Blogg

  • Mina bästa cykelgrupper på Facebook

    Hej. Bästa grejen med Facebook är förstås att man kan organiseras och smidigt planera och spana efter roliga saker. För oss cyklister finns det en hel del bra grupper – och här är de där jag oftast hänger. Voilà!

    cx-vasteras

    ? Eftersom cross är en naturlig del av höstlivet och eftersom jag tävlar för VCK i cross och arrangerar Groopencross så är det förstås här i CX Västerås som jag hänger som mest just nu. Precis som ledordet Vi är CX Västerås antyder så är vi ett välkomnande, glatt gäng crossies (och crossies to be) som planerar och diskuterar våra träningar och tävlingar. Gruppen är öppen för alla som gillar cross i Västerås.

    tjejer-som-tavlar-i-cx

    ? Och på tal om cross så är gruppen Tjejer som tävlar i CX något för kvinnor som antingen tävlar eller tänker tävla i CX. Jag startade den här gruppen som ytterligare ett steg i min lilla mission att få fler damer att börja tävla, inte minst i cross. I år är klungan större – i alla fall på seniorsidan vilket är hur kul som helst. Min förhoppning är att klungan växer mer och mer. Så ni damer som gillar CX – gå med och inspireras av glada amatörer som jag och av rutinerade proffs som Åsa Erlandsson, kolla efter skjuts eller lägg upp någon inspirerade bild eller videolänk.

    vi-som-alskar

    ? Vi som älskar landsvägscykling är en stor och härligt blandad grupp där alla oavsett nivå och ambition diggar cykel genom att skriva om precis allt som har med asfaltsnötandet (och lite CX) att göra. Det är faktiskt enda gruppen där jag postar mina blogginlägg på Facebook eftersom jag vet att det kryllar med openminded folks som står redo med tips och egna erfarenheter (och egna blogginlägg, de som bloggar i alla fall). För den som föredrar MTB finns en motsvarande grupp som heter ALLA VI SOM ÄLSKAR MTB! (hehe)

    vck-ledarkoordinering

    ? När vi ändå är inne på landsväg så är ju jag racertid en av VCK:s cykelledare. Ledarkåren är ett gäng grymma osjälviska individer som sliter hårt för att skänka cykelglädje och överföra säkerhetstänk till klubbens cyklister. Och även om det ibland uppstår lite meningsskiljaktigheter så är målet detsamma. Vet ni förresten varifrån idén till headern i vår grupp VCK Ledarkoordinering kommer? Från Nicktuna-korset – ett ställe där jag och Valle stått flaggisar ett par-tre år under Anundsloppet. Där finns det en stolpe med raden Gå ej nära nedfallen ledare. Perfekt slogan för ledarkoordineringen aight? Förresten så är det hur kul och givande som helst att vara cykelledare.

    tavlingscyklister

    ? Innan vi lämnar Västerås så är den här gruppen något för alla som bor i Västerås och tävlar (oavsett disciplin, även om det har blivit främst landsvägare som hänger här). Det främsta syftet med gruppen är att planera och diskutera raceinriktade träningar och tävlingar. En grupp för alla västeråsare (och de med västeråsanknytning) med licens, det är vad gruppen Västerås Tävlingscyklister är helt enkelt.

    valhall-damelit

    ? Nu drar vi till Stockholm, min andra hemstad! På landsvägssidan har jag sedan förra våren äran att tävla för det grymma nystartade stockholmslaget CK Valhall Damelit. Hittills har det mest varit Eva, Jessica, Tove och jag som varit aktiva (Thérèse har ju jobbat utomlands och tyvärr inte kunnat vara med). Med det nya året väntar nya mål och utmaningar men en sak är säkert – det kommer att gå cyklas väldigt snyggt, ytterst fort och med vinsterna och bra placeringar i sikte. Gruppen är av naturliga skäl hemlig – men tro mig, ni kommer inte att missa oss på tävlingarna och jag kommer att skriva mer om laget ju närmare våren det lider.

