Från solskenscyklist till regnbadass i fem steg

rencollage

Hej. För ett tag sedan bad jag cykeltwitter och Cykelkattens facebookfans att hjälpa mig med att hitta grymt fina regnlåtar! Jag tycker nämligen att vi ibland är lite väl orättvisa mot det där fenomenet som vi häruppe i Norden ändå får dras med för jämnan. Men nog med kallprat – dagens enkla steg-för-steg-guide hjälper vilken solskenscyklist som helst att omfamna regnet (om du inte redan gjort det efter att ha läst Annars kärleksförklaring till vätan). 

Steg ett: Yll’ up

Byt upp dig till underställ och tröjor i ylle. Tjatar jämt om ylle och de flesta vuxna vet vid det här laget yllets goa egenskaper men med handen på hjärtat så blir man precis lika blöt i ylle som man blir i syntet. Skillnaden stavas känsla. Synteten blir kall, klibbig och obehaglig. Yllet blir inte lika kallt, klibbar inte och ger inte alls samma brr-rysningar som synteten. Alltså kan man hålla leendet uppe liiite längre iklädd ylle än iklädd plast.

Steg två: Hjälp till regnstjälp

Se regnet som en backe, eller möjligen kantvind (eller whatever rocks din badassboat). Med backar är det ju så – antingen bävar man bort backbenen genom att deppigt skälva och stöna fram Åh nej, inte en backe igen! eller så drar man en positiv självuppfyllande profetia genom att peppt skratta, spänna vaderna och proklamera Oh yeah, en backe att sprätta i!. Samma med regnet. Istället för att se regnet som din fiende, se det som din vän eller i alla fall som din motståndare. Tänk att hälften är vunnet redan när du är ute och kör i regnet! Har sagt det förut och säger det igen:

* regnet kickar dammets ass

* regnet kickar pollens ass

* (vid race) regnet kickar de mindre pannbenades ass.

Steg tre: Punktterapin

Håll kroppens utstickande delar (fossingarna, knäna, rumpan, händerna och huvvet) varma. Jag fryser till exempel sällan om händerna men vet folks som vänder hem efter två mil för att de inte kan växla längre. Så himla onödigt! Satsa på flossade bibs/tights över bibs, sjyssta handskar (kanske i neopren till och med?), yllesockor i skor med skoöverdrag (kanske i neopren till och med?), yllehjälmmössa, assaver under sadeln och självklart Cykelkattens patenterade tips som yllesockor på knäna innanför tightsen och/eller termobidon fylld med varm nyponsoppa i flaskhållaren.

Steg fyra: Bortom den kritiska linjen

Känner ni till begreppet “kritiska linjen”? Kanske inte, men jag uppfann det i alla fall när jag var liten och badkrukig under vissa höstmånader. Istället för att hoppa in i plurret direkt så gick man med små, små steg och blev kallare och kallare tills blötan och kylan nådde ungefär till rumpans midjan och då blev det riktigt jävligt kallt. Då var det bara att bita ihop och doppa sig helt för annars förfrös man ungefär. Känner ni igen er? Ungefär så är det med blötskan. Det är jävligt fram tills man blivit helt blöt men ändå uppvärmd av allt trampande. Så medan du sakta men säkert fylls med kall väta – tänk att det blir skönare, varmare och om inte annat, mer filosofiskt bortom den kritiska linjen. Så htfu och trampa. Så småningom blir även du varm!

Steg fem: Solskenscyklist no more

Säg vad man vill om saker i livet, men musiken kommer först. Jag har alltid stört mig på att nittio procent av alla listor, bloggar och texter som handlar om regn drar åt det depressivt melankoliska hållet. Men inte här på Cykelkatten inte! We’re bringing sexy back med den snyggaste och regnpeppigaste listan av dem alla. Voilà – tack för era tips – kom med fler tips – och kom ihåg: NEVER RIDE WITHOUT OVERSHOES SONGS IN YOUR HEART. Puss och vi ses ute på den skinande vägen mot regnbågen.

2 Comments

  1. […] är ensamt att vara en värmeskeptiker kan jag lova er. Av någon anledning förväntas man bli uppspelt som ett skolplanschbarn på […]

    2 juli, 2015
    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge