Kategori: Okategoriserade

If you don’t like the road you’re walking –
start paving another one.

(Dolly Parton)

Som ni kanske vet så sticker jag till Amsterdam ikväll. Kommer inte hem förrän på söndag kväll. Har tyvärr haft för stressigt för att hinna tidsinställa några inlägg. Bad, bad blogger.

Men jag tänkte en sak. Jag älskar vägar – ni älskar vägar (eller stigar, eller ovägar, ja lite olika beroende på vilken cykel man tar eller hur). För ett tag sedan fick jag en läsarfråga: Vilken är din favoritväg Katja? Jag tänker berätta om den i ett separat inlägg.

Men under tiden jag är borta – kan ni berätta om era favvovägar? Varför älskar ni just den vägen eller stigen? Vad gör den så speciell? Berätta om nåt minne som ni har ihop med just den för er så kära cykelbara biten på jorden. Så gör jag en fin sammanställning när jag kommer tillbaka. Tipsa gärna era kompisar så de också kommer med sina idéer – tillsammans kartlägger vi våra favvovägar!

Puss. Kommer att vinka till er från flygplanet ikväll.

Ihopkrupen och kall efter årets sista lvg-runda
för tre veckor sedan
– vilken kontrast till värmeböljan inomhus!
Längtar till distanshelg nästa helg.

It finally happened
Happened
It finally happened
I’m slighly mad.

Nädå, ingen gammal skåpmat här inte.

Istället:

Råkade köra spinning igår – för första gången i höst! Benen var rätt så paj efter måndagens övningar på gymmet och på löpbandet så min tanke var mest att rulla ut till glada hitz och jag hade inte hunnit ladda lamporna. Så, drog till F&S. När pulsbandet åkte på satte ragedjävulen igång och peppa mig till hårdkörning så jag kunde förstås inte låta bli att förvandla det annars glada studspasset (ni vet, F&S-spinning) till en grymt fin tröskelintervallsorgie. Tror dessutom jag väckte lite anstöt som kastade plagg efter plagg. Även om jag som vanligt satt längs bak (inge kul att sitta framme och förstöra de normalfuntade motionärernas mojo genom att vägra jumps och “tvåan”) så var det ändå förbaskat varmt. Nu ömmar rumpan efter de hemska sadlarna. Jag har en teori – jag tror F&S kör med flit med hemska sadlar för att få folks att resa på sig lite under passet. Men såna som jag, nej nej. Där sitter såna som jag och nöter och sen så får vi gå runt och ömma dan efter. Skyll oss själva. På tal om oss så var det kul att se några klubbkompisar till där. Som förmodligen också ömmar järnet idag.

Har en teori här med –

– det ömmar för att vi ska resa oss och stå när vi jobbar istället för att bara sitta ner och förfalla. Upp med skrivbordet nu, så ja.

Nästa vecka kommer jag vara en trainerägare! Åh så spännande, nyårsafton etc. Men först – Jumpsterdam. Puss!

ett. Vårklassiker. Helt sinnes att längta efter dem nu egentligen men likt förbannat så gör jag det. Älskar vårklassiker mest av alla cykellopp på TV. Om inte annat för att det kommer att bli riktigt spännande (tänk Sagan m fl!) och för att Cancellara4ever – mannen vars bibklädda front en gång i tiden fick mig att falla för cykling – är med. Så klart.

två. Mallis med Grannen & Co! Längtar efter min Petra-tant, Carrie (som jag måste skåla med denna gången), längtar efter kasta mig i havet med bibsen på direkt efter cyklingen, längtar efter honungspizza och Cola med citronbit i.

tre. Vintersnödistans, då hela världen gnistrar och jag får se domherrar om jag har tur.

fyra. Nyårsafton för då fyller jag år och får se vackra stockholmsfyrverkerier och får presenter och i år tänker jag önska mig lite vardagsting för sånt har man inte råd med som dedikerad cyklist.

fem. Berg. Stående punkt.

sex. Tisdagar, för då Skype-datear jag min älskade mormor som jag brås på så mycket att det inte är sant. Mormor är förresten bättre på Skype än jag. På tal om Skype så hade jag gärna Skype-dateat Stefan Määttä också men han pratar bara om brasserumpor på gymmet. Längtar inte alls 😛

sju. Nästa års cyclocrossäsong. Årets kändes lite väl kort. Avis på dem som kör CXDM på söndag. Ha så kul folks.

