• Hem
  • Om Katja och CK
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONSTBUTIKEN
  • Mer CK än hos CK
  • Hem
  • Om Katja och CK
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONSTBUTIKEN
  • Mer CK än hos CK
0
Katja kör MTB

Grymt teknisk mtb-onsdag på Rocklunda

av Katja 12 september, 2014
skrivet av Katja 12 september, 2014

Eftersom mtb är en tuff sport för tuffa foxxies only så är bilderna i detta inlägg ruffiga svartvita och lite farliga sådär.

Nä, hade dålig lins och ont om ljus igår. Då är svartvitt the shit!

Iförrgår fylldes Lya Ciclista (ifall ni nånsin vill checka in på Facebook) med mountainbikes! Det var nog första gången jag hade så många tjockdäck inne i min pyttislägenhet så det kändes både nytt och lite pirrigt så där.

Grannen och Valle erhöll äggmackor och jos och kinalysen sattes fast på hjälmen respektive styret.

Så här!

Lagom till sjusnåret högkadensade vi oss till Orientalen som är mötespunkten för bad boys och girls som vill träna mtb med Friluftsfrämjandets ursnälla underbara ledare. Jag Grannen och Valle inställde oss i det blåa (n00bigaste) ledet.

Grannen var extra reslig med hjälmlyset fastmonterat. Jag hade bara en fråga i huvvet: tänk om det kommer låga grenar att cykla under..?

Valle såg som vanligt stark ut och jag var mest orolig över att banan skulle vara teknisk. Alltså, SM och XCO hade gått där så… Jag hade provcyklat delar av banan. En gång dagen innan jag skulle köra mitt första speakeruppdrag och så en gång med Valle, fast då ajajade vi oss mest genom banan.

Jag är ingen feg skit egentligen. Jag menar, jag körde Karlstadscrossen andra gången jag överhuvudtaget satt på en mtb. Jag har åkt pulka med stängda ögon och huvvet före. Och jag har smakat sniglar. Men rocklundabanan är teknisk på ett jobbigt sätt. Faktum är att det är en av Sveriges jobbigaste mtb-banor. Alltså, det är konstant stenigt röttigt och ännu mer stenigt och så små passage mellan stenarna och dropsen heter efter folks som vurpat och typ svimmat alternativt brutit nån mindre vital kroppsdel, som Ahlbäcksdropet till exempel.

Men ni som kör mtb vet att det handlar mycket om dagsformen också. Jag vet inte om det berodde på att jag aldrig cyklat i mörkret förut. Eller på att jag var allmänt spänd. Men jag hade hoppats på bättre performance från min sida. Denna kväll var jag en sån där jobbig deltagare och gnällde och suckade och var totalt omöjlig. Den där fega tjejen som ligger sist och klickar ur sig så fort det blir någorlunda mer tekniskt. Fan. Var så himla missnöjd med mig själv. Bättre kan jag. 

Samtidigt fanns det ju lite hopp i det hela också. De gångerna vi tränade på en slinga två eller tre gånger så gick det ju förstås mycket bättre. Är det så för er med – man ska ha kört nån gång och sett hindren möjligheterna innan man kan dundra på med säkerhet istället för feghet i tramptagen? Tack och lov fanns det några backar som man fick vispa sig uppför och det gillade mina syratörstiga ben!

Planering och kunskap om banans beskaffenhet. Det är vad som krävs för att kunna dundra på så snyggt att pulsen höjs och att man flyger över rotochsteneländet.

Till slut kände jag att jag fick nog av renondlad teknik för kvällen. Sa adjö till gänget och begav mig till kristiansborgsbacken (en rätt så brant gräsbacke bredvid gymmet där vi kör klubbspinning på vintern) och körde upp och ner och runt och på skrå några gånger för att ge benen annat än kallsvettigt darrande. Testade lite olika lägen på mina nya lysen också. Körde lite enkatjadisko med hjälp av strobefunktionen på hjälmlampan. Alltid retar det nån hundägare! :P

Nåväl.

Även om jag är smått frustrerad över min värdelösa körning ute på Rocklunda så är hoppet inte ute. På de banorna där rotochsten är inslag snarare än obligatorium går det ju faktiskt rätt så snyggt för mig.

