Hej. Strax efter jag hade tryckt av mitt hoppfulla inlägg om 2019 och gjort mig redo för en hejdundrande bloggvår så fick jag ett hemskt besked; en historia som inte är min att berätta men som ändå rispade upp mig och frös sedan ner mig i stycken. Sedan dess har jag inte kunnat förmå mig att blogga en rad. Fram till nu. Vill ändå att ni får en liten förklaring.
Men jo cykelbloggen, jag har tränat. Inte så ofta som jag hade tänkt från början men i alla fall. I fredags snörde jag dock på mig mina skönaste sneakers och dansade bort natten på ett underbart litet venue i södra Stockholm. Det var skönt att få vara lycklig i sällskap av andra likasinnade.
Annars har jag mest hållit i min Ivar, jobbat, varit och pendlat mellan sorg och hopp. Låt oss stanna vid hoppet.
Puss.
