CYKELKATTEN

cx

CX och gravel

Halloweencrossen, eld och annat bus

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Mors cykelloverz.

Jag hade en fet solohelg då Plutten & hans far var upp till byn och hade sig (aka käkade cheesecake och cyklade enduro i dagarna två, en gjorde det i alla fall). Saknade förstås Plutten – hur inte sakna Plutten? – men helgen var välbehövlig. Sportade förstås cykel, kompishäng och soffpotätande, just i den ordningen. Häng med på fredag och lördag:

Fredag kväll

På fredagen jobbade jag klart, käkade dumplings med grabbarna och gick sedan och blev eldhårig igen. Så här:

(sorry saltet i flufffejset men hade liksom ansträngt mig lite där)

Fint va? Jag känner mig iaf som hemma igen :))

Lördag fm

I lördags körde jag, Tony och ett gäng glada nollåttor Halloweencrossen i Barkarby norr om Stockholm. Alltså det var ett träningsrace och inte en del i någon cup eller så. Ungefär som Helgmys vi kör i Groopencross-gropen här hemma i Västerås. Hade därför inte särskilt mycket preraceangst. Har överlag väldigt lite preraceangst nuförtiden, som småbarnsmorsa har man varken tid eller energi till sådant joller. Även om vi hade planerat att vara ute i mycket god tid så blev det förstås som vanligt aka framme i ganska så sen tid så uppvärmningen blev därefter – en pinkpaus på närliggande Biltema och så ett knappt varv på den snitslade banan. Jag hade aldrig kört banan förut så var nyfiken. Den var rejält kuperad och innehöll bra med ettriga crossmoment som två OTB-diken, löphinder, en skrångest-backe, en massa kurvor, ett mindre berg osv. En mycket crossig bana helt enkelt.

Till min förtret så gick starten i uppförsbacke. Uppförsbacke vid dålig form och ouppvärmda ben är lika med inge bra. Fasiken också, där tappade jag rejält direkt. Så även om uppförsbacke följdes åt av ett långt katjavänligt gräskurvor-parti så var det rätt kört. Jag hade dock ett par gubbs bakom mig så var inte helt sist men ändå. Sedan vet jag faktiskt inte hur det gick. Jag lyckades ju så klart cykla fel (ja, jag skäms lite) på ett par ställen och sedan var det bara syra i ett gäng varv. Jag körde defensivt. Hade dragits med halskänningar ända sedan löpningen i torsdags och ville inte äventyra helgen. Oavsett så hade jag skitkul! Det var tufft, jag led och jag fick mig en dos bra träning. Tyvärr var vi enkom tre tjejer – jag, någon svinstark MTB-ungdom och Jenny Rissveds. Av någon himla outgrundlig anledning lyckades jag komma sist av oss tre. Hehe. Nä men en sak måste jag erkänna att jag är ändå lite stolt över. Jenny varvade ju mig någon gång under loppet (no shit) och då låg jag bakom henne i gräskurvpartiet och matade rätt fint och bra och i typ samma tempo tills vi kom till det första OTB-diket och där var det hejdå direkt liksom. Nåväl – ett kanonarrangemang, tack Micke & Co.

Lördag kväll

På kvällen var det dags för käk och utgång med Tony och Baby G. Kvällens stämning kan väl best beskrivas så här ↓ och inte mer om det 🍹

Dagen efter sov jag för första gången på huuur länge som helst utan någon väckarklocka och vaknade något uttorkad men likväl redo för ett soloäventyr på sjyssta grusvägar. Och så vart det också, fast det blir ett eget inlägg på det.

Puss och hoppas att ni också hade en bra helg.

4 år ago 0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

En nytränad cykliststjärt är en salig cykliststjärt

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Trivs aldrig så mycket med mig som när jag cxar

Tjo från X2000 till Sveriges framst… framsida! Älskade Göteborg ♥️☂️🐠 Målet är teknikträff för oss bolagets uppdragsledare. Det blir super det.

Men orka snacka jobb när vi kan snacka cykel.

