Cykelkatten

Blogg

  • Målliggare för avsnitt 2014.

    Hej.

    Sitter och väntar på tåget här på Centralstationen och petar i näsan (allt för att slippa att gentlemannen mittemot mig stirrar ögona ur sig på mig, har jag horn i pannan?) och reflekterar över mina mål för 2014.

    Risken får ångest är stor (För högt satta mål? Alla “tänk om…” och “hur hanterar jag mitt eventuella misslyckande?”). Men den som riskerar är också den som till slut dricker skumpan, eller hur gick den gamla goda klyschan. Men nu är jag ingen Trump-typ och det är inga fastighetsaffärer vi pratar om. Nej, vi pratar kropp. Body. Lekamen. Kött.

    Min kropp är lika stark som den är ojämnt tränad genom åren. Dess kapacitet är stor – redan som junior var jag en lovande talang inom simsporten och tränarna typ nästan stod på knä för att jag skulle fortsätta elitsimma. Men jag – eller snarare mina föräldrar, jag var ju barn då – sa nej till elitsatsning inom simning. Problemet var ju bara att det inte hände speciellt mycket lovande med kroppen efter “simkarriären” och fram till jag upptäckte cykling och återupptäckte skidåkning för två år sedan.

    Alltså – en masse år av hårt pluggande, lika hårt festande och resande, diverse personliga issues (OBS, ej psyko men alla haft sina issues ni vet) och väldigt periodande träningsmässigt. Typ jojo-tränande.

    Men nu är jag här, erkänd träningsnarkoman sedan två år tillbaka, och har till min glädje upptäckt att lill-kroppen kan ÄN. Rent nivåmässigt befinner jag mig på gränsen mellan VÄLDIGT glad motionär och dumglad senior. Det finns bara ett problem – eran Katja är för gammal för junior för ung för senior och platsar alltså i enbart ett seriösare sammanhang – ELIT.

    Jag är inte på elitnivån. Fast jag kan vara en stark häst (vacker slank fluffhäst med såna fina pälssockor på) på vissa rundor så är formen ojämn och jag har inte TRÄNAT tillräckligt mycket och framför allt, länge för att hävda mig i elitsammanhang. Elitbrudarna är sega och sjukt starka och jag kan ju alltid börja med att gå ner ett par-fem kg innan jag ens kan fundera på att hänga på elitklungan hela vägen in i mål på ett längre GP. Ok, vissa dagar kanske men väldigt få sådana i så fall. Fortsätter jag träna utan att skada mig så är jag elit 2016, möjligen slutet på 2015. Inte i år.

    Men jag siktar ju på familj och babybarn och sånt också nån gg innan jag blir för trött för sånt, liksom. Ibland tänker jag att skit Katja, hur ska du lyckas med både och? Kan iofs alltid bli ihop med en snäll hemmaman som sköter markservice men nu har ju jag förkärlek till cykliga lite svåra män med ådriga vader och sådana får man ju inte av att att vara hemmaman.

    Men sånt får en ju ta som det kommer och under tiden tränar jag som om det inte fanns något som hette självinsikt 😉

    Så, cykelmål för 2014:

    * klå Grannen i antal cyklade mil

    * hänga med storklungan under kommande sommarens klubb-GP

    * låta bli skador

    * fortsätta vara snyggast på cykel

    * hävda mig järnet i sportklassen på de tävlingar som har en sån

    * köra många tävlingar

    * bli någorlunda o-pinsam (tekniskt) på crossen jag ska köpa

    * leverera en fantastisk cykelblogg!

    * bli en mer offensiv, klok cyklist

    * bli en mer kurvsnabb cyklist

    * donquijotta mig uppför backar som Klevaliden utan att gnälldras uppåt som en annan stenbumling

    * vinna NÅNTING

    * köra så många roliga rundor jag bara mäktar med

    * bli bättre på att raka benen, tur jag har ljusa fjun!

