En vacker cykelkväll i mars.

Klämde in hullet i catsuit sorry menar lycran och yllet (mitt kontor är roligare än så här, men affischerna och böckerna syns inte på kortet).

Stack ut lagom till de blå skuggornas pånyttfödelse, vink till den nya bautalekparken vid Öster Mälarstrand – som vi ser fram emot att leka i dig i sommar!

Såg ut som en kom-och-hjälp-mig-cykelsärling på tävlingsracer med tjocksockor, trailtrampor, mtb-skor och svart (jösses) styrlinda.

Men så blir det när man har mest cyklat i kyla samt på ett underlag bäst beskrivet som “grusfalt”.

Först ett parti grus, sedan så äntligen snabba hårda landsvägar med relativt få och tämligen ofarliga hål.

Kyrkisar

gulliga småskolor,

samtida grafittisar på skogshangaren nära Teddy Boys Car Club (gillar ihärdigheten både hos dem som målar över klottret var och varannan vecka, och hos dem som klottrar lika ofta),

och så ett gäng minuter på rulle bakom Thomas Eriksson plus två genom Irsta.

Stannade till i Karelen, vid Kärrbo Climb- segmentet ni vet (fatta om Katja från Karelen skulle ta och flytta till Karelen?)

La in lillkakan och myste bakom par i kärlek på vägen hem.

Två timmar vårskön och lagom wattmättad mälarnära cykling på klassiska vägar. Strava finns men är låst för allmänheten sorry (känner för att hålla mina siffror för mig själv just nu).

Mör och skön brud idag, tack.