Prolog: Sjuk
Jag är sjuk i en märklig typ av influensa. Den där moderna typen som inte känns som en vanlig förkylning utan man är bara halsig och orkeslös. Jag fryser järnet dessutom. Är inte särskilt bitter – har med mina mått mätt varit sjuk rätt lite under denna vinter. Däremot är det som vanligt olägligt. Har man en liten storbebebbe att ta hand om och det skiner sol (!) ute så känns det sisådär att sitta hemma och glo. För om det är något jag är världssämst på så är det just att glo innan kroppen har fått sig en dos träning eller i alla fall motion. Har i och för sig gått en promenad, till och från föris. Men ändå.
Det är rätt mycket att göra på jobbet. Som uppdragsledare får man skärpa sig lite extra. Skulle sjukskrivit mig redan i förrgår typ, men får bli idag.
Utfryst i cykeldrömmen
Igår kväll la jag mig mycket tidigt. Direkt efter jag hade nattat Ivar. Somnade djupt på en gång och drömde en märklig dröm om att jag var på någon cykelö typ Mallorca och tränade med en massa olika tjejklungor. Men varje gång det var stopp så drog de iväg från mig utan att vänta riktigt. Sedan kom det någon kvastbil eller liknande med en något luddig men skitsnygg kille i som plockade upp mig och körde mig runt på ön tills jag hittade en klunga som ville ha mig. Vaknade smått bestört – att det ska krävas en motorburen snubbe för att hitta rätt?
(obs jag vet att många tycker att drömmar är totalflummigt och det är det säkert men då jag både drömmer “realistiskt” och minns mina drömmar så gott som varje natt så måste jag ändå förhålla mig till dem, som till filmer eller böcker liksom.)
CK Konsumtion
Har nu gosat in mig i min nya raphasweatshirt. Älskar dem så äger båda. Har för övrigt konsumerat cykelkläder för X antal kronor denna fattiga månad. Dels VCK:s nya tävlingskit och så lite fintrasor till casual riding. Konsumtion av nytt innebär förstås försäljning av visst gammalt. Måste orka fota och lägga ut.
Lånar Ivars Wes-kikare
Min ljusa morgoninsikt
Och på tal om kärlek så fick jag en insikt imorse. Under tiden Ivar kollade på Lilla Mullvaden och jag mornade mig med näsan in i hans huvudfjun. En insikt som är förmodligen självklar för de flesta normisar men inte för en annan som levt med tron om att trygghet, det är för de andra. Och att Katja, hon mår inte bra av självklarheter. Men alltså, idag vet jag bättre. Idag vet jag att min självklarhet har varit tvärtom. Min självklarhet har varit otryggheten. För om det är något som är lika svårt att hitta som en heart av gold – om det nu inte är samma? – så är det folks som
De relationerna i mitt liv som har varit lyckliga och om man får säga lyckade (som i hållit länge, kanske än idag, ni vet vilka ni är <3) är inte de med tydligt otydliga gränser. Inte de i vilka jag har fått hålla tillbaka eller till och med vrida och vända på mitt eget sätt för att “det är så man får göra”. Inte de i vilka jag har fått spela något slags spel med oskrivna regler. Vilket neggo känsloslöseri egentligen.
Man, folks, alla vi är olika. Unika och med våra egna behov som vi gör bäst i att bejaka. Inte genom att föra en envis och egobekräftande tillvaro där enbart våra egna spegelbilder duger till att bli bekräftade av oss, och till och med då på enkom våra egna villkor (vilken mardröm för en själv och omgivningen!). Absolut inte så. Utan snarare genom att inse vad och vilka vi mår bra av.
Jag mår bra av relationer med personer som inte nödvändigtvis behöver vara säkra på allt här i världen, eller ens i sin egen känslovärld – men som har styrka och hjärta att bjuda på tydliga bekräftelser av känslor och önskemål. Personer som vågar känna och som inte håller tillbaka av (felaktiga) stolthetsskäl. Tja, helt enkelt personer som har fattat att det där med kärlek – romantisk som vänskaplig! – handlar snarare om att vara med någon man älskar och mår bra av snarare än att vara med någon som älskar en även om denna inte mår bra av att göra det.
Okej det var en lång beskrivning av en tydlig insikt. Men alltså, insikten kändes mest men sedan ska man ju skriva ner det också och då kärvar det ibland haha. Men ni som fattar fattar tror jag. Ni andra kommer att fatta tids nog ;*)
Cykelliv
I övrigt lider jag fortfarande brist på täta distanspass utomhus. Jag har Ivar hela helgen och är dessutom sjuk så det får bli kanske först nästa helg som jag hinner cykla långt. Kanske till och med med sällskap? Det vore ju något. Att passa en allmän cykeltid liksom. Har i alla fall fått till ett par-tre inomhuspass i veckan här den sista tiden (ologgade på Strava ifall ni inte hittar) samt någon distanspass ute då och då. Med andra ord står jag nog och trampar lite i samma spår i min cykliga utveckling. Intervallstark men inte direkt nå jätteuthållig. Inget Sverigetempo för mig i år heller med andra ord.
Däremot så måste jag göra någonting åt min cross. Maken på o-bikefittad hoj får man leta efter just nu. Av någon anledning funkade den fint för något år sedan, i år (som i 2019-2020) klarar jag knappt av att köra längre än fyra-fem mil på den innan jag har ont i precis hela överkroppen. Så. Himla. B. Men jag har ju aldrig tiden att fixa den! Får kanske bli ett projekt här i helgen. Och blir det inte bättre sedan så säljer jag den. Har aldrig lyckats bli kompis med den cykeln på riktigt i alla fall.
Desto mer längtar jag till grusfritt och att vara snabb på min Cannondale. Där snackar vi en cykel som matchat mig perfekt sedan dag ett. Precis som gravelstålisen. Funderar förresten på att skaffa mig en light gravelbike i alla fall. Eller en crossgravelhybrid. Typ som Tonys Orbea.
Och så längtar jag till mars och cykel-Malaga med härliga brittiska personligheter.
Stulen Awol
Och på tal om stålisar – Jonas fina Awol har blivit stulen. Känner så med honom. Först inbrottet som tog hela hans friluftsutrustning +en massa annat värdefullt och så nu cykeln som dessutom är Ivars främsta transportmedel. Känns så hemskt att Jonas ibland behöver skjutsa Ivar med bil nu innan han skaffar en annan cykel. Lägg gärna ett par sekunder på att studera bilden och beskrivningen och håll utkik i diverse säljtrådar oki? Tack.
Epilog: Soffläge, självordinerat
Nä nu loggar jag ut och förflyttar mig till soffan och filtriket. Fast först lite te och en chokladbit på det. Lida med stil mmm
Puss från en snackig person