    * jobba mot elitsatsning inom två år

    OCH NJUTA PÅ VÄGEN.

    Tja, tåget är strax här, slutpetat i näsan och på mobilen. Mot nya mål, gott nytt år igen!

    Puss.

  • Min nyårsnatt.

    God första januarimorgon!

    Hade ni ett bra firande? Själv tog jag det väldigt lugnt men hade ändå kul! Åt först festmiddag med min familj på Lidingö och drog sedan in till stan för att dansa in det nya året till tonerna av Dead Kennedys, Sisters, Siouxsie and the Banshees, Pistols och annat fint tillsammans med min “gamla” stockholmsbästis Sebban. Stället stängde ett och det vart ju alldeles lagom.

    Alltså finns typ – nästan – inget roligare än att dansa. Speciellt när man är som jag och saknar trötthetsspärrar 😉
    Idag har jag ont i halsen, magen och skallen.

    Kommer kännas SÅ skönt att komma hem och träna igen. Om jag är frisk dvs., hade lite för kul igår för att komma ihåg halsduken och mössan…

    Ha en underbar första januari!

    Puss.

    —
    Hey. Hoe was uw feest vanavond? Ik had plezier en op de tonen van punk muziek danste samen met een goede vriend. Nu vooruit kijken, welkom 2014!

  • ett tvåtusentrettonår med Cykelkatten – del två!

    Alltså palla del två månad för månad. Känner mig som värsta löftesbrytaren men jag har verkligen noll ork kvar i lill-kroppen och än mindre i lill-skallen. Sov liksom nada inatt, varför drack jag kaffe så sent igår kväll? (ja jag är en sån flicka som blir uppspelt och svårnattad om jag dricker kaffe för sent)

    Sensommaren gick iaf ut på distans och ännu mer distans. Jag och Tony gjorde Tyskland osäkert i en vecka. Jag cyklade och mådde kalas uppe i Gästrikland / Dalarna, tillsammans med Frida och rising star-Rickard Jag besökte Falun och Dalarna och träffade Stefan och lokalt motstånd i form av en något besvärlig backe uppe i Bjurs. Delar av Periferigruppen åkte på cykelläger till Jönkvarna och jag fick älska med Vättern än en gång. Jag och Anna bestämde oss för att sikta mot tävling. Och vi genomförde Mälardalens vackraste distanslopp – Tour de Chat. Hösten kom med CX men då hade jag pajat mitt knä pga. felinställd sadel och kunde mest snällt titta på och direktör sportifa VCK:s CX-crew. Jag impulsköpte… nja, planeratköpte mig en begagnad MTB och kunde efter ett längre, besvärligt sjukgymnastikprogram cykla ute igen. Jag blev dessutom en av klubbens spinninginstruktörer och satte musikalisk eld på måndagspassen (vi kör torsdagar och lördagar nu under vårterminen). Hösten firades av med en härlig Cykelfest då jag i samarbete med CK Distans hade släpat hit (till Västerås) självaste RAAM-gurun Gunnar. Och jag körde min första cx-tävling på en tvådagarsgammal mtb och kom sist i min klass och lyckades vurpa fett och hade askul på köpet!
    Och sedan har det mest varit träning, jobb, en masse härligt häng med älskade Periferigruppen. Och den fantastiska känslan att jag blir starkare och att kroppen utvecklas grymt!
    Just ja, jag har fått upp en tavla också, samt bestämt mig för att tillåta mig vara den mest älskade flickan ändå annars fick det vara och andades ut.
    Det återstår egentligen bara en sak av 20-3 – att klippa tånaglarna för mamma säger att jag annars kan få blånagel och det VET JAG VÄL

    för idag fyller jag 28 år och då sköter man om sig själv och jag har en trasig skåpdörr hemma, nååågon snäll måste fixa det

    inte en dag visare

    GOTT NYTT ÅR

    älskar er, cykel och hundar bättre än katter för katter är mest fejk till naturen men låter bättre i bloggnamn 

    HÖRS IMORGON!

    er Katja
    mästarinnan av cykelestetik
    onödiga skador
    naiva skämt om allt det heliga
    hjärtskärande romantik så frukostmackan sätts i halsen
    obotlig tro på livet
    den mest jordnära divan ute i bloggosfären

    cykel punk och kärlek – glöm inte det år 2014,
    det kommer att bli ett snabbt och fantastiskt fluffigt år.

