med sceneriet så bildskönt att man undrar om man är med i en film och ens rigg är en del av kulisserna
med solen vars strålar skrattar och värmer bakom varje krön som ett gäng busungar
med en känsla av att allting kommer att lösa sig och det som inte löser sig, det löser vi genom att cykla lite till.
🤞
Imorse drog jag till med en runda direkt efter pluttavlämningen. De dagarna jag hinner försöker jag få till det, att möta morgonen från sadeln utanför stan.
Rullade ut från stan i gatlyktornas sken
Förväntade mig slaskig asfalt och bläigt grus men fann däcken rulla smooth och snyggt i ett hav av gnistrande stjärnstoft
Tänkte, måste man cykla före dagens ankomst för att se vägarna gnistra denna märkliga vinter?
Dubbfritt är tyst.
Hade glömt hur det känns, att cykla på något fruset
Slit slit med bakhjulet, lite mysigt ändå, hur ofta har jag fått slira denna vinter? Knappt alls :'(
Mötte ett par matchy matchy gosedjur, så nyfikna på Stålis.
Så mycket mys i en och samma häst
Så mycket postcykellugn i en och samma tjej
Dessa morgonrepor alltså. Är inget särskilt, är något visst.
Rutt på Strava au