åtta. Att accelerera otäckt snabbt med mina nya helsvarta högprofilisar under landsvägssäsongen tvåtusenfemton.

nio. Den dagen jag inte längre vaknar ledsen och försöker förstå men misslyckas varje gång.

tio. Amsterdam. Tur vi åker redan imorgon!

Vad längtar ni till?

När man är fruktansvärt trött och nedstämd och sitter på tåget på väg hem och så får man ett sånt meddelande. Precis som när Grannen tröstköpte mig en tralla när min vackra gula DBS hade stulits ifrån mig! En begagnad, finfin glidar-Maraton som förhoppningsvis inte skickar mig över styret på samma grymma sätt som min omtyckta men något bråkiga gamm-Crescent. Nu ska jag fixa till den lite och sen kommer jag att vara snyggast i stan. Så sjukt tacksam för alla fantastiska människor i min närhet. Vi hjälps åt.

 

Svett i ögat, naturchips i mungipan – studs studs!

Vet ni, måste berätta en sak! Ni vet mitt gnäll om gymångest hit och styrkelathet dit? Nåt har hänt. Plötsligt njuter jag av styrketräning och till och med längtar till gymmet. Jag vet inte om det beror på att jag liksom har väldigt tydliga mål med min styrketräning eller på att jag äntligen börjat förstå mig på them wee machines. Och sen har jag upptäckt upphopp och skojsiga tunga bollar och glädjen med riktigt tunga kettlebells (vs. ben så klart). Upphopp är så kul, tänker upphoppa hela vintern. Kul men läskigt förstås, Tony till exempel har ännu kvar såren från förra årets misslyckade upphoppförsök… Hursom! Det känns så himla rätt nu. Igår var jag så ivrig att jag nästan bokstavligen ramlade av löpbandet efter damp-löpning när jag skulle bli av med glädjeöverskottet efter gymträningen.

Förresten har det inte blivit nåt cyklande alls den här veckan heller – än. Igår blev jag för stressad för att hinna köra ute med Anna och AK, synd egentligen. Så blev gym och duracellöpning istället. Idag blir det mycket jobb så ska köra gym light (core eller liknande) och intervaller på testcykeln. Tänk att dagen har kommit då jag sätter mig på en spinner igen. Vintern är sannerligen här.

Ska förresten ta och köpa mig en snygg och bra trainer när jag kommer hem från Västerås. Tack och lov för min spartanska inredningssmak – finns ju hur gott om plats som helst i vardagsrummet. Min onda rygg mår inte bra av “bekväm” sittställning – jag måste sitta så drop-ish det bara går för att underhålla ryggen. Alltså helst på rosen så som den är inställd. Så att jag slipper lida på distanspassen och vårens lopp.

Withings Activité – helt snygg ändå för ett sportarmband.

När jag först läste att “årets julklapp” blev ett sk aktivitetsarmband – ni vet, grunka man trär på nånstans på kroppen och loggar sina steg och heartbeatz med – så blev jag först glad. Fett tänkte jag äntligen en grym hälsopryl och inte en till plastig kökssak som är lika svår att diska som att bli av med när nyförälskelsens soufflé har smält nån gång i februari.

