Författare: <span class="vcard">Katja</span>

Jobb, jobb, jobb… Och regn, regn, regn… Även om himlen ser ut att vara på väg att spricka upp och bli sådär kickass azur som en riktig augustihimmel ska vara, så är den inte azur just nu.

Låt oss liva upp oss med att följa allas vår favvo-mod på Instagram istället.

Skrattade gott åt Brad som tårta!

För att följa Brad, sök på bradwiggins på Instagram eller Webstagram (klicka här) och klicka på Follow.

För fler snygga retropics (och kanske en och en annan pollis) så kan ni ju alltid följa mig genom att klicka här eller leta på lyckokatten på Instagram :)

Cykel

Förhoppningsvis är de här ikväll eller imorgon eller kanske som senast på fredag – mina nya bokförvärv! Att läsa är ett av mina äldsta, och största intressen och att läsa om cykelsporten och människorna och händelser inom den är för mig att kombinera det bästa utav de världar. Jag har länge letat efter bra cykelrelaterad litteratur – vill liksom inte enbart trycka i mig torra fakta om år hit och medalj dit, sånt finns på nätet – men nu har jag hittat tre klassiker som jag hoppas är ”skönlitterära” nog för att få flow på läsningen.

Den första utav tre böckerna är Tim Krabbés klassiker ”The Rider”. Tyvärr går den svenska versionen ”Cyklisten” inte att få tag på annat än på bibblan. Jag har alltså skaffat den engelska varianten. Jag har dock förläst boken via Google Böcker (man kan läsa ett par sidor innan man skaffar boken) och språket är enkelt och flyter på bra så det blir nog inga problem att njuta av texten. Vad handlar boken om? Jo, en gång i tiden var Krabbé med om att cykla Mont-Aigoual-loppet. Det är det loppet, och författarens (cyklistens) kamp mot smärtan, ansträngningen och motståndarna som boken handlar om. Så här skriver Sveriges Radios recensenter om boken: ”Krabbés sätt att blanda loppreferat med andra små historier från cykelvärlden och egna minnen från karriären är ett lika fängslande som väl utfört grepp. Mot slutet av loppet blir historierna färre och bilderna från loppet tar över. Krabbé har ett rikt språk och en berättarteknik som gör att man känner den pinande vinden, regnet som piskar mot armar och kinder, och smärtan i benen mot slutet av loppet.” (SR) Tja, en bok vars mest kända citat är ”Från terrasser tittar turister och invånare på. Ickecyklister. Tomheten i liv som deras chockerar mig” kan inte vara annat än rent cykelknark. 
Den andra boken beställde jag efter att ha läst om den i det senaste numret av Kadens. Som jag förstått är inte boken något man läser för sina cykeldrömmande ungar när man nattar dem om kvällen – boken handlar nämligen främst om de obehagliga sidorna av den glorifierade tävlingsvärlden, nämligen stenhård rivalitet, extrema smärtor och förstås, doping. Boken heter ”Rough ride”, är skriven av f d proffscyklisten Paul Kimmage och är alltså delvis självbiografisk även om den handlar om cykellivets baksida i allmänhet (och fuskande proffs i synnerhet). Boken har anklagats för att vara bitter av Kimmages cykelkollegor (Kimmage kom aldrig speciellt högre än att vara en duktig domestique) men författaren har själv sagt att trots att han älskar att cykla och sporten, så är han själv medveten om att han är en bättre sportskribent än cykelproffs. Hur som helst verkar denna klassiker som har 20 år på nacken riktigt spännande och jag ser fram emot att ta del av Kimmages bitterhet :)

Den tredje boken verkar av mindre allvarligt slag och jag har beställt den främst för att den verkar snygg och skoj, en cykelnerds coffee table book. Boken är gul, heter Cyclopedia: It’s All about the Bike och är proppfull av massa nödvändiga och mindre nödvändiga fakta om sporten, människorna, prylarna, skandalerna och allt annat skojsigt som garanterat höjer stämningen (iaf i diskussionerna mellan mig och min kille om jag känner oss rätt, fast å andra sidan blir vi upphetsade av att jämföra Froomes ben med Gilberts så vi är ju ett specialfall…). I Cyclopedia kan man bland annat lära sig att skoskydd ökar aerodynamiken med 1 %, att cykling är Eritreas nationalsport och Giro di Eritrea har pågått sedan 1946 (nästa semestermål darling?) och att en av Lasse Armstarks cyklar, customlackad med fjärilar macho nog, gick för en halv mille dollar på Sothebys år 2009. Jag tror jag älskar Cyclopedia redan nu.

Självfallet kommer jag med lite recensioner när böckerna väl lästs ut. Kom gärna med era tips på sjysst bike-lit*. 
__________
*Katjas term för cykelrelaterad litteratur :)

Cykel

Skönt trasiga ben efter förrgårdagens intervallpass och gårdagens klungrunda.

Lite bitterhet över att jag fortfarande måste dra den där om att I’m not a climber för jag är så förbaskat usel på att vara snabb i backar.

Knät ger sig också till känna… Igen… Men inte lika mycket som sist. Det brukar bli så om jag tar i efter att inte cyklat på några dagar.

Men ändå glädje över ett trevligt, om än smått blött pass med tre trevliga VCK-herrar igår.

