Här sitter han. Stora blå ögon, kalla tassar, sårad uppsyn. Tårarna har precis torkat. Kinderna glöder röda av den friska luften och känslan av oförrätt. Morsan suger. Farsan är en svikare. Det var ju så kul ute måste vi in? En söt grötis och några klunkar ljummet te senare känns det bättre men ändå. Ivar är postäventyrsdeppig och det kommer att ta ett tag, ett gäng många minuter innan han startar om inomhus.
Iv, I feel you. Du må har ärvt din pappas ögonform och hans kärlek till duplobyggande men äventyren, de genomlever vi lika du och jag. Väl inne i äventyret glöder vi. Väl efteråt säckar vi ihop helt en stund :’(
Puss påre, det blir nog mer pulka redan i eftermiddag.
