Cykelkatten

Blogg

  • inte igen.

    och så händer det igen.

    ambulanser. hjärt- och lugnräddning. konstgjord lunga. storögd hjälplöshet. en alltför ung man. en kollega. och inget kunde vi göra. varför?

    cykla bort smärtan.
    cykla bort all smärta tills man själv kolar uppe på nån jävla col av ren utmattning.
    om tjugo år eller kanske tio år eller kanske fyrtiosju år.
    jag orkar inte fler hejdå.

  • Nio glada mil och kakmonster

    Hej.

    Jag hade en fantastisk cykelhelg. alla helger borde för övrigt vara cykelhelger. Men i alla fall! Lördagen började med att jag panikåt en mindre variant av min klassiska elvisfrulle. Gillar nämligen inte att cykla proppmätt. Äppeljos, macka med cheddar och salami på, två stekta ägg, keso och tomat (inte mycket för att vara min vanliga frulle med andra ord)

    Efter frullen begav jag mig till Djäkneberget för att möta resten av folks jag skulle cykla med. I Västerås CK (VCK i folkmun) cyklar vi normalt i tre/fyra grupper – intro, medel, supersnabb och tävlingsgrupp. Mitt gäng – medelgänget – begav oss mot Köping via diverse småorter.

    Säg hej till lite medelfolks! (låter så tråkigt med medel men vi har nog faktiskt roligast ändå)

    Det tog cirka fyra snabba medvindsmil till Köping och solen sken och vattnet smakade gudomligt. Här är jag och Anna.

    Den andra delen av medelgänget (vi var för många för att köra i en klunga) kom också så vi ställde upp en massa cyklar sådär otvunget tjusigt. Här ser ni bara en del. Fröjd för ögat. Påskfluffet kvar. Nästan lite Mallis minus femton grader eller så.

    Den fina caféet Skeppshandelns stenugnsbageri fylldes snabbt med fikasugna cyklister. Tänk så himla fint med ett ställe som välkomnar cyklister!

    En sucker för old school-inredning som jag är kunde jag inte låta bli att peta på gulliga detaljer som gamla kaffeburkar.

    Och äkta lemonad. Varför dricks det inte mer lemonad? För mig, lemonad är barndom, landet, mormor, sol, glädje. Lemonad.

    Och nästan okristligt med fikaurval. Med roliga namn som till exempel kakmonster. Jag gick dock loss på en sån där nyskapande wienerbulle. Och dubbelespresso på det. Vet inte vad som flygit i mig. Inte druckit espresso på flera år.

    Så satt vi där och trivdes järnet och dåsade i våra svettfuktiga cykelkläder. Och så blev det dags att fara hemåt, fem lite jobbigare (sidvind och så) mil till. Helt ok. Benen höll, ryggen höll, jag kände mig stark. Här finns mer detaljinfo om passet, tänk på att jag inte loggar transportcykling till och från samlingen. Måste förresten lära mig att pausa GPS:en under fikastunder (autopause drar liksom igång ändå så fort man rör sig).

    Väl framme i festlokalen tryckte jag i mig en superb Olio Deli-sallad. Och sen duschade, sådär omåttligt länge.

    Och sen hämtade jag den här snyggingen som var snäll nog att hjälpa till med festförberedelserna. För här skulle det bli CYKELFEST!
    Men den tänker jag berätta om i nästa inlägg.
    Hur var er cykelhelg?

  • Cykelpepp, cykelfestpepp och så dagens lektion!

    hej.

    Det är fredag! Vilket innebär helg om ynka åtta timmar eller så. Jag är världans pepp. För helg innebär cykling och just denna helg innebär även CYKELFEST! för mina kära klubbkamrater. Temat är förstås Vårklassiker.

    Förra cykelfesten genomfördes i höstas och jag delade med mig av lite planering till er här. (Och så lite bildminnen här.) Fast då var det inte lika många från klubben som kände till Cykelkatten så det gjorde liksom inget. Men i år vill jag hålla lite hemligt på exakta inslag. Spikat är i alla fall:

    * av bäste Johan organiserade första deltävling i VCK:s egna PRO Tour

    * grillbuffé

    * nån riktigt vårig bål

    * minst en “inomhus”-tävling med minst tre pallplatser (här är förra årets quiz)

    * grym musiklista som förra årets bergsget Tony har hjälpt till med att göra ännu grymmare

    Med andra ord är det massa pynt och handlande och pyssel som står på schemat ikväll. Men sånt gillar ju jag. Imorgon bitti blir det distans med klubben, låter som en festlig lördagsstart!

