Kategori: Okategoriserade

Just cycling catz
destryong your picturesque viewz

Alltså seriöst. Dessa hälso- och träningspåståenden vi dagligen matas med av välmenande inspiratörer. Jag kan ju då undra om de verkligen känner mig, för…

# 1

Min kropp är min, kan det stå.

Min kropp är naturvetenskapens, efter jag kolat vippen dvs, tänker jag då och googlar “anatomisk + teater” till toner av medeltida celestaplonk

# 2

Du är fin som du är, kan det stå.

Lol lurad, jag är bara djävulskt duktig på digital bildbehandling, tänker jag då.

# 3

Du är din egen största motståndare, kan det stå.

Knappast, mina motståndare är duvor och nassar på stan, är mest för gammal för att hamna i slagsmål, tänker jag då.

# 4

Ge aldrig upp, kan det stå.

Säg det till växelörat istället, punk! – tänker jag då.

# 5

Lita på magkänslan, kan det stå.

Sist jag gjorde det fick jag vädra resten av kvällen, tänker jag då.

# 6

Lär dig av misstag, kan det stå.

Repetition är inlärningens moder, tänker jag då och gör samma sak igen.

# 7

Älska dina kurvor, kan det stå.

Säg det till den douche som var tvungen att måla en hal väglinje precis där det svänger! – tänker jag då.

# 8

Varje träningspass räknas, kan det stå.

Jaså, kan man ta QOM:s även på gymmet? – tänker jag då.

# 9

Livet är som en berg- och dalbana, kan det stå.

Inte om man bor och tvingas cykla i Västmanland, vet jag då.

# 10

Det är insidan som räknas, kan det stå.

Okej, säger jag och sträcker ut tungan.

Bilder: T. Carlsson

Okej, nu får ni dras med en bildserie som ser ut att vara tagen av en spionerande skurk strax efter kriget, men det var lite mörkt, fotografen satt själv på cross och ja, det blev som det blev men jag gillar dem 🙂

Igår körde jag cross för första gången!

Det var skitkul. Jag hade liksom vetat att det skulle bli kul också. Känslan var magnifik. Jag gillar mtb, det är ett roligt och svettigt och häftigt komplement och jag kommer att fortsätta träna mtb och försöka bli rätt så bra på det med etc. men cross är så mycket mer Katja – med bockstyre, kulturen, tävlingsupplägget och allt. Men det hade jag ju förstått redan när jag började titta på cx-races på TV och irl för ett par år sedan.

Hur som!

Igår begav jag mig till Hökåsen-Gropen med enbart ett mål: att rida in Cuben och lära mig hur den dära maskinen med singelklinga fram och SRAM fungerar. Det kändes ovant förstås. Dels sittställningen. Mer höghus än på racer förstås, mindre höghus än på mtb… förstås? Eller..? Växla också, tog ett tag innan jag fattade det där med ett hack – två hack… Kändes märkligt också att jag fick veva på som tusan för att få upp skaplig fart på landsväg men väl ute i terrängen fick jag verkligen använda styrkan i benen för att ta mig uppför backarna. Där saknade jag nästan (men bara nästan) de lättare mtb-växlarna som tar en uppför vilken backe som helst typ bara man vevar tillräckligt snabbt haha. Efter ett tag fattade jag grejen och körde uppför den dära sandiga backen ett gäng gånger för att plåga benen.

Kvällen ägnades mest åt att snurra runt där på banan och leka med växlar, kurvor och andra skojsiga moment. Det skönaste momentet var att trycka på som attan på de packade skogsstigarna. Och känna hur fint blockstyret reagerade på svängar. Det jobbigaste momentet var helt klart sanden. Dels i kurvorna förstås men också nerför. Det är fanken slirigt i sanden nerför! På mtb så går det i alla fall att “sjasa” sig nerför – då tackar man de svampiga tjockdäcken – men crossdäcken är ju smalare och slirar lättare. Blev alltså inte riktigt klok på den dära sanden igår men är inte speciellt besviken. Kom igen, första gången på en helt ny typ av hoj, är ändå glad att det kändes relativt kontrollerat detta körande. Backen tar jag itu med en annan dag, så som jag gjorde när jag var ny på mtb.

Underbar kväll, allt som allt. Det återstår många, många teknik- och träningstimmar innan jag kan börja hävda mig på nån som helst crosstävling (ah men bara den dära hoppa på och av-biten) men jag är full av hopp och motivation. Johan kan förvänta sig ett gäng tusenlappar på kontot och Cuben ska få en skönare sadel.

Vet ni förresten – jag har äntligen nytt träningsvärk i benen! Undrar hur benen kommer att må under kvällens mtb-träning…

Rosen ville ut till Ängsö igår

Nån har sagt att en forskare som studerar atomer är egentligen ett gäng atomer som studerar sig själva.