    ck-valhall-racing

    ? Det grymma med CK Valhall är att det är en uttalad tävlingsklubb. Typ alla som kan tävlar vilket gör att stämningen verkligen doftar tublim och bromsbelägg och alla vill exakt samma sak – att utvecklas på sina villkor och göra sitt bästa och ha det trevligt ihop med andra likasinnade på köpet. Här i tävlingsgruppen är det träningar och race och resor som står i fokus. Läs mer om CK Valhall här!

    cykelhistoriska

    ? Gruppen Cykelhistoriska föreningen en liten nostalgisk pärla. Är man det minsta intresserad av gamla cyklar och allt som har med cykelhistoria att göra så finner man glädje i att spana i gruppen och föreningens pryltorg då och då. Ibland kan det bli lite väl mycket Hej här är en svetsmuff, kan ni hjälpa mig att åldersbestämma den? men jädrans vad fina svetsmuffar det kan finnas. Är man intresserad av proffscyklingen och tycker att “det var bättre förr” så är gruppen Cykelsport 60/70/80-talet något för en. Tyvärr så förekommer det en del gubb-ish fasoner i gruppen men sånt bör ju kunna lösas om fler kvinnor och openminded folks går med och bidrar med innehållet.

    vintercyklisterna

    ? Sist men inte minst – utan tvärtom i dessa första snön-tider – är gruppen Vintercyklisterna ett inspomåste för alla oss som diggar vintercykling. Så på med grovmönstrade (dubb)däck och in i gruppen med er! (och ja, jag såg denna renen IRL – låg bara någon meter bakom Hagen som tog bilden. Underbar ren – underbar tur)

    Det var nog de cykelgrupperna jag är mest aktiv inom just nu i alla fall. Vilka cykelgrupper är ni med i? Någon bra ni vill tipsa om? Puss!

  • Cykelgymmat!

    Hej jag har cykelgymmat för andra gången under detta skolår, nästan värt att blogga om ju!

    Jag…

    tränade på att vifta med gymkortet framför entréns infraröda insläppsgrejs innan nån vänlig själ kom och släppte in mig

    tränade på att ställa mig rätt framför glasdörrarna som vägrade öppnas tills nån vänlig själ kom och ställde sig rätt

    tränade på att förstå en ny himla jävlig benböjsmaskin och gav till slut upp – palla rigga upp en maskin utan nån manual till?

    tränade på att leta efter en skivstångstampong (hette det så? Sån där pryl man lägger runt skivstången för att få det skönare på axlarna) exakt överallt på hela gymmet så alla till slut trodde att jag flörtade med dem

    genomförde årets andra Nathan Haas-circuit fast med 10 % lättare vikter (ty krasslig och törs inte riskera) samt corade en sväng. Och så ryggen förstås, det skönaste att träna på gymmet egentligen.

    Det gick bra tackar som frågar! Är slapp och loj och skön nu, nyäten också. Nu håller vi tummarna för att jag inte blir sjuk för att färden hem från gymmet var rentav vidrig i blåsten och kylan. Kallt trots påpälsad.

    För den lågupplösta stereotypa gymposen – följ mig på Twitter. Puss och sov gott!

  • Shades on, game on

    30594384705_e8566d7073_o

    Lol, bilden ser ut som körd genom nåt sånt därt
    festligt “konstnärsfilter”. Men ni överlever!

    Hej från regnrusket i Västerås! Nu är det verkligen überhöst här. Första november! Kallt, rått, blåsigt, regn in i kragen och blöt rumpa ty ingen skärm på damtrallan…

    …och jag är alldeles lycklig av det hela. Vill vara ute och traska i sköna kängor längs med någon älv, typ Dalälven eller likv. hela dagen. Mälaren kan i och för sig duga också. Vill doppa fingrarna iskalla i vattnet, se någon liten firre irra omkring i det klara vattnet vid vassen, dricka svart hett te med massa socker i ur termosen, med en hård bit choklad till, sedan hem och läsa bok medan Jonas lagar mat med massa tomat och chili i. Sedan tittar vi på antingen cross eller djurprogram och dagen efter vaknar vi och det är alldeles stilla och solen har tittar fram och lockar ut oss på en fet distanstur på vägar och ovägar.