    Förresten så ligger Cykelkattens Dejtingskolans Lektion 2 uppe nu. Fullproppad med fantastiska mer eller mindre seriösa tips. För er som inte såg igår kväll.

    Ha en grym fredag och ta vara på solen.

    Bild tagen av Jonas

  • Meiplé

    Hej.
    Igår eftermiddag samlades ett lagom gäng glada landsvägsamatörer för årets första riktiga gemensamma klubbrepa. Min tanke var att köra en sjysst uppfräschningsrunda för stela vårben. Nu var det ju ett tag sen vi alla cyklade ihop så nivån varierade förstås från gumma till gubbe.
    Jag tycker vi lyckades bra! Blev en knippe härliga mil, först en gemensam uppvärmning och sedan i två klungor så att alla fick ha roligt och träna efter egen förmåga.
    Jag kände mig stark. Trots ett flertal sjukdomar och diverse omständigheter så har nog vinterträningen, med skidor, spinning, core och så gjort sitt ändå. Ryggdjävulen (min stora akilleshäl) sa dock sitt då och då. Dock aldrig så pass mycket att jag blev tvungen att stanna. Jag får ha i åtanke att jag fått en större drop på rosen (till skillnad från min gamla damgeometriska Specialized). Nu var det här en kort distans men sen, när man kör nio, tolv, femton mil? Usch jag hoppas den fixar sig själv när den vant sig, får fortsätta nöta coreträning och dejta naprapater och diverse andra profylaktiska vårdelement… 
    Men ändock, jag känner mig lätt och stark i år. Jag tänker ta min träning till en helt ny nivå denna säsong. Jag känner mig säker. Jag är på väg åt rätt håll.
    —

    Meiplé: the science dealing with the interrelationship of the physiological processes and anatomy of the human body with respect to movement. Även en soft-snuskig amerikansk hiphoplåt jag plötsligt finner rätt skön sådär nu i våratider.

  • That’s when I fell for the leader of the pack

    Torsdagstraditionen trogen bjuder jag även idag på heta landsvägslägen. Notera Bobets brillor, Hatch överarmar (dreggel dreggel), backlutningen på nästsista bilden samt den innovativa bidonhållaren på andra bilden.

  • Vårhjärta och grusflykt.

    hej.

    Känns som det börjar gå åt rätt håll nu, det där med våren. Unnade min rygg (eller genomled egentligen, men måste vara positiv) ett corepass igår och känner mig sådär lagom sönderstretchad. Får hoppas att det ger resultat, det att jag ägnar så mycket dyrbar (cykel)tid åt core.

    Känner mig sådär drömsk. Måste vara ljuset, måste vara all den musiken som spelas i min skalle just nu. Benen får dock banne mig vara allt annat än drömska ikväll, här ska det plågas!

    Om en halvtimme byter jag om till lycra och hoppar på rosen. Det är nämligen dags för årets första riktiga klubbrepa som bästa Valle och Grannen tagit initiativ till (bra gjort grabbar!). Har vi tur så blir  vi minst 10-12 ikväll, alldeles lagom. Måste först hitta ut till Anundshög (vikingaminnet på bilden ovan), usch på stadsgruset.

    Är förresten snart klar med den andra lektionen i dejtingskolan, spännande va. Har dock kört fast lite vid en punkt, måste fundera lite, ska ju faktiskt vara användbart också, inte bara roligt.

    Och eftersom jag känner mig sådär alldeles vårig så är det ju dags för en vårig musiklista jag tänkte dela med er.

    Puss!

  • April the 1st means illumination.

    Hej.
    Jag hade en underbar påskhelg. Med fint besök, härliga långpromenader, grymma middagar, två braiga filmer och självklart Flandern runt som vanns av den mest kompletta favvocyklisten (bland nutida dårå) <3 
    (Ni fattar alltså varför jag inte bloggat. Så. Jag har inte gjort en sugar man. Elvis lever etc.)
    Och igår
    äntligen! 
    blev det dags för att ta ut rosen på en premiärtur ute i den friska vårluften. Vilken avslutning.
    Jag var peppans pepp och alldeles uppspelt och hittade inte ens min yllekrage så det fick bli halsduk istället. Firade med att stoppa in fossingarna i ett par underbart nya, vita sockor, direkt ur påsen. Är det premiär så är det! Cykelsockor är för övrigt som underkläder. Även om du har långbibs och skoöverdrag på och ingen ser dina sockor så är det ändå självkänslan som räknas.
    Jonas med de gyllene cykelhänderna justerade lite random detaljer på rosen. 