Lite så känner jag just nu. Min kropp tillhör inte en människa som letar efter sommar i det höstliga utan den består av mestadels sommar som möter sig själv ute i de fortfarande saftigt gröna grässtråna som söker sig mellan ekrarna när jag välter kull min cykel för att pinka och fundera lite över hur det ska bli med si och så.

Jag trivs så himla bra i den här soliga svalkan! Jag kan springa och göra rätt så bra tider igen! Jag behöver inte ha benvärmare – men min jersey klibbar inte och är äcklig ens efter några mil! Och när det mjuka mörkret omsluter staden kommer stjärnorna och faller för alla som önskar nånting väldigt väldigt mycket. Ni glömmer väl inte att titta på stjärnfall som är som synligast vid den här tiden på året?

Så jag är ute och möter sommaren om och om igen för vem vet, varje möte kan vara det sista och så står vi där med den mörka, snölösa november i fickan och hittar ingen mental papperslåda att undanstuva den i.

Cuben vid den dära ökända Gropen. Bild från Johans blogg

Alltså så himla himla uppspelt men också oroad ni vet som man är när man får leka med ny cykel som nån annan haft och ställt in efter sin kropp etc.

Förstår att alla ni var upptagna med att rösta ut smygrassarna ur riksdan igår men vissa av er såg kanske att jag twittrade ut en liten bild på en viss Cube med vitt styre och singelklinga fram!

Cuben som har gett både Åsa och Johan ett helt gäng finfina placeringar, vurpor och annat cxy skoj.

Den blir kanske min i höst.

Och jag ser så fram emot att rida in den! Med start imorgon, nu har jag varit fartlös i dagarna tre så jag bara måste cykla av mig på racern nu när vädret är sådär vackert sensomrigt fortfarande.

Till att börja med så måste jag byta sadel. Jag tror jag börja med att slå på min gamla smala mtb-sadel som ändå är bredare än den som sitter på Cuben nu. Samtidigt så är ju cxande lite stötigare än hardtail-mtbande så egentligen borde jag satsa på bred skön sadelfåtölj på crossen. Vilket jag förstås tänker göra men jag måste banne mig provcykla hojen först och dessutom i sin rätta miljö.

Sedan det där med sittställningen. Jag och Johan är ungefär lika långa men han har något mindre ond rygg än jag. Dessutom är det ju lite scary att som crossn00b sitta för framåtlutad i den bistra västmanländska terrängen med sina fasansfulla sandbackar och annat otyg…

Men nu målar jag fan på väggen. På med ny sadel och så kör jag imorgon.

Nästa helg är det ju episk crosstävling i Hellas, ett fantastiskt tillfälle att både göra bort sig och göra det i TV dessutom, och vilken cykelkatt missar nåt sånt?

Hanna, Ingela och Andreas har åkt 360 km runt den dära hypade ön.

Johan och Tony (och Enköping!) har gjort blårange succé genom att göra Ekerö-CX osäkert igår.

Grannen, Valle, Woldis m fl har lekt järnet under Helgmyset-crossen i Gropen idag.

Anna och AK har vädrat diskhjulen ett par gånger under helgens gång.

OCH VAD HAR JAG GJORT?

Flanerat runt i Sthlm, varit fin i park, druckit kaffe och handlat choklad förstås!

Sånt får en unna sig ibland.

På’t igen imorgon, bra kört av alla som svettats ihelgen!

Puss.

God morgon!

Igår kväll åkte jag till Stockholm. Kommer att vara här till imorgon. Med mig har jag ingen cykel tyvärr, svårt att hitta tid till cykling här så jag kör en vilodag idag. Tänker bota abstinensen genom att dels vara ute i det friska och göra annat än att cykla (vidga vyer och plocka svamp kanske?) och dels hinna förbi Ekerö och kolla på CX, är väl Stockholmscupens tredje (tror jag) deltävling som körs där. Ett gäng bekanta ansikten och mina blårange favoriter Tony och Johan kommer att finnas på plats så det blir helt klart publikvänligt idag!

Vet ni vad förresten?

Jag kanske råkat försäga mig innan men har jag tur så blir jag inte crosslös i höst!

Nästa vecka jag ska testa Johans Cube och har jag tur så passar den min kropp!

Om jo – så får jag låna den i höst!

Om jo – så blir det bäst!

Vi håller tummarna. Nä nu drar jag till Ekerö, cykla snyggt för jag tänker fota 🙂

Puss!

 

 

Eftersom mtb är en tuff sport för tuffa foxxies only så är bilderna i detta inlägg ruffiga svartvita och lite farliga sådär.

Nä, hade dålig lins och ont om ljus igår. Då är svartvitt the shit!

Iförrgår fylldes Lya Ciclista (ifall ni nånsin vill checka in på Facebook) med mountainbikes! Det var nog första gången jag hade så många tjockdäck inne i min pyttislägenhet så det kändes både nytt och lite pirrigt så där.