Och stjärt. För aldrig är det så skönt att sitta still – länge, som man ju måste på tåget till Göteborg – som när man har en rejäl dos cykelträning i kroppen.  Speciellt för en annan som har straffats med både en allmänt rastlös kropp och WED/RLS-sjukdomen i extremiteterna på det.

Supercykelparet <3

Igår körde vi alltså höstens första #crossnextdoor-intervaller på Kallecrossen – prick 2 minuters cykelväg från min port. Kallecrossbanan består av en kulle och en smått kuperad gräsplätt. Vi sätter ut konerna och kör.

Tony led också som kavlat av :’(

Som jag led igår! Ouppvärmd, trött efter en lång arbetsdag. Är dessutom inte riktigt kompis med min tunga utväxling – jag måste ha fler lätta växlar omedelbums! (får bli nästa inköpsprojekt, typiskt. Fördelar och nackdelar med 1×11…) HUR SOM. Det var ju ändå skoj! För det ska vara jobbigt och jobbigt var det. Jordigt, tungt, slitigt.

Master-mäster-Eva

Extra skoj var förstås också att vi vart ett gäng hjälmskallar. Och två mösskallar för Jonas och Ivar kom förbi. Att hålla i ett ångande hett stycke mysbäbis när man fryser mellan intervallerna är ju för helande.

Så nu sitter jag alltså här på min kanske inte riktigt vältränade men i alla fall relativt nytränade crosstjärt och trivs. Känslan är flyktig – när jag vaknar upp på mitt hotellrum imorgon så kommer träningslängtan slå till nästan direkt. Tur att det som väntar är helgen med cykel varje dag. Wii!

Och skål för alla våra mindfull cykliststjärtar med en kopp pressbyrånkaffe. Puss!

4 år ago 0 kommentar
2 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Crosscomebacken – yeahs and noes

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Morgon cykelvänner! Hur är läget? Visst fasiken är morgnarna som vackrast nu? Visst smakar morgonkaffet som godast nu? September september, ta aldrig slut.

Förra söndagen passade jag på att cxa häcken av mig en timma innan Jonas drog på sin veckolånga jobbresa. Trots att stjärten ömmade efter fem mil på för smal sadel dagen innan så var jag ändå ivrig. No shit – jag hade ju precis fått smaken på min nya Boone och hade ingen som helst lust att ställa undan den efter bara ett pass och behöva vänta på nästa tur. Lite stressad hastade jag mig ner till vår modern classic till arena – Hökåsen-Gropen så klart. Herr Landhage hade bjudit till crossintervaller på förra årets Groopencross-bana. Som jag inte hade kört eller ens speakat på ty var blott en nyförlöst besökarmorsa i parkas och med emmaljungan i högsta terränggreppet istället.

Nåväl, här gjorde jag alltså crosscomeback efter typ, två års bancrossuppehåll? Vill ni veta hur jag presterade? Vi kör en lista och börjar med…

saker jag sög på (i mina egna ögon obs obs):

→ kondition. Jäklars okonditionerad jag ändå är! Inte så konstigt i och för sig i och med att det har skitit sig så hårt med hälsan och därmed träningen i somras. Men ändå.

→ hoppa på-momentet. Min ständiga akilleshäl, fast akilleshöft då. Fast det måste bli bättre, och jag tänker använda min gravelpendlarhoj till att träna på- och avhoppen varje (!) dag. Tips till er andra med. Måste stretcha mer också. Så tråkigt. Så nödvändigt.

Update: Har faktiskt stretchat hela några gånger sedan den söndagen. Ba så att ni vet.

→ styrka. Tja vad säger man? Jag är stark men inte tillräckligt stark. Speciellt inte uppför. Och speciellt inte nu när jag haft mountainbikens fusklätta växlar som tar mig uppför så gott som överallt (så länge det är inte för brötigt förstås, där är jag inte än). Där är botemedlet enkelt – öka träningsmängden. Det kommer *uttalar med Jonas lugnaste brytning* Och kommer det inte så sätter vi på en snällare kassett, höhö.

saker jag var okay på (notera ödmjukheten):

→ kurvor! Wii! Jag visste att det skulle kännas bättre med ett bockstyre! Självklart är jag inte The Kurvmaster än men det var så härligt att det kändes tryggt, säkert och kul i kurvorna. Drog några extra svängar kring diverse objekt på vägen hem, mest för att det är så skoj med kurvor. Jäklars vad styv boonen är alltså. Kör precis dit jag pekar.