Sedan satte naturälskande åsiktsrebellen igång att jävlas med den köpglada träningsjunkien i mig. Tyvärr så är en simpel elektronikpryl inte bara en simpel elektronikpryl. De flesta av armbanden som finns att köpa är icke-reko-tillverkade i länder långt, långt borta, där arbetarna får ytterst lite betalt och jobbar under för oss svårföreställbara sunkiga arbetsmiljöförhållanden och där man förbjuder fackföreningsverksamhet. Mineralerna som används i produktkärnan utvinns ofta i gruvor i länder långt, långt borta. Till exempel i Kongo – där gruvindustrin finansierar konflikten som orsakar mycket lidande. Flyttar man fokusen från människor till (övrig) natur så är tyvärr miljöreglerna i länder långt, långt borta inte ens i närheten av våra svenska regler (tillverkningen kräver bland annat enorma mängder vatten och kretskorten innehåller många mineraler som utgör gifter både för natur och arbetare) – även om EU har ställt en del krav på miljöanpassning av tillverkningen av de produkterna som vi köper officiellt. Men tänk på all eBay-import samt alla shoppingresor till Thailand! Tänk på all direktimport från Kina. Och så transporter, behöver jag ens ta upp det. Tänk va utsläpp det orsakar, allt elektroniktransporterande världen över. Väl hemma gör väl armbanden ingen större skada vid användning – speciellt inte med tanke på hur kort användningstiden brukar bli i ett livslångt perspektiv. Ibland behöver dock produkten laddas. Hur många grejer har vi i våra hem som vi laddar ofta? Förr eller senare är armbandets tid passé och vi slänger produkten. Går armbandet att återvinna? Hur slänger vi det? Fotavtrycket på den globala miljön som det lilla armbandet lämnar växer när vi sätter det i perspektiv och verkligen inser att det är ziljontals liknande elektronikprylar som tillverkas, laddas, emitterar och slängs samtidigt.

Nämen så himla tråkig jag ska vara då eller hur?

Det var meningen folks. Det är tråkigt att upplysa och sånt som mest ger oss dissonans och dödar mojon i CK Konsumtion-klungan.

Men se här. Även om det hade varit enklast och mest PK att fucka konsumtionshetsen och våga vägra armband för miljös skull så nöjer jag mig inte med det. Säg va man vill om att jämt och ständigt upplysa – men det är banne mig inte den mest tacksamma uppgiften, vare sig för upplysaren eller för den stackars lyssnaren. Släng inte! Återvinn! Sortera! Köp inte! Ha isär! Dra itu! Korken hit korkens kork dit! Annars jävlar! Mm etc.

Ah men lägg ner.

De flesta människor vet inte ens var man hittar miljöinformationen om elektronikprodukterna vi köper. Vilket ju inte är speciellt konstigt med tanke på hur duktiga tillverkarna är på att framhäva att grunkan är slim och slick och best-performing istället för att på ett enkelt sätt beskriva hur tinget är tillverkat, vilken miljöpåverkan den utgör och vad vi konsumenter ska göra med det när vi vill bli av med det. Och så priset. Vad är vi villiga att betala och vad har vi råd med? Ju fattigare vi är desto mindre tenderar vi att tänka på miljön när vi jagar fynd vi har råd med – sån är verkligheten.

Misfit Shine är en annan tjusig aktivitetsgrunka.
Laddningsfri dessutom, plus! 

Men det finns en ljusning. Jag tror nämligen inte på att gnälla folks till miljölydnad. Kolla, det är till exempel inte så effektivt straffa folks som slänger sopor på marken i en park som saknar papperskorgar – istället för att sätta ut lite papperskorgar och ställa ut en humörhöjande gitarrkille som spelar glada jazzhitz och på så sätt få folks att själva vilja ha det fint och rent i favvoparken. Samma här. Istället för att håna dem (oss? Är galet sugen på en Misfit Shine) som köper mer eller mindre miljövådliga armbanden så kan vi naturälskare istället tänka så:

det ena leder till det andra.

Ju fler som motionerar – desto hälsosammare folks i allmänhet och desto mer människovistelse ute i naturen (armbanden syftar ju till att räkna steg och alltså gå/springa/röra sig ute). Ju fler som kommer ut i naturen – desto fler som börjar uppskatta den! Och ju fler som uppskattar den – desto fler som vill värna om den och lär sig om den. Miljöengagemanget kommer smygandes på köpet. I ett längre perspektiv kommer alltså förhoppningsvis fler goda val göras av dessa människor. Och även om miljöavtrycket är redan satt så “kompenseras” det kanske på längre sikt. Så tänker jag. Fler motionärer – fler naturälskare. Fler framtida miljövänner.

