Nevermind the virus etc. För andra dagen i rad blir jag dissad av Åre Hälsocentral som inte har tid med mig ty det minsann köar en masse folks som har brutit ben revben + annat friska folks som orkar extremsporta (höhö) bryter när de tar sig över sina gränser. Kan inte alls förstå att de inte har tid med mig som inte ens får chansen att extremsporta. Världen är orättvis.
Skojar. Världen är rättvis och jag får väl gå upp tidigare och palla mig dit och köa istället för att frukostslacka i lägenheten.
Men Ipren är bra skit för att upprätthålla en viss levnadsstandard och vi har det bra här, inget snack om den saken. Dricker jos och fjälluft. Soppbufféar i Vålådalen. Åker kabinbana. Vandrar (extremt lugnt, extremsport baklänges ungefär) upp till Åreskutans topp. Skrattar så vi kiknar när plutten ska charma hela byn. Sover under riktiga täcken (alltså inte bara under tunnaste skynken som hemma!). Jagar vattenfall, sett alla ”måste-vattenfall” nu. Smaskar crepes. Njuter av allt det vackra och allt det bekväma. Laddar batterierna inför det stundande livet hemma i skållhettan. Inför jobbet. Spanar in cykelleder, längtar lite och drömmer.
Och så tittar vi på varandra och undrar, först tyst för oss själva och sedan högt tlll varandra –
– vi som trivs bäst i fjällen, i det friska och vackra och fria –
tänk om vi skulle ta kasta om planerna helt och flytta hit en sväng istället?
Bo, uppfostra vår son, cykla, vandra, skida (okej snowboarda Jonas) njuta av allt det vi älskar att göra och det som gör oss lyckliga.
Vad tror ni om den idén? 🏔👋
Puss.