→ utför i sanden. Jag vet inte hur det är för er, men för mig var det lite småläbbigt att köra nedför de där ökända sandbackarna på Groopencross-arenan. De är höga och branta och sanden är lös speciellt nu när det är fortfarande torrt. Men jag blundade och körde. Nu när jag inte hade snälla fälgbromsar att småbromsa med utan “bara” skivisar så var det lika bra att vänta med att bromsa tills man var nästan nere. Brr, så otäckt de första gångerna. Helt okay sedan. Fegade/failade förstås ändå lite i chikanbacken (nytillskottet till banan sedan förra året) men vaffan. Ett steg i taget.

→ fram på skrå genom sanden. Jo, mycket sandsnack jag vet men sådan är ju våran arena. Det kändes kul att mosa på utan att tveka! Även om jag höll på att glida ner i vattnet under ett varv. Men äsch, jag klarade ju mig?

Så, summa summarum då? Jag är förstås mycket medveten om hur långt jag har till den riktigt vassa formen, både fysiskt och tekniskt. Men jag är positivt “överraskad” över att jag ändå inte är helt på botten trots att träningen varit så sporadisk och kämpig under så lång tid.

Nu har jag börjat jobba igen och träningen kommer att läggas om något. Det blir åter mindre spontant utan mer effektivt och uppstyrt. Gymkortet är också inhandlat. Känns skönt. Bara hälsan håller. Men mer om den planeringen i ett eget inlägg.

Boone – I love you!

Cykelkroppen – I’m okay with you!

Typ så.

Puss!

P.S. Glöm för guds skull inte att anmäla dig till årets Groopencross. Det gör du som vanligt via swecyclingonline. Det kommer att bli skitskoj, vi lovar det!

5 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelPower to the readers

CYKELCROSS 🎉 – den svenska gruppen för alla som älskar CX

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Tja!

Nu låter jag som en sådan där entreprenör – ni vet typen som ba det fanns inga snygga kläder för tjugoåringar när jag var tjugo så jag startade mitt eget klädmärke (och alla ba gud så nyskapande! Vilken idé!) Men så här ligger det faktiskt till:

för oss som gillar cykelcross så har det liksom inte funnits någon samlad svensk grupp. För roadies finns ju Vi som älskar landsvägscykling, Road Cycling Sweden m fl. För emtebeare finns Vi som älskar mountainbike. För gravelfolksen finns Gravel Bike Sweden osv.

Men svenska crossisar har hittills varit utan. Vi har några bra men likväl lokala grupper att hänga i. Vi har också några flitiga och sjyssta nyhetssidor att hitta info på t ex nyhetssidan Cykelcross, förbundets officiella Cykelcross Sverige men som ni vet så är ju sidor ändå lite mer monolog än dialog.

Så efter att ha väntat och väntat och väntat på att någon skulle fixa en gemensam social grupp så att en slapp vara med i fem olika lokala grupper och rota bland tio olika sidor för att hitta det man söker, få svar på någon fråga eller bara dela med sig av lite cross och kärlek så att säga så har jag svängt ihop gruppen

CYKELCROSS 🎉

Så att alla vi som motionerar, tränar, tävlar i eller helt enkelt gillar CX som cykeltyp och eller sport är varmt välkomna att gå med och socialisera. Äsch, gå med ni andra också för säkerhets skull – och glöm inte att bjuda in gammelmostern, hon som brukar stå och heja med ombyteskläderna redo. Vill du bli moderator eller admin – dra ett PM så dubbar jag dig.

Av naturliga skäl kommer grupper bli mer och mer aktiv närmare hösten.

Tillsammans bidrar vi till att fler upptäcker sporten och jobbar för att göra den ännu roligare och sjysstare.