Plötsligt har jag en fet utmaning framför mig. Och även om jag alltid kommer föredra bock och fart framför rot och krångel så vill jag kunna behärska teknisk körning så pass mycket att jag får ut styrka och explosivitet ur min höst- och vinterträning.

Så det är ba att träna. Älskar det!

Lamprecension kommer.

2 kommentarer
1
FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

föregående inlägg
Cykelkatten för statsministress!
nästa inlägg
Ekerö / Sthlm

Du gillar säkert också

Stigteknik med ett inslag av lyteskomik

Morgonmys på stock och drop

Mina mountainbikes – ett stycke historia

Bildrapport från Bike in Bergslagens fördjupningskurs för mtb-guider

Vill du överraska din favoritcyklist? Sno hennes cykeldator

Min fantastiska långhelg off och on bike

Gone Gbg, gone cycling, gone njutning

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det på MTB

Stormbringerdistansen med en hel del bonusglädje

Nio månader efter magen

2 kommentarer

swyzak 12 september, 2014 - 10:39

Kan känna igen mig i det där att man blir bättre på ett tekniskt parti om man får köra det några gånger. Det är ju normalt att man inte vågar ställa skåp första gången man cyklar en stig när man inte exakt vet hur det ser ut…. Alla kan inte vara lika våghalsiga som Contis… =) Inte jag iallafall…

Svara
Katja 12 september, 2014 - 10:40

Haha nä inte som Contis men så ser grabben ut som ett lapptäcka snart så ;) Han skulle kanske behöva vara lite försiktigare. Om inte annat så för att det är dyrt med plåster och nya kläder hela tiden!

Svara

Lämna gärna en kommentar <3 Avbryt svar

Kom ihåg mina uppgifter till nästa gång tack! (OBS spars endast i webbläsaren)

CommentLuv badgeShow more posts

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Katja är tävlings- och äventyrscyklist med lika delar helt okej elitklassplaceringar som nöjespoäng i bakfickan och i sikte. Hon är också uppdragsledare inom infrastruktur, frilansskribent, kreatör och mamma till världens gulligaste treåring.

 

Katja älskar sin Ivar, att äventyra genom livet med tillförsikt och humor, att cykla fort och njutbart på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Samt att hjälpa andra till att utveckla sin inre cykelhjälte förstås!

 

Sedan starten 2012 är CYKELKATTEN.CC en omtyckt och stilbildande skattkista full av inspiration, cykelkunskap och underfundiga stories om cykel och livet.

 

Tack för att du läser och delar min passion. Maila dina frågor och tankar till cykelkatten@gmail.com så blir jag glad och kan säkert hjälpa dig.

Bloggarkivet

Kategorier

Stolt kreatör av CXSM2021

CK på Insta

  • Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp #gymgirl #gym #fanvetjagvilkahashtagsgymfolketanvänder
  • #bringyourkids @jswg way #cyclinglife #daddycyclist #ivarlove
  • But I got an emptiness deep inside And I
  • Ett par veckor in i det nya året är den äntligen här - min numer traditionella cykel#trend-spaning för #2021. Jag
  • ”2021 blir året då vi står upp inför oss själva” säger @annaklaralinden och vem fan är jag att inte lyda
  • Första bilden för min bästa present, varje minut jag existerar (ja nu är han hos sin mormor på Lidingö och
  • 35 år ah men kom igen alltså #grattispåfödelsedagen #happybirthday #gottnyttår #highnote etc.
  • Sometimes a lady likes to have some fun ⚔️ @storasundbyslott #storasundbyslott #ivarlove
  • Vyer, grus och klyftiga formuleringar ‍♀️ Tack för att ni följer, gillar och hejar trots att jag är lika glad
  • Dive in #cycling #wintercycling

Bon courage! Puss, Katja

Voilà, liknande inlägg:x

Stigteknik med ett inslag av lyteskomik

18 oktober, 2020

Morgonmys på stock och drop

17 oktober, 2020

Mina mountainbikes – ett stycke historia

11 oktober, 2020