Hur tänker ni? Tror ni att dessa aktivitetsarmband är en fluga eller är de här för att stanna?

Min vana trogen bloggade jag typ 0
ihelgen. Pysslade desto mer. Raphapållen här ska
få ett till lager färg och lack också.

Hej landsvägssäsongen tvåtusenfemton. Vi mjukstartade efter sjukdomen redan förra veckan men nu börjar allvaret. Dags att börja bonda, vi kör denna vecka som en kickoff tycker jag. Och jag är så redo att börja banka skiten ur bena på alla sätt och vis.

♣ Idag – beninrull och gym!

♣ Imorgon – beninrull^ och gym!

♣ Onsdag – MTB eller cross utan gym

♣ Torsdag-söndag – Amsterdam (inkl. nån löprunda light men annars mest promenad/dans x3 nätter)!

Nu – plugg!

Utropstecken!

!

Nu kör vi!

Men lite kaffe och en chokladbit på det först. Puss.

Fredag och jag är tröttis. Nullcykelveckan börjar lida mot sitt slut och jag tänker avsluta det nullcykelvärdigt med att härja runt på lekparker (finns tydligen nån ny fet som jag inte spanat in än så otrendigt av mig), Chokladfabriken-fika i Vasastan, bowlingkalas och annat skoj man gör när man hänger med lillebror. Ge fan i att bjuda på regn eller sånt Stockholm, jag ber om sol men accepterar även grådask bara jag slipper nederbörd. På tal om väder så var det tillräckligt kallt imorse för att jag kunde ta fram min favvomössa nr två från Rapha (favvomössan nr ett är förstås denna). Den är supervarm – nästan lite för varm egentligen – och jag gillar den för att den får mig att känna mig sådär gammaldags damig och nästan lite mystisk.

Ha en super fredag nu folks!

Egentligen suger han stenhårt. Jag tror inte ens att han klickar i ordentligt, han kör typ flats. Han bekräftar alla stereotyper om “skön vit manlig lirare” med usel skojig kvinnosyn och för lös tröja och hans rappande är tröttare än shit cyclists say… Men – refrängen är catchy och vem är jag att neka en soft melodi. Voilà, rappa med eller skäms, valet är ert. Puss!

* plockar ögonbryn

* tvättar naveln ordentligt (läskigt och otäckt att peta därinne)

* tycker det är bekvämt att ringa människor.

* räknar rätt i huvudet

* blir riktigt kompis med våren

* solar med flit

* har alltför korta bibs det är så hemskt med för korta bibs

* klarar av att hålla mina cykelbraxx rena från kedjefett och stuff

* går förbi min gamla gymnasieskola Östra Real utan att bli ledsen

* äter blodpudding

* växer upp fast jag levt tusen liv

* uttalar ordet lurendrejeri rätt

* riktigt trivs i högvärme

* säger nej till att få höra en ny låt oavsett genre

* stryker mina kläder

* slutar tänka på berg, nattetid, dagtid

* har mjukisbyxor på mig hemma

* tycker det är äckligt med cigaretter

* blivit kär eller är kär i kändisar

* har andra sockfärger än vita och svarta

* klarar av att slå ifrån mig orättvisor

* halvhjärtat.

* springer utan musik

* svär hemma hos min familj

* äter GB-glass, tråkig smak, tråkig logga, tråkigt allt

* slänger handskrivna vykort och brev jag får

* riktigt slutat tro på olika skogsväsen

* brer mina mackor, alltid använt ost istället för bresmör

* känt en endaste blomlukt i hela mitt liv fast jag älskar blommor 🙁

* väntar med att berömma nån om jag tycker att personen förtjänar det

* slutar längta efter egen varm hund att tycka om

* accepterar att någon är ensam när jag vet att personen kan vara med istället

* har halsband, eller för den delen pulsband. Haft pulsband en gång hittills, får kanske utöka?

För fler “saker som…” kan ni läsa här om saker jag tycker är läskiga!