Ikväll blir det till att storstäda hela lägenheten (inte gjorts sedan före semestern). Misstänker att det blir tuffare än vilket cykelpass som helst… ;)

Ha en fin dag nu!

Cykel

En av de absoluta cykelhöjdpunkterna under vår fina semesterresa var min tur runt den obeskrivligt vackra sjön Annecy.

Annecy, som ligger belägen i en dalgång i sydöstra Frankrike, är landets näst största insjö. Sjön är ca fjorton km lång. ”Annecysjön omges av Bornesmassivet i väster (Tournette 2 351 meter, Dents de Lanfon, Mont Veyrier och Mont Baron), Baugesmassiveti öster (Semnoz och Roc des Bœufs). I norr finns Annecy-le-Vieux samt Annecy och i sjöns södra del Bout-du-Lac, dalen som i sjöns förlängning leder bort mot Faverges” (Wikipedia)

Bilden snodd härifrån.
Första dagen gick vi mest runt och badade och njöt av klimatet. Varmt men ändå friskt – ca 450 meter över havet. Den kalkrika sjön bjöd på frisk och behaglig badupplevelse – det kändes som att bada i havet tack vare det azurblå vattnet!
Ansträngningsnivån kunde bäst illustreras med följande bild:
Dagen efter blev det dags för cykling. Peter, som varit i Annecy tidigare, valde att direkt gå på lite festliga berg – nämligen Le Semnoz, ett 1699-meter högt berg (här kan ni läsa lite om den klättringen, genomförd av en annan cyklist tidigare).

Peters ödmjuka vy uppe på Semnoz-kullen, ett par tusen meter över havet

Han såg Mont Blanc, bland molnen långt borta…

Men det är en annan historia.

Moi med smärtande knä, kände mig inte riktigt redo för att klättra i tusenmetershöga berg så jag gav mig ut på en tur runt Annecy. Tyvärr ballade min Endomondo-app ur efter några kilometer så jag har ingen rättvis runda att visa er. Rundan blev dock ca 40 km lång och av varierande svårighetsgrad.

I den riktningen cyklade jag

Jag utgick alltså från byn Annecy, cyklade mot Doussard och sedan tillbaks mot Annecy på andra sidan sjön.

Man kunde välja mellan att köra på bilvägen eller på cykelbanorna. Jag kombinerade båda. Kvalitén på cykelbanorna varierade rejält. De i Annecybyn låg direkt på bilvägen, var smala (knappt så en cyklist fick plats i bredd!) och man fick hoppa av cykeln vart tionde tramptag för att undvika att köra på fotgängare som glatt marscherade var de helst ville. Så småningom övergick de smala, livsfarliga cykelbanorna till en cirka tre cyklister bred cykelbana längs med sjön. Här kunde jag börja slappna av och njuta av cyklingen och farten. Enda gången krånglet uppstod var vid övergångsställen (alternativt korsningar) som kantades av säkerhetsgrindar vilket innebar att man ibland fick köa tillsammans med andra cyklister.

Till skillnad från sjöns ”första sida” (vänster på bilden ovan) så är den andra sidan bergig. Jag som egentligen mest ville ”gå på tur” (läs: blåsa på glatt och med vinden i hjälmen) fick finna mig i att klättra i visserligen rätt korta, men branta (ingen backe under 8 %) backar utan att se själva sjön eller veta om och när jag skulle komma fram. Men det var värt mödan. Efter klättringen väntade den underbara färden ner – tyvärr i motvind, men ändå! – jämte bilarna och de andra cyklisterna. Jag cyklade genom små pittoreska byar med krumma baskergubbar i överflöd, små gulliga badställen med glada franska ungar plaskandes i små vikar och ja… ni fattar, idyllen var fulländad. Jag hade till och med nästan glömt hur ont knät gjorde.

Rundan avslutades med en kort, men irriterande bit cykelbanecykling inne i Annecybyn. Kändes som att hela Frankrike samsades om den trånga strandsträckan…

Kvällen avslutades med en pizza värd namnet, glass och några kalla nere på byn.

Madame Pizza

Jag rekommenderar med andra ord starkt att åka och köra sjön runt! Förvänta er ingen extrem cykling (så vitt ni inte väljer att bestiga nåt berg på köpet, vilket kan också vara idé om tid finns!) men ta er tiden att cykla runt sjön för utsikternas och baguetternas skull. Trots att sjön känns överexploaterad på vissa håll så är den ren och strålande vacker :)

/solskenscyklisten Katja

Cykel

Åkte på Tabata-intervaller på Activio-passet igår. Att det handlade om intervaller förstod jag redan under passet, men väl hemma kollade jag upp vad det var för djävulskap ledartanten hade hittat på.

Visserligen lyckligt ovetande om min maxpuls (elektroniken gick enbart på min ålder, jag menar jämför Katja, 26 bast 78 kg livsnjutare varav 8 rumpa med Lill-Elin (påhittad karaktär), 26 bast 56 kg from löperska)).

Men dryyygt… Benen hotade med att dö och handen sökte sig till belastningsreglaget och jag började känna något som bäst beskrivs av WHYYYY LOOORD? Stönade kanske lite väl jobbigt för de närmast sittande damerna glodde lite väl mycket på mig.

Men. I efterhand.

Grymt skönt pass. Känns i benen.

Kommer att göras om!

Cykel