Bilder: T. Carlsson
Okej, nu får ni dras med en bildserie som ser ut att vara tagen av en spionerande skurk strax efter kriget, men det var lite mörkt, fotografen satt själv på cross och ja, det blev som det blev men jag gillar dem :)
Igår körde jag cross för första gången!
Det var skitkul. Jag hade liksom vetat att det skulle bli kul också. Känslan var magnifik. Jag gillar mtb, det är ett roligt och svettigt och häftigt komplement och jag kommer att fortsätta träna mtb och försöka bli rätt så bra på det med etc. men cross är så mycket mer Katja – med bockstyre, kulturen, tävlingsupplägget och allt. Men det hade jag ju förstått redan när jag började titta på cx-races på TV och irl för ett par år sedan.
Hur som!
Igår begav jag mig till Hökåsen-Gropen med enbart ett mål: att rida in Cuben och lära mig hur den dära maskinen med singelklinga fram och SRAM fungerar. Det kändes ovant förstås. Dels sittställningen. Mer höghus än på racer förstås, mindre höghus än på mtb… förstås? Eller..? Växla också, tog ett tag innan jag fattade det där med ett hack – två hack… Kändes märkligt också att jag fick veva på som tusan för att få upp skaplig fart på landsväg men väl ute i terrängen fick jag verkligen använda styrkan i benen för att ta mig uppför backarna. Där saknade jag nästan (men bara nästan) de lättare mtb-växlarna som tar en uppför vilken backe som helst typ bara man vevar tillräckligt snabbt haha. Efter ett tag fattade jag grejen och körde uppför den dära sandiga backen ett gäng gånger för att plåga benen.
Kvällen ägnades mest åt att snurra runt där på banan och leka med växlar, kurvor och andra skojsiga moment. Det skönaste momentet var att trycka på som attan på de packade skogsstigarna. Och känna hur fint blockstyret reagerade på svängar. Det jobbigaste momentet var helt klart sanden. Dels i kurvorna förstås men också nerför. Det är fanken slirigt i sanden nerför! På mtb så går det i alla fall att “sjasa” sig nerför – då tackar man de svampiga tjockdäcken – men crossdäcken är ju smalare och slirar lättare. Blev alltså inte riktigt klok på den dära sanden igår men är inte speciellt besviken. Kom igen, första gången på en helt ny typ av hoj, är ändå glad att det kändes relativt kontrollerat detta körande. Backen tar jag itu med en annan dag, så som jag gjorde när jag var ny på mtb.
Underbar kväll, allt som allt. Det återstår många, många teknik- och träningstimmar innan jag kan börja hävda mig på nån som helst crosstävling (ah men bara den dära hoppa på och av-biten) men jag är full av hopp och motivation. Johan kan förvänta sig ett gäng tusenlappar på kontot och Cuben ska få en skönare sadel.
Vet ni förresten – jag har äntligen nytt träningsvärk i benen! Undrar hur benen kommer att må under kvällens mtb-träning…
5 kommentarer
Åh va roligt, jag blir alldeles glad av att läsa att du tyckte det var så kul…! Det tar helt klart ett bra tag och vänja sig vid alla moment och underlag och hur cykeln reagerar vid kast och släpp. Återigen vilken rolig läsning! Cuben mår bra av att få köras det tror jag även Åsa kan skriva under på!
Oskärpa har sin tjusning – lite TdF 1903 över det hela ;-)
Vad roligt! Känner din glädje genom skärmen. På riktigt! Snygga bilder också, det behöver inte vara så perfekt, de här förmedlar känsla ju.
Stygga kvinna, nu fick du mig riktigt sugen på att vända på de två första bokstäverna i min pseudonym :-) Har länge gått och fluktat på en cx och nu blev det inte lättare att stå emot… Hur upplever du cx kontra xc, rullar den mycket lättare på lite bättre underlag, t ex grusväg?
Så DO IT! :) Du behöver lixxom inte sluta med XC för det – snarare lär du ha fördel av dina offroadskills?