Du du du
sabbar min sömn. Har tidigt fĂ„tt för dig att ottan – svinottan – Ă€r den bĂ€sta tiden att vara pigg pĂ„. Och jag, jag har aldrig lĂ€rt mig att hinna vila ut mig tills dess. Du, ska jĂ€mt hĂ„lla pĂ„ och överraska med Ă€n hunger Ă€n oro Ă€n gulleönskan nĂ€r jag minst anar det nattetid
och jag kan rÀkna dagarna jag har kÀnt mig pigg och sÄdÀr riktigt vital pÄ min hands fem fingrar
Men i pyjamas. Med sömnfuktig nacke. Med blöstjĂ€rten tryckt mot mitt bröst. Med nappen pĂ„ sniskan. Och Pandis i famnen. Viskandes mamma med svag smĂ„pojksröst. Ăgon sĂ„ blĂ„, hjĂ€rtat slĂ„r hĂ„rt. Pigg kan man vara en annan dag. SnĂ€lla fortsĂ€tt vara du varje dag.
Du hörredu
gör mig full av oro. VĂ€rlden Ă€r en mycket farlig plats, och jag har Ă€r hönsigare Ă€n vĂ€rsta Gull-Fian. Borde sova men nojar, borde egentidsnjuta men ojar. Vet att det Ă€r omodernt och ocoolt och opraktiskt och tĂ€rande men sĂ„dan Ă€r jag, och sĂ„dan Ă€r du. VĂ€rd alla mina tysta böner, all min uppmĂ€rksamhet, allt fluff och allt guld. Jag tĂ€nker dĂ„ inte min oro pĂ„ dig överföra – men gör jag det sĂ„ förlĂ„t i förvĂ€g.Â
Men nĂ€r du vĂ€l nĂ„got hĂ€ftigt kan – kan sjĂ€lv mamma! NĂ€r du frigör dig. NĂ€r du kan, sĂ„ mycket du kan ojojoj, dĂ„ skiner jag stoltast med leendet störst, har ni sett har ni hört, va min Ivar, han kan!
Du hörredu
fÄr mig att undra nÀr jag kommer att Àga de dÀr, mina planer
mina viktiga jÀkligt vÀsentliga vuxenlivs plaaaner
egoförverkligandet sörru, strÀvanden hit stravagoalsen dit
Men vÀl fÀrdiggnisslat med tÀnderna. Men vÀl uppgivet, struket avbokat. FÀrdighostat och nyst, accepterat tillstÄndet. VÀl meddelat till alla De Inblandade Vuxna. Men vÀl med mantrat jag hinner, med nuet som motorn, Äh vad vi njuter, tiden vi Àger, tillsammans vi finns hÀr.
Du hörredu
mon petit saboteur
du sabbar min ordning
lÀr mig att vÀnta
lÀr mig om vÀrldar
utmanar
uppmanar
Ă€r full av leksaker, kunskap och honung
och för det jag Ă€lskar dig sĂ„ đ
