Bild från CyclePhotos, sensmoral och redigering: mina egna
Hej. Fick igår en kommentar från tävlingscyklisten Carolin som jag tyckte var viktig att lyfta fram. Så här skrev Carolin:
Nu cyklar jag ju inte cross (än) men jag körde några små lokala landsvägstävlingar och en MTB tävling i år och jag säger det samma även där, bara börja tävla! Så slipper jag vara ensam om att bli utklassad ;)
Dock känner jag att jag hamnat i något av ett dilemma.. Jag kom sist,sist och näst sist på de tre LVG tävlingarna men tydligen blev jag 3a i serien (eftersom de är 3st som delar poäng på 2a platsen) och det ska delas ut priser till de bästa och eftersom jag är just 3a (fast normalt räknat hade jag väl varit typ 5a) så ska jag också få pris. Men det känns liksom på fel. Att bli utklassad till och med av juniorerna och den enda jag en gång lyckades slå utan marginal var en gravid tjej… Ett pris känns inte riktigt rätt ;) vad tycker du att jag ska göra? Tacka och ta emot eller avböja?
Jag säger så här Carolin:
Klart du ska ta emot!
Låt mig förklara varför – förutom det uppenbara att du faktiskt rent och skärt enligt regelverket fått de poängen som räcker till bronsmedaljen.
Cykel är en levande sport. Det jag menar med det att det är många fler faktorer än den enskilda cyklistens muskelstyrka. Det är form, väder och vind. Det är väghinder, banans beskaffenhet. Det är hål i asfalten, det är den lilla fågeln som råkar flyga mitt framför ansiktet på en just när en ska spurta. Det är den starkaste motståndarens ont i magen, det är dåligt diskad matlåda imorse, det är den där låten som inte släpper tvåans skalle och låter henne plötsligt tappa och sluta bakom den tilltänkta sexan.
Allt kan hända i en tävling. Cyklister kan krascha. Cyklister kan få magont. Cyklister kan tappa gnistan och slänga cykeln i diket. Sista gången jag körde en träningstävling sprang en valp ut i banan och skulle gosa med mitt ben! Och förra sommaren råkade en redan klar herrcyklist uppenbara sig på banan just när damernas klubb-GP avgjordes vilket kanske (eller kanske inte? Man kan aldrig veta säkert) ändrade utfallet något eftersom en cyklist fick kraftigt bromsa in strax före spurten. Ja – det finns alltså ett otal anledningar som gör en cykeltävling levande och kan påverka utfallet. Det enda som spelar roll är ordningen i vilken cyklisterna korsar mållinjen.
Det faktum är säkert en av dem som gjort att du fastnat för att tävla i just cykel. Det är ju så himla spännande och precis vad som helst kan hända!
Jag kan förstå din otillräcklighetskänsla men jag tycker inte du behöver ge efter för den. Den enda tacksamheten du ska känna är inför din fantastiska kropp och ditt starka psyke som båda låtit dig fortsätta trots motgångar. Herregud, vi damer är ju för få som tävlar! Det går ju hur många herrar som helst på tävlande damer – inte så konstigt att skillnaderna mellan oss, damerna är mycket större än den stora herrmassan sinsemellan. Alltså kan vi aldrig veta hur många som du skulle kunna klå om startfältet var mycket större.
Eller jo i och för sig vi vet –
du vann över alla dem som inte kom till starten. Du ställde upp, du gjorde allt som stod i din makt och du fick dina poäng.
Så ta emot din fina bronsmedalj och tacka dig själv. Se den som en belöning för ditt mod, din cykelglädje samt en påminnelse om varför det är alltid värt att starta.