    Puss!

  • ett tvåtusentrettonår med Cykelkatten – del ett!

    God morgon!

    I januari åkte jag mest skidor och drack Irish tillsammans med goda vänner. Jag var liksom inte riktigt mig själv där, bara ett par månader efter att en pundare på trimmad moppe tagit livet av den vackra cyklisten jag planerade skapa familj och framtid med. Men trots blodhallucinationerna innanför ögonlocken var vintern vit, otroligt vit och föret var fantastiskt och jag hade ju faktiskt bestämt mig för att leva kvar. Så jag gick en kurs i bättre skidteknik hos en vasaloppsvinnare och tog varje ledig timma i skidakt. Om kvällarna spelade jag badminton med Valle, drack gott te med Grannen, spann järnet och la upp pinsamma post-spinning videos och drömde bort mig till våren.

    Och så plötsligt sålde jag av min trippelklingade alpbeprövade Specialized till en glad flicka som skulle göra sin första Klassiker. Och sa upp min stora trea. Och gick och köpte en ny, liten tvåa närmare stan och Rocklundas skidspår. 
    Februari började med den Stora Jakten på en ny racer. Jag kände mig otäckt ensam utan överrör att smeka på i sovrummet. Vilken tur att det fanns duktiga vänner, ni – kunniga läsare! – samt en masse experter ute på Internets. Tillsammans kom vi fram till vilken ramstorlek, utväxling och sånt specifikt jag skulle ha på min nya maskin. Jag, Grannen och Andreas utbildade oss till att bli motionsledare i våran klubb Västerås CK.

    Mars började med skavsår eftersom jag hade glömt att tejpa mina psoriasishälar för Stafettvasan. Ganska så helvetiska två mil på skidor, glad att jag inte åkte hela Vasaloppet… Vårklassikerna började, min favorit cykeltittarperiod! Och jag hade äntligen lagt beställning på ny racer – även känd som rosen eller tysk-italjenarn! Jag började blogga för Svenska Cycling Plus och ni fick gå en dejtingsskola för cyklister. Med hjälp av mina oubärliga vänner flyttade jag in mig själv, pryttlarna och rosen  i den nya lägenheten.

    I början på april kom bäste Jonas – ända från Norge! – på Vårklassiker-besök! Och fy så kul vi hade, åt massa fisk, kollade massa cykel och trivdes järnet. Och plötsligt blev det påsk och jag tog ut rosen på dess jungfrufärd och njöt av varenda liten meter, trots att isen fortfarande låg kvar i de skuggiga partierna. Den här listan gick varm i hörlurarna. Rätt som det är började de regelrätta klubbträningarna och jag och Grannen ledde våra första, trevande klungpass. Vi fikade en hel del på Stenugnsbageriet i Köping. Och jag hostade den nu traditionella Cykelfesten med och för mina kära klubbkompisar.

    Och i slutet av april så packade jag, Grannen och Ewa ner vår finaste lycra för en superb vecka på älsklingsön Mallis! Tyvärr strulade det hårt med cykeluthyrningen och ryggen som ju pajades för ett par månader framåt. Annars blev det en hel del backar och fantastiska distansrundor.

