Tick-tack tickar klockan. Alltså inte bokstavligen – men inne i skallen. Eller inne i hjärtat? Dung dung dung slår det. Som i någon av låtarna på Tour de France-skivan.
Uppvärmningen börjar lida mot slutet och vi vet att det som väntar kommer att göra ont – om vi gör det rätt. Och trots att vi bävar inför känslan så är det den vi vill åt. Tänk så märklig människan är. Eller människan och människan. Cyklisten. (Wo)man machine.
Dung dung dung
Rastade förresten min gamla VCK-tröja under gårdagens förnäma wattpass med kondiskungen Rodde som dirigent. Tröjan alltså, slitnare än Tour de France-skivan och därmed också lika kär. Hur många gånger har jag inte lyckats, failat, dominerat och gjort bort mig i den? Hah. Märks att storleken race fit-S är lite i tightaste laget för mammakurvorna men äsch.
(Ett par-tre kollektioner har passerat sedan dess men jag gillar denna designen bäst)
Ikväll drar jag och Contis och testar årets blårange tävlingskollektion. Det är äntligen dags för ett nytt painkit. Eller vad man nu kan kalla cykelkläder.
Puss och ha en underbar torsdag cykellovers!
P.S. Här är ett gäng enligt min erfarenhet mycket kloka tips för den som kör mycket HIIT. Bästa tipset är nog ändå: “You can just go out for a ride and think through that work or relationship problem you’re having. In fact, those long rides can be really helpful for that! High intensity intervals require focus. It’s not time for problem solving. You can’t take a call in the middle of it. Be present, deliberate, and disciplined.”