    Fin dagdröm va?

    Nåväl, verkligheten är inte riktigt sådan – det är ju trots allt en arbetsdag med allt vad det innebär (läs: arbete) och jag är småkrasslig 🙁 Skulle springa igår kväll men orkade till slut knappt gå runt kvarteret. Idag mår jag bättre men inte tillräckligt bra för några större exerciser men tänker gymma lite core och ben.

    Den här veckan är för övrigt tilltänkt som att vara min sista mellanmjölksvecka. Jag har vilat rätt mycket mentalt och fysiskt och energin börjar så sakteligen återvända och jag har börjat planera vinterträningen mot #CKValhallDamElit-målen 2017. Men det sociala tillståndet är fortfarande skört. Jag har till exempel konsekvent tackat nej till de fritidsuppdragen som jag annars finner roligt och givande. Jag engagerar mig gärna, men än så länge i bakgrunden, shades on. Jag satsar på att få kvalitet i de passen jag genomför samt vara mycket hemma med Jonas, något båda hämtar mycket energi från.

    Imorgon jobbar jag (för sista gången på mitt nuvarande jobb!) i Stockholm och håller i ett litet hejdå för mig själv och så fyller Jonas år och ska firas. På torsdag och fredag blir det cykel – håll tummarna för att jag är frisk så jag kan köra tungt på torsdag och lättare på fredag. Och så ska jag tömma min arbetsplats! På lördag firar jag och Jonas ett halvår tillsammans (och lär fira med att cykla ihop då också om jag känner oss rätt hehe) och på söndag tänker jag tävla. Men mer om det sen.

    Hur är det med er förresten, kör ni crossfullfart, höstvila eller vinterträning? Tell me! Puss!

    /MVH er manodeppiga elitcyklist

  • Att klä sig rätt för senhöstcyklingen: allmänna tips och tips för dig som är varm

    winterlighttype

    För dig som är varm och svettas lätt: Grunda med en elegantare sportbehå (Diadora) ett underställslinne från (Pedla). På med kortbenta bibs (Pedla), armvärmare (Findra) och benvärmare (Mavic). Sköna yllesockor (Icebreaker) på fötterna. En tröja i yllemesh (som min klassiska Yolande) med trygga fickor. Avsluta med en vindtät lättare väst (som denna drömska från MFF) på överkroppen, varma men ändå smidiga handskar (Hestra, just denna modell är min stora favorit trots gjord för skidåkare) en yllemössa (Rapha) som sitter bra över öronen och ett par vattenavvisande skoskydd (GripGrab) samt kanske en ass-saver om det riktigt stänker där ute. Tanken är – öppningsbara och löstagbara plagg som inte stänger inne fukten, mycket ylle – som är det behagligaste materialet för oss svetton (och vår omgivning) och många partier som vädrar samtidigt som det kritiska – bröstet – hålls varmt och behagligt.


    Morgon! Det är ju mellansäsong nu! Hösten övergår på vissa håll sakteligen och på andra håll rätt fort, i vinter och överallt hör man folks sukta men åh, hur ska man klä sig nu? Det är nu jag kommer in, som genuint föredrar höst- och vintercykling framför svetthettan sommartid och vill därför ha det så gött som möjligt under mina träningspass ute.

    En vanlig miss i många guider är att man tipsar om samma kläder för alla väder och typer. Låter ofta så: Hej det blir kallt! Klä dig varmt!

    Men

    Våra pass ser olika ut

    Jämför ett kort intervallpass med en lång distanstur – det kräver lite olika tanke bakom klädseln. Ett intervallpass består egentligen av tre skeden – uppvärmning, intervallerna, avrullning. Därför är det bra att ha med sig något att värma upp i för att sedan smidigt ta av och förvara under intervallerna för att sedan ta på sig efteråt för att inte frysa och bli förkyld. En distanstur kräver visserligen också att man ska kunna ta av sig/ta på sig beroende på väderskiftningarna och kroppsförändringarna (hungrig/mätt, stel/varm, trött/pigg, glad/bonkad etc.). Men då man normalt sett kör distans med en lägre intensitet än ett intervallpass och är mer statisk på cykeln bör klädseln vara varmare i grunden. Det gäller speciellt huvudet, händerna och fötterna.