Cross is coming och i år bli vi fler än någonsin som fyller banorna, vägarna och tevesofforna.

Cykel, cowbell och kärlek 🕶💨♥

P.S. Är du/känner du ett företag som kan tänkas ge våra medlemmar ett sjysst grupperbjudande? Hör av dig till mig. Win-win you know. 

5 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör MTB

Kommer jag att överleva i mountainbikevärlden?

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Stora tankar förtjänar ett storslaget ackompanjemang

Afton riders!

När beslutet att i år satsa på enbart mountainbike och cross* hade landat i mig så blev jag för en sväng smått orolig.

Socialt feg av naturen åkte jag direkt på att fråga mig själv:

Men hur ska jag, som inbiten bockstyrecyklist som knappt kan namnen på alla skogsvänliga komponentgrupper, överleva i mtb-världen?

och

Kommer bergslagsvargen och tar mig för att jag vägrar baggy shorts och vätskerygga?

Nädå skojar. Jag är ju faktiskt inte helt n00by som mountainbiker. Körde en del fiiin cykling på några av Sveriges härligaste stigar på min gamla Canyon you can call me-Al och gjorde som bekant tracksen osäkra som den dumdristigaste gravida skogscyklisten någonsin (om man frågar mina vänner i alla fall). Men det var ju liksom ändå bara på skoj och som komplementträning snarare än som hundraprocentig satsning. Men i år är det allvar.

Jag gillar när det är allvar!

Nog för att jag är ihop med en mycket snäll mountainbiker som påstår att jag är både teknisk och stark om jag vill (mycket snäll är han förstås men jag får väl suga åt mig) och nog för att typ hälften av mina cykelvänner också är och testar rakstyresidan – men jag har ju inte kört ett enda MTB-lopp ännu. Fatta

helgrön på att tävla/motionsloppa i MTB!

Fräsch,

bäbis,

virgin!

Har i och för sig kommenterat MTB-race och det med beröm (förutom den där stackars långhåriga pojkens pappas Kallar du min son för flicka?-orden men men) och tävlar i CX vars race liknar MTB-race så inte helt n00by där heller men ändå…

att kommentera andras lopp är ju inte samma som att köra själv.

Hur kommer jag att känna mig när jag står där på startlinjen i mina snortighta plagg med tydliga märken från road rashes?

Kommer jag att ha fantomsmärtor i min icke-existerande bock?

Kommer jag att ångra min vägran att ha vätskerygga? 

Så många frågor. Både läskigt och spännande.

Grejen med mig är också att jag förutom att vara socialt feg av naturen är lagd åt det där kunskapstörstande I want it all-hållet. Det innebär att jag inte tycker om att vara halvbra på någonting jag gör och kunna lite halvmycket om det. Och då är ju att hoppa in i en ny gren så himla tacksamt! Tänk så mycket roligt att lära sig? Alla tekniska detaljerna? Alla små och stora nörderierna?

Och tänk att kunna dela med mig av all den kunskapen till er

– obs obs inte genom att söndertipsa er förstås

utan genom att ni får hänga med mig på detta nya kapitel i mitt cyklistliv och vi lär oss tillsammans?

Det kommer att bli så skoj och grymt. Det vet jag. Vi som kör myckrt cross brukar vara rätt duktiga på att avgöra om en crossie kommer från landsvägsvärlden eller MTB-världen. Det märks på körsättet, stilen, till och med attityden (även om man kan missta sig förstås). Tanken på att kombinera det bästa av de tre världarnas träningstekniker och mindset för att skapa en stark och nöjd cyklist 2018 gör mig full av glad förväntan. Och förtjänar ett eget inlägg *antecknar*

Och lagom till bergslagsvargen kommer ikapp mig och den cykelrosa™ Treken som blir min skogshingst i år så är det dags för crosscupen som i år kommer att köras med liiite nya muskler.

Nåväl va tror ni –

kommer jag att överleva i mountainbikevärlden?

Puss.

* no roadievänner no cry ok? Det blir förstås en del lvg också. Fast inte som huvudthing i år. Men fan ta min svengelska i detta inlägg! 

5 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 5
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN