre bitar choklad för det får man som sjuk.

    Puss.

    * kinesisk opera är en egen konstform. En mycket högljudd konstform.

  • Between the rides,  Katja om kärlek,  Livsstil

    På tåget hem från Göteborg.

    Hej! Tåginläggen, visst har ni saknat dem? Hehe, innan jag fick barn och mitt bloggande förpassades till bussarna skrev jag kanske 60 % av bloggens inlägg på regionaltågen mellan Västerås och Stockholm. Kommer det att bli mer av den varan när jag börjar jobba igen i september? Vi får väl se!

    Just nu sitter/ligger jag och Ivar på regionaltåget Göteborg-Stockholm. Fast vi kommer att hoppa av i Västerås förstås. Tänk att regionaltågens andra klass är mer barnvagnsanpassad än X2000:s första dito. Så b att det inte går att köpa kaffe eller dricka dock.

    Hör på förresten. Resan till Göteborg var pärsens pärs. Fyra timmar blev till nio! Nästan lite coolt att allt som kunde gått fel gick fel: force majeure typ tre bränder runt om Hallsberg så tågstopp i Flen (en timme), sedan tågstopp i Katrineholm (tre timmar) pga felvänt X2000-tåg i Stockholm, tågfel på X2000, bistrofel på X2000, banarbeten i Vårgårda (ca en timme)… Vi anlände elva – helt slutkörda men lite stolta som ändå hållit ihop och varit vid så gott humör, jag och min Ivar 🕶

    Vi har ju gjort Göteborg! Första gången för Ivar, wow. Att göra nya platser är alltid kul. Att göra vissa platser är lite extra kul. Göteborg är just en sådan plats. Dels så är det en sjujäkla fin stad, speciellt för en annan sjö- och industriromantiker (och cykelbackälskare). En stad som dessutom besitter den fina egenskapen att gärna bjuda på omväxlande väder vilket är toppen. Och dels så bor ju min äldsta väninnan här… där med sin familj – lite större än min för de har hela två söner.

    Så roligt det var att komma dit som mamma! Jag hade oroat mig lite om Ivar skulle finna sig bland de äldre (1,5 och 3,5 år) pojkarna men det var förstås inga problem. Det gosades, kittlades, klappades (mest på bäbisen men även av den snabblärda bäbisen) och pratades. Barn är coola. De interagerat intuitivt och hänsynsfullt. Ivar hölls glad och sysselsatt mest hela den vakna tiden och mammahjärtat skrattade ikapp barnen.

    Vad gjorde vi då?

    Åkte Älvsnabben. Njöt av grönskan. Hängde i byggda och spontana lekparker. Upptäckte lite nya kvarter. Strosade längs med havet. Charmade lokalsen (mest Ivar då). Åt grillad mat. Badade badkar yey. Åt frulle på klämkäck indiebar. Glodde på båtar. Pratade och sov. Och annat semestrigt.

    Om jag tänkte på cykel? Nä inte värst! Eller jo, tänkte att jag måste omedelbums fixa en längre axel till trekken så jag kan börja cykla med Ivar. Fett inspirerad av min kompis och deras Thule Lite (sådan som jag har fast för två kids) som de cyklar med överallt. Nu är han banne mig mogen och mina mammaguts med. Och så spanade jag lite efter eleganta sportcyklister men såg ändå mer typ citycykelfolks, kanske höll sig de eleganta sportcyklisterna utanför stan?

    Om jag fotade? Skitlite och mest internt (badande barn och sådant). Kameran bodde för det mesta i väskan. Ibland är det skönt att skita i att dokumentera – även om jag la upp lite på instahändelser.

    Om jag levde livet? Ja. Det blåste, härlig sval havsvind. Den lyfte upp kjolen. Den smekte nacken. Den skickade på oss lite moln. Den ingav hopp. Att vara med Nadja, Roman, Levi och Noel var kärlek. Jag saknar dem redan.

    Om jag sov? (en viktig fråga för en med kronisk sömnlöshet) Japp – hela två nätter av tre vilket är wow.

    Resan gjorde oss gott. Både jag och Ivar växte lite, blev trötta och utvilade i ett.

    Nu längtar vi till våran Jonas, hem till vår mysiga lägenhet (tydligen har de glasat in balkongen så nu kan jag skapa min oas/paincave där ute wii!), hem till de bästa cykelstigarna och till planerna om att så småningom flytta närmare en av de bästa lisorna för själen min

    havet 🌊

    Pusss från Skövde genom rutan.