    Vi anpassar vår ansträngning efter de vi cyklar med

    En annan sak som är lätt att glömma är att vi cyklar olika intensivt även under ett och samma pass när vi cyklar i par eller i grupp. Det är sällan som två cyklister har exakt samma nivå – vilket gör att den ene får anstränga sig mer än den andre och tvärtom för att de ska hålla ett med varandra jämnt tempo. Vet man med sig att man ska cykla med en snabbare cyklist så bör man kanske bereda sig på att behöva lätta på klädseln och svettas mer än sin kamrat.

    och – viktigast av allt i mitt tycke:

    Vi är olika byggda och fryser/svettas därför olika mycket

    Är ju den viktigaste faktorn enligt mig! Hur ofta hör jag inte mina kompisar klaga på att de fryser fast de klätt sig som den och den – fast “den och den” har helt andra gener och svettas lätt. Folks – dags att klä sig efter sin kroppstyp. Jag har tjatat om detta förut och jag kommer att fortsätta tjata – det värsta som kan hända en är att man klär sig för varmt. För varmt innebär svett. Svett innebär blötma. Blötma i kombination med blåst och trötthet (och alltså lägre fart och värme) innebär kyla. Kyla innebär risk för att bli sjuk.  Folks – klä er aldrig varmare än vad ansträngningen kräver och ha alltid en reservlösning i fickan – eller att stoppa ner i fickan.

    Folks, bli inte sjuka <3

    I nästa del kommer min klädidé för dig som fryser lätt, självklart med #lidamedstil i tanken. Kom gärna med era råd och idéer och glöm inte att sakta men säkert glida in i den bästa gruppen för oss som vintercyklar – Vintercyklisterna! Puss ?

  • Happy gravel ending forever!

    img_3147

    Spång utan spångest i Gysinge!
    (bild Jonas – också en naturlig mästare på happy gravel ending)

    Tja!

    Har säkert berättat det nån gång men det gick cirka tolv år mellan att jag cyklade som barn på den djupa karelska landsbygden och började sportcykla som vuxen här i Sverige.

    Avståndet mellan barncyklisten Katja och vuxencyklisten Katja (tur man heter samma i alla fall) kan ibland kännas rätt så långt. Annat land – annan ålder – andra prylar. Som barn kände jag varken till eller hade sett (eller i alla fall tänkt på) klickpedaler, cykelcrossar, mtb, skivbromsar eller liknande nymodigheter. Jag hade en cykel – den verkar förresten gå än idag, med ihopsvetsad ram och allt – en blå standardcykel i aluminium och utan växlar.

    Den cyklade jag överallt på. Överallt som i skogen och på grusvägarna. Ville man nånstans så cyklade man dit, även om man ibland fick vada med den svintunga cykeln på ryggen. Just på vårt landställe fanns det inga asfalterade vägar. Och de som fanns låg så långt bort att jag inte fick cykla dit av mina inte lite överbeskyddande stadsbor till släktingar. Självklart gjorde jag det i alla fall – mina friare (läs alla) kompisar fick ju cykla överallt och det var en så häftig känsla att cykla på asfalt. Så lent. Så tyst. Så snabbt.

    En gång krockade jag med en bil. Eller typ, försökte väja undan en bil, kommer inte riktigt ihåg. Men utgången blev i alla fall att ramfan gick i två delar. Det var en av de få gångerna jag cyklade på en asfaltsväg. En för jävla häftig nerförsbacke. Jag plockade upp de två cykeldelarna och gick hela vägen till grannbyn där jag bad en bekant att svetsa ihop ramen. Hemma ljög jag väl ihop nåt som brukligt, kommer inte ihåg vad.

    Nu när jag tänker efter så är det helt sjukt. Fram till mitt första cykelköp här i Västerås år 2008 typ – blev med min första biltematralla då – hade jag knappt cyklat en mil asfalt i hela mitt liv!