    Och vi begav oss ut i eftermiddagssolen för att vinka hejdå till Jonas och jag orkar inte hejdå så jag fokuserade på att tänka ut nån bra runda istället. Bestämde mig för gamla goda Rytternevägen (en klassisk VCK-runda)

    Jag började med att leda rosen ner till elbakajen och placerade oss båda på en solvarm träbänk. Tog demonstrativt fram dojorna och skoöverdragen och beklädde mina vita rena fossingar. Lite religiöst nästan (ja jag vet jag vet att jag är lite störd).

    Satte mig på cykeln och började cykla.

    Och plötsligt infann det sig något som de bättre vetande skulle kalla endorfinkick men som jag i min enfald kallar en släng av lycka.

    känslan.

    farten.

    utväxlingen. Campa <3

    frihjulsljudet.

    stabiliteten.

    Åh rosen levererade på en gång och då är jag ändå en vinterkrum halvmesyr till cyklist i dagsläget. En ny cykel då och då borde vara en mänsklig rättighet jämte bra musik och citronte.

    Skogen välkomnade mig grön och med strilande (säger man så?) solstrålar genom grangrenarna (fasiken, kommer aldrig lyckas bli poet). Men ni fattar! total salighet.

    Dock ett antal otäcka partier, främst i de skugga backarna. Ja ni ser ju. I varje sån backe låg det en mosad bil, otäckt. Fick leka cx och pulsa i snön med hojen på axeln.

    Höll 29 km/h fram till Kolbäck, sen kom den festliga motvinden fram till Hallstahammar. Här kan ni se detaljerna för rundan. Klockan blev rätt sent på kvällen så jag nöjde mig med en kortare bananochcappuccino-paus på bensinmacken.

    Stod och log för mig själv, stort stort stort.

    Och plötsligt blev det lite mer enkelt och mycket mer solklart. Och meningen med livet var återfunnen för dagen.

  • Mina tindror mina tindror

    Wii, glädjen att ha vunnit en söt bloggtävling. Se så tjusiga lysen som hittades i paketet som låg på mitt hallgolv igår! Tack Maria och jag hoppas att ni snart får se sol i Italien. Så länge får ni njuta av varandra och självaste faktum att ni är i Italien. Jag vill också dit. Jag ska också dit. Och använda mina lysen i tunnlar (tydligen lag på det, väldigt vettigt). Snart, snart. Mallis först. Inte så illa heller i och för sig, men inte lika många tunnlar?

  • We go together like Vos & Victory

    Gulliga prints från Vélolove, funderar på att skaffa mig ett gäng lite fina prints då väggarna i min lya är sådär trist vitmålade och jag är ingen konsttaveltyp. Eller fasiken, jag kan ju komma på egna slogans! Som typ

    WE GO TOGETHER LIKE…

    …Cycling & Yellow Label Tea (Cykelkatten™ – redifining the taste of cycling)
    …Västerås & No real climbs to talk about
    …Peter & The Green Saga(n)
    …Swyzak & Real Shit Distance
    …Emma & Nr 2… No actually nr 1 this season! 😀
    …Jonas & Bike Parts Scales
    …Tony “Contador” Carlsson & The Best Bike Songs
    …Petra Mallorca & Tonfiskpizza (hur fan säger man tonfiskpizza på engelska?)
    …Grannen & Type I Fibres
    …Cykelkatten & The Best Readers in the World <3

    Har ni fler egna?

    Här är förresten dagens bästa cykellåt

  • Today’s lesson

    Nä nu jävlar åker jag och tar hem det sista från den gamla lya. Städbesiktning imorrn, håll alla tummar ni har och äger! Jag är mör, jag är skön, jag är lite mera smärtfri efter dagens naprapatbesök. Snubben gör mig ont, men ack så välgörande det är. Ett till besök innan Mallis så är jag som ny. Nu ska jag ut och cykla ett par-tio km innan jag sätter igång donandet (ska ju borra och sätta upp bord och sånt samt ha lite vänner över också) – finns inte mer tid än så. Bjuder er under tiden på lite livets skola-läsning på Cykelkatten feat. Svenska Cykling Plus. HÄR är länken.

    Puss!