    Väl framme hemma började maj och med det började Anna gästblogga här på Cykelkatten. Innanredet på min S-workshjälm pajade och lagades med silvertejp färg svart. Det börjades med lopp och cykelläger på diverse urvackra orter runt om i Sverige – tillsammans med cykelkompisgänget Periferigruppen förstås! Jag kittade upp mig på en Garmin Edge 510. Jag led som fan av ryggontet och bestämde mig att kommande höst/vinter (dvs. hösten/vintern nu) göra ALLT för att hålla ryggen i konstant cykelschack. Och jag har aldrig lagt så mycket tid och energi på ryggen som jag gör nu! I slutet av maj kom Jonas en gång till och hängde med oss i Periferigruppen till Norberg och Engelbrektsrundan.

    Juni, vilken vacker sommarmånad i år! Jag cykelnjöt varje dag. Det blev både glada rundor på hemmaplan och cykelläger i Rättvik. Och så Halvvättern förstås, grymt lyckat, några mil med gänget, resten själv, inne på 5.10, inte illa med tanke på ryggfan som tvingade mig till massagepauser då och då. Cykelkatten fyllde ett år och firades med champagne och stoj tillsammans med Periferigruppen och våra hangarounds! GP:nas tid kom och jag började pröva mina vingar tillsammans med Anna, Ingela och Hanna. Midsommaren kom och spenderades uppe i Sandviken – och den grymma Midsommarnattsrundan – med snitt 24 km/h på treväxlad damtralla med barnsits! – genomfördes för att fly dansbandsmusiken (och få cykla mitt i natten förstås).

    Den andra delen kommer i eftermiddag! Päronens dator är typ, äldst så jag lyckas knappt skaka fram några länkar eller bilder och jag har säkert missat saker men ändå.

    Upp och käka nyårsfrulle med er nu, jag fyller år idag så jag ska fylla magen med bara sött idag. Puss!

  • Livstecken.

    Hej kärt läsarfolk.

    Jag har förstås inte gått och kolat vippen, det vore på tok för dramatiskt även för mig. Men däremot har jag medvetet valt att låta bloggen vila under ett par-fyra dagar – precis som man brukar låta racern vila efter en lång och framgångsrik utesäsong.

    Det kommer med andra ord fortsätta vara glest med uppdateringar fram till Nyårsafton (aka min födelsedag) och sedan kör vi igen med nya tag, snyggare och vassare än någonsin.

    Men här är några små updates så att ni har lite koll ändå. Sen vi hörts sist har följande hänt…

    * jag har ätit mycket, gott och sött. Och älskat varenda bit av maten.

    * jag har ägnat mycket tid åt familjen

    * jag har fått tillbaka min tralla. Över två veckor tog det för DBS att skicka rätt hjul (de skickade fel först) men som plåster på såret fick jag ett uppgraderat växelsystem. Så nu är jag en smått missnöjd ägare av treväxlat Shimano Nexus-system. Gillade SRAM bättre. Nåväl, tralljäkeln är cykelbar igen.

    * jag har sprungit och faktiskt njutit av det för att jag är en sån där konstig person som njuter av att träna i kyla

    * jag har inte cyklat ett smack

    * …men jag har börjat på en fin träningsplan till våren 2014
    * jag har vilat, vilat och vilat.
    * och jag har börjat bli glad och crushy igen. 
    Vi hörs, sköt om er så länge!
    Puss.

  • God Jul!

    God morgon och God Jul på er alla mina julfirande läsare. Och på er icke-julfirande – God Julöverlevnad på er med!

    Önskar er en massa kärlek, cykliga paket och hoppas tomten varit försiktig med växelörona.

    För min del kommer nu ett par dagar med för lite träning och för mycket god mat, misstänker jag men jag får låta bli att ha dåligt samvete för det och kanske sticka ut på en kort löprunda om längtan blir alltför outhärdlig.

    Mys på och ta hand på er därute

    (speciellt ni som antagit #festive500, vädermakterna är på er sida, önskar jag också körde men släkten är bäst ni vet)

    hörs snart

    er Cykelkatt

  • Tekniksöndag vid Gropen.