    Man tycker ju att jag borde cyklat mig mätt på grus som barn. Men det är helt tvärtom! Den stora likheten mellan barncyklisten Katja och vuxencyklisten Katja är att båda är glada idioter som trotsar reglerna om var man brukar och inte brukar cykla på vad. Innan jag kom i kontakt med likasinnade fricyklister – ah men ni vet folks som precis som jag kör sjyssta rides som Dalsland runt, Basemile Snowdown och andra mer eller mindre organiserade rides (det finns lite småhemliga grupper för sånt på bland annat Facebook) på allt möjligt och omöjligt underlag för att det är kul, dråpligt, vackert och kravlöst raceigt – så var jag och några till i min krets smått ensamma på att mentalt hashtagga #rideitall när jag tog min racer eller min damtralla ut på icke-organiserade äventyr. Nu är vi många! Trots att det fortfarande råder en viss (förståelig, alla är ju inte uppvuxna i djupa skogar med en oväxlad aluhoj som enda transportmedel) ängslighet typ Måste jag ha en cykelcross för att cykla på en grusväg? eller Måste jag ha en mtb för att cykla på en skogsstig? så är det allt fler som vågar sig på att pröva sina cykelvingar på annat den den lena trygga asfalten.

    Ah men ta Vårgårda till exempel – de nytillagda gruspartierna har ju blivit en succé och man vill utöka deras antal.

    Personligen har jag ärligt fortfarande svårt att greppa att man måste kitta upp sig så mycket för att så enkelt som att… korsa gränsen mellan asfalt och gräs.

    Jag gillar cykla grus så mycket att jag försöker att avsluta så många av mina landsvägsrundor med att cykla lite grus – att få mig en happy gravel ending! Dels så är det mycket och ett perfekt sätt att rulla av. Dels så är det bra för cykeltekniken, även om man är en landsvägscyklist. Man lär sig sin cykel och vad den klarar av, man lär sig att parera hinder, man blir en säkrare kurvåkare. Man öppnar upp blicken. Jag har märkt att jag ibland tjänar på att under tävlingar skära kanten lite och på så sätt placera mig bättre efter kurvan – just för att jag inte alltid ser vägrensgruset som en begränsning utan snarare som en chans till genväg.

    img_3159

    Bro över Dalälven!
    (bild Jonas)

    Ser ni förresten chipet? Man vet ju aldrig när ett race kan dyka upp!

    Sugen på happy gravel ending?

    Jag varnar – det är inte billigt. Nu är jag smått korkad och rätt lat och har punkat ett och annat tubhjul under mina små grusavstickare. Men även om man kör på de billigaste träningshjulen så är punka- och kraschrisken något större när man kör grus med racer (eller hybrid, eller standardhoj) än med en tjockdäckad cross eller mtb.

    Men det är så värt. Att spontant byta vy. Att komma bort från bilarna. Att avsluta ett annars socialt krävande klungpass med en halvtimme ute i den tysta naturen. Att palla ett äpple och mumsa på.

    Ingen big deal. Inga anmälningsavgifter. Ingen stress. Ba kör ☜(ˆ▿ˆc)

    Puss!

  • Träning med nya ögon (varning för facefluff)

    30594388345_ff4b66a8a3_o

    30506130161_a87801ba69_o

    Glad crossie med diverse fluff!
    (tröja Café du Cycliste, öronmössa Rapha)

    Hej flåt för inget bloggande igår. Hade fullt på jobbet, två avtackningar, och sedan en till – en liten AW eftersom jag slutar snart. Det vart hur mysigt som helst förresten, mina kollegor är bäst.

    Nu till träningen. Jag har ju tränat med nya ögon hela två gånger nu!

