Författare: <span class="vcard">Katja</span>

Hamnen i Rotterdam
Ljusschow i Rotterdam

En av Amsterdams otaliga kanaler

Amsterdam om natten

Wohoo! Vet ni vad?

Imorgon ska jag ut och resa igen!

Denna gång är det en weekendtrip med några (sisådär ett par hundra) kollegor till Rotterdam – Hollands näst största stad och granne till Amsterdam. Så det ska försöka hinnas med båda städerna. Önskar jag hade en systemkamera med mig… (har ju sålt min gamla och inte köpt nån ny än) Har varit i Amsterdam tidigare, men då var jag liten och minns mest de små söta rådjuren som betade utanför min och mammas hotellrum <3 Som den nerdiga ingenjören jag är ser jag förstås fram emot all den häftiga arkitekturen som utlovas (Rotterdam ska tydligen vara sådär futuristiskt och vitt och glasigt). Som den nerdiga cyklisten jag är så ser jag även fram emot alla eleganta Amsterdam-folks på (för mig) okända snygga cyklar, en och en annan snabb Rabobank-lirare och kanske nån cool cykelaffär? Kom med tips om ni har varit i Rotterdam / Amsterdam! Även om det ska bli roligt att hänga med mina jobbfolks och dricka läsk och spela kula (för det är väl sånt man gör på konferensresor, eller hur? ;)) så vill jag inte vara ifrån cyklingen för länge. Så jag har gått och anmält mig till en längre stadscykeltur med guide & stuff på söndag… …kl halv 9 på morgonen… …efter en lördagskväll med läsk och kula… …bad idea Katja ;)

Kom förresten på en idé till ett inlägg: ”Mätta cyklisten – så cyklar du bäst bakis!”. Ska vi köra den i nåt inlägg snart? Tips och personliga erfarenheter emottages!

Cykel

Vi fokuserar på de största aspekterna av sporten!

Vänligen,
Katja,  capitaine team Cykelkatten

Cykel

Igår sken solen och vi bestämde oss för en lite längre tur med våra racers!

Det var ju dessutom dags för Anundsloppet, finalen i Sverigecupen. Vi hade egentligen helt glömt bort att loppet skulle gå igår (trodde det hade gått på lördagen då vi spenderade dagen med att halvdåsa i sängen / sova / jobba) så vi drämde rakt in i loppets bana. Skämdes lite inför de många av våra klubbkamrater som stod flaggvakt. Men men, man kan inte vara överallt och vi är ju faktiskt lite nya i klubben, lovar bättring nästa år!

Loppet var i alla fall fin-fint arrangerat och inte blev det sämre av att solen sken och asfalten var torr!

Fullproppat med snabba killar och tjejer (fast vi såg aldrig tjejerna, tyvärr, kom väl för sent.) Här kan ni läsa lite mer om själva loppet av en som var med och körde (och kom 12, grattis!).

När jag såg klungan påmindes jag återigen om att det kommer att krävas minst ett år till av hårdträning innan jag kan ställa upp i ett sånt lopp utan att loosa garanterat. Men inte vad jag ledsnare för det – allt det roliga återstår ju! :)

Så vi lämnade Grabbarna Snabb och begav oss mot Enköping…

…för att träffa vår f d jobbkamrat och tillika nuvarande vän Anna och ”mannen i hennes liv” – Mille Mo! Som självklart passade på att riva i kopplet och skälla ut oss som sig bör för en liten söt terrier.

Efter en kort promenad (klack klack) på Enköpings grönaste gata slog vi oss ner på Café Magnifik. Ett väldigt mysigt café i centrala Enköping – med ljuskronor och hembakt bröd!

Lantliga inredningsdetaljer

Och realistiska tavlor (en sucker för moderna realistiska tavlor!).

Jag åt en grymt god svampsoppa med vitlöksdrypande bröd till. Välgörande för en frussen cyklistgom!

Anna och Peter snackade gamla och nya tider och det planerades skidläger! Wohoo, snart är vi åter i fjällen och njuter av snön!

Jag började oroa mig för att det skulle skymma snart så det var dags att lämna cafét för cykelfärden hem. Inge kul att cykla i mörkret! Väl hemma efter nästan 8 mil var det som vanligt enormt skönt med varmdusch, varmt täcke och färserad paprika till middag.