    Igår morse vaknade jag av att det värkte i hela kroppen av cykellängtan. Jag tror att jag tog på mig cykelsockorna innan jag klädde på mig i övrigt! Eftersom jag inte skulle vara ute så länge utan mest träna teknik nöjde jag mig med en enkel grötfrulle, med kaffemedmjölk och en chokladbit till. Ute blåste det järnet så det gällde att lycra upp sig vindtätt.

    Målet för passet var Hökåsen-Gropen – för världpressen känt som ett ställe där Västerås crosslag avgjordes några gånger i höstas (ni minns kanske den episka Festcrossen samt Novembercråssen i Johans regi). Hökåsen-Gropen är för västeråsare ett klassiskt ställe att träna mtb- och crossteknik på.

    I och med att jag anlände till Gropen rätt så sent, kanske vid två-tiden efter en mils uppvärmning på asfalt, så var det inte en cykelkäft där ute. Vilket ju passade mig perfekt. Den obefintliga mtb-tekniken tränas nämligen bäst på egen hand, till att börja med i alla fall. Ni vet ju själva, det tar liksom emot att göra bort sig inför andra (även om jag aldrig hade vågat vara så modig under Karlstadscrossen om det inte rörde sig om tävlingssammanhang.)

    Gropen låg nere, iskall och spegelblank och jag stannade till uppe i en sandig backe och tänkte på hur fint det är att vi har en egen Gropen, en så unik bana, och att det förhoppningsvis blir många fler crosslopp där under tvåtusenfjorton (är ju därför jag plågar mig med mtb-teknik, för framtida crossandets skull).

    Plötsligt uppenbarade den sig, den branta sandiga crossbacken som skulle bli dagens huvudattraktion. Jag började med att cykla halvvägs för att sedan banga ur. Jag insåg nämligen att jag skulle bli tvungen att cykla fort om jag inte ville fastna i det tjocka sandlagret. Där och då spelade jag in en självpeppningsvideo som ingöt lite mod i mina darriga ben. Sedan sprang jag upp med hojen, tittade ner, blev småfeg igen men då kom räddningen i form av en ettrig terrier dragandes sin ägare som tittade lite småskeptiskt på mig. Och då kom ju förstås Katjas ego fram – orka bjuda nån på ett misslyckande! – så jag drog ner sadeln lite, klickade i mig och mosade nerför den förbaskade backen som egentligen var mest sandig än farlig. Euforin blev total och jag spann på vidare runt Gropen och var lite extrastöddig vid de lite jobbigare partierna. 

    Eftermiddagssolen kom fram, förvirrande höstligt gul, och jag passade på att värmas in i själen och plåta min snygga maskin. Och visst – min cykel är för bra för mig – och ärligt talat vet jag inte om jag någonsin kommer att satsa helhjärtat på mtb – men så länge den ger mig en möjlighet att även under satansblåsigakallagråförhållanden jaga adrenalin och göra mig till en allmänt säkrare cyklist så kommer jag att se den som ett självklart inslag i stallet. Jag tror på att utmana mig själv och träna på sådant jag är usel på. Att jag kände mig stark och seg i den hemska motvinden på vägen hem var bara en bonus.

  • Dagens cykeloutfit, eller hur man klär sig rätt för kyligare turer.

    God kväll! Jag hade en fantastisk mtb-dag idag. Tänkte berätta lite utförligare om den imorgon, med snygga cykliga bilder och allt. Men idag nöjer vi oss med att kika på vad jag hade på mig under turen idag.

    Som bas har jag ett par varma men tunna yllestrumpor (jag kör Raphas standardsockor i svart. Landsväg kräver vita sockor. Mtb körs med svarta sockor. Var jag har läst det? Ingenstans. Jag bara tycker det.) På överkroppen sitter en varmare sportbehå. Vanliga kortbibs duger utmärkt att ha som grunduniform.