    Som jag nämnt förut så hade jag sett dåligt på ett tag. Både i mörkret och i dagsljuset. Både småsuddigt och kontrastlöst. Det gick så långt att jag förra veckan inte tordes damtrallecykla hem mina två (!) kilometer för så rädd att halka och krocka. All crosstekniken hade försvunnit och jag gick in i stolpar, var tvungen att hålla i trappräcken och hade allmän synpanik. Jag fattade noll liksom – hade ju starka linser och allt! Nu i tisdags var jag hos optikern som mätte och hade sig och utfallet blev att min syn hade blivit bättre med åldern (eh…) så jag behövde nya, svagare linser. Så nu provkör jag mina nya, svagare linser och dra styret i gruset – jag ser igen!

    Provcyklade mina nya ögon i tisdags

    Ruggigt pepp på att provcykla mina nya ögon begav jag mig till Gropen på tisdag eftermiddag då det fortfarande var någorlunda ljust. Målet var klart – att reclaima min crossteknik.

    Så jag gjorde det. Jag körde tre nästintill perfekta varv och vågade till och med dra på så i nerförsbackarna att jag två gånger riskerade blodigt trädkramande i den brantaste nedförslöpan (den efter den sandiga springbacken). Nästan så att jag ändå börjar bli sugen på skivisar till nästa cross. Lövhala kurvor och backar och kantibromsar är inte det bästa kombot kan jag säga.

    Hur som så blev jag med ens glad och lite lugnare. Helt ärligt började jag undra om allt stod rätt till eftersom jag för några veckor sedan (och under själva Groopencross då jag testade banan) inte vågade köra vissa grejer på banan som jag kört utan problem i två år. Nu mådde jag ruskigt dåligt psykiskt också vilket förstås gjorde sitt men den dåliga synen bara förvärrade läget ytterligare. Alltså jag tänkte att nä, nu har jag blitt tant. Fegig och trevande.

    Nä men nu verkar det bättre med ögonen i alla fall. Fegigheten är borta, dumdristigheten är tillbaka. Bra va? Kom an röttisar och stenar!

    Ska testa linserna veckan ut innan jag ringer optisen och ber henne att ta hem ett halvårspack.

    Provsprang mina nya ögon igår

    Igår tänkte jag köra the ultimate ögontest genom att springa på den lövhalkiga asfalten. Nu börjar det äntligen bli tillräckligt svalt för att jag ska finna löpning behagligt. Hehe nä skojar, det har varit rätt bra i ett par månader faktiskt. Men jag är ju ingen löpare eller så men får alltid för mig att springa lite på hösten ty a) fint b) bra för cross-ish rörlighet intalar jag mig och c) tidsbesparande vilket ju passade utmärkt igår i och med alla AW och grejs.

    Så jag drog på mig så lite kläder som möjligt och så vindtät mössa som möjligt (är ju för het om kroppen, för frussen om öronen) och sprang in den vackraste morgonen på länge. Så vackert var det att till och med Västerås längsta och typ tristaste gata Bangatan (se själva liksom) kändes som en fröjd för ögat 2.0.

    Obs inget filter:

    30506118461_b9a80e623a_o

    Fint va? Lilla Bangatan till höger där. Och dimma!

    Hur som – löpningen blev en succé. Jag tacklade löven, halkade inte av trottoaren och bäst av allt – jag lyckades hålla nere tempot under mina fem kilometer. Ni ba skrattar – men här är en som inte kan springa långsamt.

    30477292862_19640cde87_o

    Glad tjej med frostfluff!
    (jacka Rose, yllemössa Rapha)

    Ikväll blir det ögontest de luxe för jag ska pannlampscrossa med baby Anna. Det ser jag fram emot! Puss.

  • Veckan rörig och ett videotips

    30532701945_f04a4b5618_o

    Världen är stor, Katja är liten, löven är många!
    (foto Jonas)

    God morgon!

    Nog för att jag ogillar vardagskänslan – men det är bannemig skönt med rutiner, i alla fall när det kommer till träning (men sen behöver de inte kännas vardagliga för det självklart, varje pass är en ny smärtfest eller hur?).

    Nu var det länge sen jag veckoplaneringsbloggade men tänker nu återgå till det så smått, nu när det är höst, mörkt, rörigt så kan det vara skönt med lite struktur på bloggen.

    Så vi kör oki!