Helt perfa söndagstur med andra ord!

Har ni haft en bra helg?

Cykel

Cykel

Hej fina folks.

Igår skulle jag ha cykeltränat med klubben, efter många mentala om och men (var satans blåsigt och kallt ute). Det blev inte så. Istället blev jag tvungen att stanna kvar på jobbet och jobba intensivt med det projektet som ska levereras på måndag (jobbar som konsult). Ni kan ju tänka er hur min rastlösa kropp, van vid daglig (minst) medelintensiv motion mådde efter 8+4 timmar i kontorsstolen. Jag har inga problem att jobba under stress, snarare tvärtom. Men känslan som infann sig var ändå Men, fan va värdelös jag är som missar träningen för jobbet! Jag kände mig värdelös trots att den missade träningen inte var mitt fel. Men jo, spann jag på vidare i mina tankar, du hade ju kunnat tränat och sedan gå tillbaka till jobbet (jo tjena)… Och så höll det på. Det dåliga samvetet släppte inte taget om mig. Det kändes som om jag lika gärna kunnat sålt cykeln till första bästa ute på stan.

Jag bestämde mig för en skön sval promenad hem för att rensa tankarna och sträcka på kroppen. Träffade ett par goda vänner som satt på ett fik. Satte mig ner med dem en sväng. Vi kom in på träning och vad som driver en till att träna. En av dem berättade att hon besitter en inre drivkraft, just när det gäller träning. Att hon aldrig behöver jobba mentalt på att palla sig ut. Hennes inre drivkraft räcker gott och väl för att få henne att träna ofta och mycket. Den andre kontrade med att han saknar helt den inre drivkraften när det gäller träning. Tvärtom, all form av tvångsrörelse väcker stöter bort honom mentalt. Han trivs med den lilla motion han får i vardagen och är glad för det. Vilken skön inställning!

Och sen, efter att jag hade sagt hejdå till mina kompisar och traskade hem i skymningen, släppte det dåliga samvetet något.

Hey Katja, tänkte jag, visst, du bommade ett skönt cykelpass med dina klubbkompisar. Du har gått miste om lite bättre kondition, lite mer styrka, lite mer vighet, lite glatt cykelsnack. Du kommer att få sota för det missade passet i form av lite mer leda i kroppen än vanligt, du kommer att ha liiite kvar av det dåliga samvetet och du borde kanske ta det lite lugnt med wienerbröd just ikväll. Men kom igen, hur nyttigt är det att gå runt och må dåligt för ett missat pass? Istället för att deppa och tro att din ”cykelkarriär” är över bara för att din motivation tryter då och då (typ 1-2 gånger i veckan?) så kan du släppa taget om det missade och se framåt istället. Vi är alla olika. Vissa tränar hellre mitt i natten än att väntar till morgondagen. Andra struntar helt i att träna. Och så finns det såna som du – vanliga träningsälskande människor som kanske inte är till 100 % kapabla och motiverade till att träna just varje gång utan undantag. För att de kanske måste jobba just då. Laga mat. Ta hand om sina barn. Pussas. Plugga fysik. Hälsa på en gammal vän. Och dessa de, ska inte behöva må dåligt för att de ibland prioriterar annat. Så länge det bara är ibland så lider faktiskt inte träningen ett dugg. Snarare tvärtom, tror jag.

Nu vart det ett långt inlägg, pust! Men jag tror att ni förstår. Med denna utläggning vill jag egentligen säga till alla er som nån gång råkar bomma ett träningspass för nåt annat viktigare-just-då och får dåligt samvete som kanske lämnar er mentalt förlamade:

GÖR HELT ENKELT INTE DET :)

Vi tränar för att det är kul och vi ska inte behöva associera ordet ”träning” med dåligt samvete. Hellre lägga energi på nytt träningspass än på det som ändå inte kommer tillbaka!

Om en timme loggar jag ut från den här datorn, snör på mig mina nya finfina Asics och ger mig ut på en satans skön fredagsrunda längs med Svartån. Sen blir det rosé och middag med älskling och några andra.

Puss!

Cykel