    På kortbibs drar jag på mina vintertights. Här gör man som man känner. Jag kör vinterbibs (fast utan padding då) vissa föredrar vanliga skid-/löpartights. Älskar att det med små, små bokstäver står wheelsucker på vaderna på mina vinterbibs. Ni kan ju lista ut meningen… Det viktigaste är att man inte drar på sig för tjocka prylar och att knäna är varma och sköna. Överkroppen kompletteras med valfri underställ, i syntet eller ylle (jag kör i ylle från finaste Kari Traa). Vill man så kör man understället under bibsens hängslen. Jag fryser sällan om armarna så jag kör med kortärmad cykeltröja på understället. Beroende på hur blåsigt det är väljer jag tunnare eller tjockare vindjacka. Idag körde jag på skidjackan men kunde lika gärna tagit den tunna vindisen.

    Min riktigt svaga punkt, köldmässigt sett, är skallen. Jag fryser jämt och ständigt om huvudet, och speciellt kinderna/tinningarna. Jag bara måste förfrusit där som barn. Jag fryser nämligen om kinderna även under sena sommarkvällar! Så här års skyddar jag huvudet med antingen yllekrage + mössa alternativt “rånarluva”. Nackdelen med rånarluva är att glasögona immar till när man stannar till.

    Proceduren avslutas med att jag drar på mig mtb-skor, på dem skoskydd i neopren (därav tunna strumpor, neoprenskoskydd är väldigt varma i sig!), tunnare skinn- eller skidhandskar (idag hade jag skidhandskar, men vart lite för varm nästan. Tänk på att långa turer kräver tjockare handskar!) och min fina S-works hundranittioåttagrammare.

    Många argumenterar mot vintercykling med att det tar sådan tid att klä på sig. Men det gör ju inte det! Faktum är att har man i förväg tänkt ut vad man ska ha och klär på sig fort så man inte hinner börja svettas innan man ens kommit ut (och alltså riskerar bli förkyld!), lyssnar på peppa tunes under tiden man klär på sig och samlar mod inför smått otäcka backar (som jag gjorde idag) så tar det kanske en tiondel av tiden man lägger på utstyrsel de gångerna man ska på fest, dejt eller långfärdsskridskotur.

    Kom gärna med egna tips!

    Kvällspuss påer

  • Spinning for Jesus.

    Valle alltså. Drog till med jultema på klubb-enkommafemtimmaren idag. Kändes smått bisarrt att pressa på som tusan till tonerna av All I want for Christmas is you men det gick! (det kanske är en vanlig grej för folks att spinna till julmusik men smått exotiskt för en annan) Partempot i mitten (fråga inte vad det är, det bara är sjukt jobbigt) fick i alla fall benen att tala i tungor…

    Hade egentligen tänkt att vädra mtb:n idag men två faktorer stoppade mig från detta: noll – väääldigt blåsigt ute, ett – väääldigt seg Katja efter gårdagens äventyr med Anna. Nytt försök imorgon! Då minsann blir det fina utebilder, idag är det knappt värt att lägga upp, bara halvtaskiga post-spin selfies liksom.

    Nu är jag utsträckt i soffan och Grannen kommer snart hit för att hänga med mig en halvtimma. Det han inte vet att jag tänker locka honom till att vara med i Cykelkattens Cykel_ _ _ _. Thihi.

    Puss påer!

  • So you can just chill And clear your head And let me do everything for you cause you deserve it Prepare your meal And make your bed Willing to switch places with you cause you are so worth it.

    Äntligen helg.

    På schemat står konsert och Anna-mys och inspelning av Cykelkattens Cykel_ _ _ _ och klubbspinning och MTB!

    Och jag ska duscha av mig denna veckan och återfödas imorgon. Helt fantastiskt, snart är det nyår! Tänka sig.

    Puss!