    Veckans mål: att återfå lite rutin efter ett par stökiga veckor. Jo, jag tänker köra CX SM om två veckor.

    ➳ Igår måndag tränade jag ingenting. Jag hade sovit prick noll timmar utan haft ångest hela natten mellan söndag och måndag så var på gränsen till sjuk hela dagen igår. Palla gå och faktiskt bli sjuk, så jag avstod träning.

    ➳ Idag tisdag ska jag cykla cross ute. Det får bli nåt slags intervaller ty jag hinner inte köra ute imorgon. Ser redan fram emot cykeltvätten efteråt – ute duggar det envist.

    ➳ Imorgon onsdag är det dels avtackningslunch för en panschis-to-be-kollega och dels AW för mig. Är ju min näst sista vecka på firman. Hinns med andra ord inte med någon kvällsträning utan får bli lunchgym – kanske nathahaasarn som jag märkt ger braiga resultat.

    ➳ På torsdag ska jag försöka cykla ute. Om det blir på dagtid eller på kvällstid återstår. Är bra sugen på kvällsrull för att skarptesta mina nya linser jag provbär nu. Tänk att jag nu plötsligt fått bättre syn (!) enligt optikern min. Känns bra nu. Jag är övertygad om att min på den senaste tiden havererade tekniksjälvförtroende inte bara beror på de känslomässiga issues utan på att jag också börjat se så taskigt. Håll tummarna nu, det man inte alltid har i flåset har man i tekniken och det är inte kul att knappt våga cykla hem när det är mörkt liksom.

    ➳ På fredag ska jag försöka hinna morgonträna nånting, typ springa eller gym. För sen får jag familjebesök!

    Sist men inte minst – här är en liten stor video om ett par som gör ett på engelska kallat “century ride” vilket helt enkelt innebär att man kör tio sexton-ish mil. Jag tycker animationen är fin och rogivande. Så voilà:

    Vad tränar ni i veckan? Puss!

  • Sex alternativa kroppar för dig som precis som jag är less på allt kroppssnack som istället för att frigöra människan åter låser in henne gång på gång

    o

    Kropp ett: Som kaka – kvällsgott utan pretentioner! Fast utan fläsk för mig tack. 

    #kroppkakepositiv

    009

    Kropp två: Våra kära himlakroppar. Till och med vargarna och tröjtillverkarna har insett vilka kroppar som är roligast.

    #vargtröjepositiv

    442063

    Kropp tre: En viss grymming Göran som även är en död kropp tyvärr, men dog antagligen lycklig får man hoppas :'(

    #GöranKroppPositiv

    1-v8o1chlu-_i1lh2sjj0r6q

    Här ihop med Bob Dylan

    Kropp fyra: Den som är så komplex och ljuvlig och sitter på gitarren

    #BobDylanMansPositiv

    slott6

    Slotssoffan med obetydligt kroppsslitage

    Kropp fem: Ett socken i Skåne – känt för sitt Rosendals slott som är känt för sina slottssaker man kan betala för att titta på!

    #SlottsPositiv

    botanico

    Kropp sex: Ett mått på ett vins fyllighet och upplevelsen av frukt. Mina favvoboxisar just nu är Botànico (hur snygg är inte boxen?), Adobe och Ecologica.

    #rötjutpositiv4ever

    Puss!

  • Den något latare helglistan

    30514947265_7a17431578_o

    Hur lång blev helgen?

    Inte alls lång. Vill ha en till söndag. Eller en till lördag i alla fall snälla tack!

    Fick du nån sovmorgon?

    Jadå. Två i rad! Fatta sov till typ nio och sedan slappade i sängen, pillade på mobilen, fick kaffe, jammade med Jonas och sånt jag inte gjort på e-v-i-g-h-e-t-e-r.

    Åt du nåt gott?

    Massor! Indiskt (hämtmat från bästa Laxmi) i fredags, Jonas värmande linssoppa igår och svulstig ost- och auberginelasagne på Paolo’s i Örebro idag. Ikväll blir det paj.

    Blev det mycket cykel i helgen?

