Blogg

Hej. Låt oss prata klungkommunikation. Och nej, detta är inte ännu ett av föreläsningsinläggen om hur viktigt det är att kommunicera för att undvika faror. Detta är bara min kortfattade förklaring till varför jag ibland tycker att det är skönt att

HÅLLA KÄFTEN och GÅ INÅT och VARA TILLSAMMANS MED ER ÄNDÅ ENSAM MED MIN BIKE

när jag cyklar.

Ibland känner jag själv

Fan va asocial jag måste framstå i klungan! 

Och nog är det så att kontrasten kan te sig stor mellan stillastående Katja & rullandes Katja. De som känner mig vet nämligen att jag pratar gärna, mycket, högt och (ve och fasa!) lite gällt till och med. Inget drömläge för de lättirriterade, helt ok för de andra sociala.

Men.

När jag cyklar så pratar jag mycket mindre, mer sällan, tystare och ibland inte alls. Oftast räcker det med att jag på ett sjysst sätt säger kom igen, jag är flåsig och måste därför hålla käften. Låt mig vara så kanske vi kan prata mer i slutet av passet. Men ibland känns det som att folks blir lite stötta. Snälla, bli inte det.

Och vet ni mina orsaker, innan ni tror att jag är en bister otrevlig sak?

• Jag har sportcyklat sen april. Alltså inte ens ett halvår! Jag tycker att det ibland kan vara lite tufft att både cykla och prata samtidigt. Speciellt om farten överstiger 30 km/h och jag ligger och drar. Jag måste koncentrera mig på att andas rätt. Så att jag får bra hjälp från kroppen.
• Jag tycker om att småprata om dittan och dattan men jag tycker likväl om att koncentrera mig på min cykling, mina ben och inte minst vyer. Misstänker starkt att de flesta känner likadant.

Och… Jag gillar pepp men jag gillar inte att bli skjutsad, speciellt på stjären. Tänk på det manliga medcyklister och respektera detta. Basta.

Usch, jag hoppas verkligen att ni inte missförstår mig och tar mig för en otrevlig en som ogillar det sällskapliga med klungcykling. Tvärtom, jag uppskattar verkligen att socialisera med klubbkamraterna. Men så länge jag är på den nivån att jag måste kontrollera kroppen till 100 % för att hänga med hela passet så får jag finna mig i att – på bekostnad av mitt rykte – hålla käften, le och känna mina ben. Och er runtomkring, förstås. För den peppen som klungkörning ger, det är en ynnerst 🙂

Moralpanik jao?

Wiggo följer i Cykelkattens spår på Mallis (iförd den nya Fred Perry-tröjan). Källa

Eller helt enkelt, acceptera.
En riktig cyklist lever efter mottot

DET ÄR KAKAN MAN VILL ÅT*

😉
____________________
* Uttrycket myntades av oss på Mallis och syftar på alla glada cykelgubbs på Mallis som nästan grät av glädje när cheesecaken serverades på cykelmekka Petras caféer. Ingen kaka (eller cigg, glas vin, ny sjysst pryl etc.) = ingen motivation.

*Såja*

I älsklingströjan på B&B på Rivieran för bara nån månad sen…

Tjenare!

Jag har börjat inse en sak: jag är i extremt behov av uppvärmning för att kunna prestera dvs. få ordentligt tryck i tramporna (eller skidorna, eller simtagen, eller benen…). Vilket inte är så konstigt egentligen, alla vi behöver värma upp. Men jag är extrem. Kan ju också vara ett gammal Friskis & Svettis-syndrom. Men jag får inte riktigt ut “explosiviteten” de första milen. Vilket är ok när man kör själv. Mindre ok när man kör klunga alternativt lopp.

Som gårdagens pass till exempel. Körde med 30 km/h-gruppen. De första två milen trodde jag på fullaste allvar att jag skulle bli glatt avhängd. De snälla västmanländska backarna syrade sönder mina ben à la alpina förbackar. Beredde mig på att deppköra lugnt hem, liksom. Men så släppte benen efter drickpausen. Kunde hänga på gubbsen ända in i målet, drog rätt hårt (om än inte alltför länge per gång) när det gällde och fick upp det där härliga flåset som kännetecknar bra samarbete mellan kondis och styrka.