Grannen och Valle erhöll äggmackor och jos och kinalysen sattes fast på hjälmen respektive styret.

Så här!

Lagom till sjusnåret högkadensade vi oss till Orientalen som är mötespunkten för bad boys och girls som vill träna mtb med Friluftsfrämjandets ursnälla underbara ledare. Jag Grannen och Valle inställde oss i det blåa (n00bigaste) ledet.

Grannen var extra reslig med hjälmlyset fastmonterat. Jag hade bara en fråga i huvvet: tänk om det kommer låga grenar att cykla under..?

Valle såg som vanligt stark ut och jag var mest orolig över att banan skulle vara teknisk. Alltså, SM och XCO hade gått där så… Jag hade provcyklat delar av banan. En gång dagen innan jag skulle köra mitt första speakeruppdrag och så en gång med Valle, fast då ajajade vi oss mest genom banan.

Jag är ingen feg skit egentligen. Jag menar, jag körde Karlstadscrossen andra gången jag överhuvudtaget satt på en mtb. Jag har åkt pulka med stängda ögon och huvvet före. Och jag har smakat sniglar. Men rocklundabanan är teknisk på ett jobbigt sätt. Faktum är att det är en av Sveriges jobbigaste mtb-banor. Alltså, det är konstant stenigt röttigt och ännu mer stenigt och så små passage mellan stenarna och dropsen heter efter folks som vurpat och typ svimmat alternativt brutit nån mindre vital kroppsdel, som Ahlbäcksdropet till exempel.

Men ni som kör mtb vet att det handlar mycket om dagsformen också. Jag vet inte om det berodde på att jag aldrig cyklat i mörkret förut. Eller på att jag var allmänt spänd. Men jag hade hoppats på bättre performance från min sida. Denna kväll var jag en sån där jobbig deltagare och gnällde och suckade och var totalt omöjlig. Den där fega tjejen som ligger sist och klickar ur sig så fort det blir någorlunda mer tekniskt. Fan. Var så himla missnöjd med mig själv. Bättre kan jag. 

Samtidigt fanns det ju lite hopp i det hela också. De gångerna vi tränade på en slinga två eller tre gånger så gick det ju förstås mycket bättre. Är det så för er med – man ska ha kört nån gång och sett hindren möjligheterna innan man kan dundra på med säkerhet istället för feghet i tramptagen? Tack och lov fanns det några backar som man fick vispa sig uppför och det gillade mina syratörstiga ben!

Planering och kunskap om banans beskaffenhet. Det är vad som krävs för att kunna dundra på så snyggt att pulsen höjs och att man flyger över rotochsteneländet.

Till slut kände jag att jag fick nog av renondlad teknik för kvällen. Sa adjö till gänget och begav mig till kristiansborgsbacken (en rätt så brant gräsbacke bredvid gymmet där vi kör klubbspinning på vintern) och körde upp och ner och runt och på skrå några gånger för att ge benen annat än kallsvettigt darrande. Testade lite olika lägen på mina nya lysen också. Körde lite enkatjadisko med hjälp av strobefunktionen på hjälmlampan. Alltid retar det nån hundägare! 😛

Nåväl.

Även om jag är smått frustrerad över min värdelösa körning ute på Rocklunda så är hoppet inte ute. På de banorna där rotochsten är inslag snarare än obligatorium går det ju faktiskt rätt så snyggt för mig.

Plötsligt har jag en fet utmaning framför mig. Och även om jag alltid kommer föredra bock och fart framför rot och krångel så vill jag kunna behärska teknisk körning så pass mycket att jag får ut styrka och explosivitet ur min höst- och vinterträning.

Så det är ba att träna. Älskar det!

Lamprecension kommer.

Kom på en sak. Om jag vore politiker så skulle jag ha följande text inne i min samhällsinformation:

Cykelkatten –
vågar ta debatten!
om att få rabatten
samt tebax på skatten
så att barna så att barna
råd med cykel har!

Rakryggat och allproblemtäckande, eller vad säger ni?

#kryssaenenkelspårigcyklist

Charmigaste cykelteckningen på länge, jot av cykelbloggaren Jörgens dotter.

Min nya vardagsregnrock från Stormberg (men inte riktigt det faktum att min vardagsrumsspegel är mer dirty än mina drömmar)

Sportive photographers – beware!-inlägget i Total Womens Cycling-forumet

Bitesize DIY-cykelgels på jordgubbar och chiafrön, recept här!

Raphas nya essentials case – självklart i färgen mint mint mint <333

Det är möjligt att ni har sett vissa av nyheterna på hemsidan. Men rumour has it att samtliga skönheter släpps officiellt först imorgon.

Vad gillar ni bäst? (och minst… ett par grejer undrar man ju)

Touren som jag är så är förstås den gula grårandiga tröjan snyggast.

Puss!