    En del igår – cyklade ju cross och klappade får – och inget alls idag, förutom till och från stationen dårå. Idag gjorde vi nämligen Örebro, en stad jag alltid upplevt som vemodig och mörk och parkig och alltså helt perfa för en grådaskig oktobersöndag.

    Spanade dock förstås in alla gammhojar jag gärna ägt om jag inte bott i Västerås där man knappt törs lämna sitt sunkigaste biltemaskrälle på i ett cykelställ på stan.

    Och kollade på cross på teve igår.

    …och du har inget dåligt samvete för det?

    Nej. Eller jo klart lite grand suger det i tarmen när man ser att Uppsalas crossbana är som gjord för mig men jag försöker se det i ett perspektiv. Det är få veckor på året som jag inte träningsplanerar och tränar under. Så jag måste, måste träna (!) på att inte ha dåligt samvete för att jag inte tränar när kroppen och skallen verkligen skriker stop för fan, tagga ner nu, släpp alla måsten för en liten stund tack. Har ju märkt att jag inte blir svagare av det utan tvärtom.

    Fast tänker förstås kolla på cross på teve ikväll. Valkenburg ju!

    Nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta av hårfärgen (bättrat på elden). Puss!

  • Fårfullness is a warm gun

    Hej. Det är kväll. Jonas lagar linssoppa, det skramlar mysigt ur köket. Jag är i soffan, dricker en saison och bloggar om

    dagens crossrunda i suraskogarna:

    Processed with VSCO with lv01 preset

    Eftersom jag som jag berättat för er tidigare inte mår så bra just nu så har jag valt att avstå tävling i helgen. Det gör förstås lite ont eftersom tävla i cykel är det roligaste med cykel speciellt för en som tävlar i elitklass och andas cykeltävling, både sin egen och de andras. Men det är som det är och vi har haft det fint här hemma på våra studsiga grusvägar istället.

    Processed with VSCO with lv01 preset

    Vi har båda längtat efter att äntligen få cykla ifred i varandras sällskap så det passade oss fint att det ruggiga, blåsiga vädret trängde oss in i skogarna. Tänk om man bara hade landsvägen med sina hemska vidöppna åkrar att cykla på, brr!

    Processed with VSCO with lv01 preset

    Spåren av jakt syntes överallt i skogen. Fräscha presenningar på älgtornen, vissa med reklam på, camomålade bilar, folks i orange mössor, vapen. Ett utsökt högteknologisk sätt att ha ihjäl på.

    Vi såg en virrig dovhjort, och vi såg en magnifik kronhjort som sin mastiga kroppshydda till trots nästan flög över vägen några meter framför oss. Sådana Basemile Snowdown-vibbar alltså. Fast lätt fetare djur, ett helt system av horn på huvudet.

    Processed with VSCO with lv01 preset

    Från början hade vi tänkt att ta oss ända upp till Ramnäs för att cykla hem på den gamla banvallen men det var banneoss för kallt så vi tog en längre lurre på det förnäma café Estelle’s (just så) på Sura GK. Golfklubbarnas restauranger är perfa för oss cyklister. Prisvärt – matigt – man möts av förståelse ty golfarna själva är ett i-ur-och-skur-släkte. Idag blev det en värmande soppa, kaffe och godbit.

    Processed with VSCO with lv01 preset

    På vägen hem frös vi åter. Vinden hade vänt. Vilken tur att vi cyklade förbi en hage med klockrena #fårpausfår i!

    Processed with VSCO with lv01 preset

    En fårpaus är Jonas helt fantastiska uppfinning. Precis som det låter är en fårpaus något man nästan måste ta när man är ute och hojar i naturen. Man ropar på fåren, klappar dem som klappas vill, dricker lite, tar igen sig lite, får sig en stund med djuren och det blir liksom väldigt mysigt och lugnt av det hela. En fårpaus blir alltså en naturlig påminnelse att tagga ner, stanna upp, gosa ull. Man kan förstås ta hästpauser, kattpauser och kopauser också, beroende på var man cyklar. En fårpaus är ett koncept.

    Ett stycke fårfullness, helt enkelt.

    Puss!