Tja, vad ska man dra för slutsatser utav detta? Jo.

• Mer träning, mindre lall. Träna effektivare, kanske kortare men tuffare pass än långa halvsega när man kör själv och mest doftar på blommorna. Att orka klättra på lill-klingan är en sak, nu gäller det att lära sig att klättra snabbt också. Speciellt med tanke på våra backars fjuttiga höjd.
• Cykla en halvtimme innan klubbpassen. För att orka med gubbsen ända från början. Verkligen en god idé.
• Fixa ordentlig bike fit? Peter tipsade om Elnas benproblem under CykelVasan. Och då var det enbart sadeln som behövde justeras nån centimeter Cykel är en materialsport och lägger jag feta penningar på utrustning så kan kan lika gärna lägga mer penningar på att lill-kroppen ska trivas till 100 % i utrustningen.
• Äta färre godsaker. Fett dålig idé.

Canyon med sin Johan! 😉

Tja!

Lill-kroppen är småseg och längtansfull.

De senaste dagars träning bestod i ett enmannacykelpass uppe i Mora (kort fett intensiv runda) i lördags samt en 3,5-timmars promenad i söndags. Inte mycket med andra ord. Idag skiner solen så vi får hoppas på sjysst folkpådrag på klubbträningen ikväll.

Min älskling är i dock i febertillstånd. Det har han varit sedan jag nämnt att jag är sugen på att skaffa mig en skogstjugonia. Plötsligt dög inte den “gamla” trotjänaren Canyon längre… Valet står mellan Rose Mr Big SL, Niner (kermitgrön eller matt?) och eller påbyggnad (SRAM:s nya “elva” är också med i spelet), att köra på den “gamla” Canyon ett tag till? Åh så jobbigt.

Personligen är jag inte lika bred (dels pga. budgeten, dels pga. den smått begränsade smaken). Är förtjust i Roses Mr Big-serie, grymt tänd på Specialized Epic (dream on little girl!)… Canyon har tjugonia fast i alu, jag vill ha kolfiber (bara för att). Vill helst av allt ha en bike redan nu till hösten, då skogen är som vackrast och löven som färggladast och luften som friskast 🙂 Men i november är det dags för årets Sweden Bike Expo, dit kommer bl a Rose och Canyon. Man borde egentligen vänta tills dess. Chansen finns kanske till en sjysst deal? Å andra sidan är det ju dags att plocka fram längdskidorna i november.

ROSE Mr Big 2 – grymt snygg bike med kolfiberram jag är sugen på! (Finns även i matt-utförandet)

Någon som har erfarenhet av ROSE-mtb-bikes?

Tja!

Tillbaks till verkligheten (läs: Västerås, jobb & sova i riktig säng) – efter en härlig helg uppe i Mora! Kändes nästan som en liten förlängning på semestern. Precis vad vi behövde!

Nu deltog inte just jag i själva tävlingen motionsloppet utan cyklade Katja-tempo på de biltomma dalavägarna (rätt så nice det med, faktiskt). Däremot har jag fått ännu ett bevis på hur roligt det där med mtb verkar – och är – samt blivit sådär sjukligt sugen på att skaffa mig en snygg, lätt och snabb skogsplogarhoj.

Men lite CykelVasan-minnen har jag skaffat mig ändå.

Här kommer de, mina små notiser i punktform:

• Party-mygg. Har fan glömt hur myggen känns efter att ha hängt i Frankrike / Stockholm / Västerås den största delen av sommaren. I Mora är myggen feta, bitska och påtagliga. Enda sättet att slippa dem är att cykla fort alternativt gömma sig i sovsäcken alternativt hänga inomhus men det sistnämnda är ju so boooring… När jag ska köra CykelVasan 2013 (för det ska jag minsann!) så kommer mina ben att glänsa av all Mygga-klet jag kommer att smörja in dem i. Mind my words!
• Råkade nästan-förolämpa Cyklotekets VD genom att kalla hans cykelkläder o-retro. Stackars Ted Kottulinsky (googlat upp mannen) råkade sätta sig bredvid oss inne på målområdet just när vi höll på och hällde upp varsitt glas skumpa efter Peters lyckade målgång (3.32, inte illa <3) och behövde bara nämna att han hade med Cykloteket att göra… så bröt det hus i helvete för då skulle jag ju prompt komma med mina åsikter kring deras damsortiment. Råkade lite smidigt exemplifiera ”techno-looken” med hans tröja och ”snygg-retro-looken” (tänk Coppi / Rapha) med Peters Rapha-motsvarighet (samt min, förstås). Nu visade sig det att Ted hyllade sina polers med sin tröja just denna dag och att han faktiskt brukade ha retro etc. Men min poäng var ju bara att plantera in en tanke om bredare damsortiment! Hoppas Ted – om han läser detta – förlåter mig i all sin ödmjukhet. Cykloteket är en grymt bra cykelaffär och många av mina prylar (däribland cykeln) kommer därifrån. Men det skulle inte skada med lite mer retro… 😉
• Asfalten. Visserligen inte något med just CykelVasan att göra, men satan vad skönt det var att nöta landsväg utan att hela tiden riskera bli av med tandemaljen! Inte så konstigt att så många körde rullskidor. Mora Kommun & Co. eller vad de nu heter borde vara stolta, Västmanlands Län – skäms – alltför många dåligt belagda vägar här i länet.
• Mora är en död tätort. Hur många kom til CykelVasan, typ, uppåt 9000 glada cykeldårar med respektive barn hundar polare och diverse? Och vad gör Mora? Jo, de riggar upp en så kallad stadsfest som slutar typ, åtta på kvällen, alla uteställen stänger klockan tio på kvällen och sen är det helt d.ö.t.t. Kommunledningen måste ha fått för sig att cyklister är lika med rollatorpensionärer. Så är inte fallet. Vi har rätt till att roa oss precis som alla andra. Tänk på det till nästa år.
• Missade Zorn, missade Vacchi, missade Öijer – missade samtliga kändisar. Varför? Jo, först skulle det minsann sovas i tältet och sen fick jag välja mellan att glo på kändisars målgång (och Zorns tavlor på Zornmuseet) och egencykling. Valde det sistnämnda. 

MoraParken by night

God morgon från sovsäcken! Passade på att ta lite sovmorgon 🙂

Det blev stressigt imorse, hade satt väckarklockan på 6 men så var den visst inställd på “enbart vardagar” – vilket innebär att den ringde aldrig. Tur att jag vaknade av mig själv strax före sju i alla fall! Då gällde det att snabbt ordna en rejäl ta-med-frulle till älsklingen medan han “kittade upp sig” inför starten. Har nu fått sms från starten, så han har iaf hunnit. Stolt över startnumret hans – som berättigar till den snabbaste motionsklassgruppen!

Moi, ska nu upp och “kitta upp mig” inför min cykelrunda idag. Det blir nog lvg Sollerön – fika – tillbaka och, om jag hinner (vilket är tveksamt, vill ju se både eliten och min egen cykelstjärna gå i mål) – lite Zornkonst på Zornmuseet här i Mora.

Hoppas på att få knäppa lite kort idag, på återseende!

/Latkatten

Och så var det dags för årets Cykelvasan!

Min fina kille ska vara med och köra i år. Er ödmjuka landsvägscyklist åker till Mora för att campa, äta gott, samt köra ett par fina landsvägsrundor (blir någon av de här rundorna, nyfiken på Sollerön) under tiden mtb-folket gör skogen osäkert. Har länge funderat på att börja köra mtb jag med, men det får bli först nästa vår – så hinner jag välja ut en riktigt fin hoj åt mig…

Misstänker att det är fler som ska köra Cykelvasan – lycka till allihopa!

Ses i Mora ikväll 🙂

Jobb, jobb, jobb… Och regn, regn, regn… Även om himlen ser ut att vara på väg att spricka upp och bli sådär kickass azur som en riktig augustihimmel ska vara, så är den inte azur just nu.

Låt oss liva upp oss med att följa allas vår favvo-mod på Instagram istället.

Skrattade gott åt Brad som tårta!

För att följa Brad, sök på bradwiggins på Instagram eller Webstagram (klicka här) och klicka på Follow.

För fler snygga retropics (och kanske en och en annan pollis) så kan ni ju alltid följa mig genom att klicka här eller leta på lyckokatten på Instagram 🙂