Varm? Häll Cola på hjälmen!
Skojar.
Afton riders. Idag gjorde jag och trekkisen det beryktade Rörbäcksnäs – ett litet stort cykligt ställe ett par mil väster om Lindvallen. Tack alla ni som hypat stället – det var klart värt all hypen. Ska vi dra en passrapport? Let’s go!
Återhämtningsled
Efter mycket om och men och ledidéer så bestämde jag mig för att låta mig ledas genom det klassiska Kalugapasset (15 k) plus lite frilek före och efter. Så här i efterhand hade det kanske inte varit det smartaste att både fjällvandra (och kånka på ömsom 11 kg Ivar ömsom vagn) och cykla ”lite” backar på kvällskvisten under gårdagen. Men vaffan, inte var det ett lopp jag skulle köra idag eller hur? Dessutom måste man alltid ha minst en dålig ursäkt i fickan aight?
Fast just tröttheten gjorde inte så mycket. Som bäbismamma är man alltid lite småsliten ändå så orka lägga för stor vikt vid det.
Goa trekkisen som krossar alla myter om att 29” är minsann för ”snabb oteknisk cykling” only
Värre var det med sänkstolpen! Fråga mig inte varför jag har en sänkstolpe på min hardtail men jag gillar den. Den ger mig makten att leka downhill och övervinna lite nedförslöpespöken mm. Idag ställde tyvärr sänkstolpen till för mig. Den hade nämligen pajat. Typ, slutat hålla sig kvar i högsta läget. Vilket innebar att jag behövde stå upp under största delen av åket för sadeln, han ba åkte ned så fort jag satte mig på den. Kul? Mindre kul! Usch så tröttsamt det var. Stå upp, stanna försöka justera bla bla. Kände mig trött på konstiga ställen efteråt. Vi ska kika mer på den ikväll. Blir oavsett service på Stenströms väl hemma :’(
Everybody must get stoned!
Men om vi skiter i sänkstolpstrulet då. Vilken cykling, va? Ni som bor på backiga och eller fjälliga ställen är kanske vana och ba äsch men en annan som bor i Västmanland är salig här. Upp och ner gick det, hela tiden. Stenigt, oj så roligt stenigt! Hålla tungan rätt i mun, tänka ut bra spår, låta de stora hjulen svälja bumlingarna, tackla stenarna uppför, succé för det mesta, fail ibland. Krumelurer till rotiga stigar, mörka rotvältor lurpassandes i skogen, låtsas att det är diverse skogsväsen som hejar på en, go go Katja!
En klassisk rullstensås-ish backe som på backarnas vis ser flack ut på kortet
Snälla grusvägar. Transportled mellan stigarna. Även de backiga, inte för mycket vila. Klokt dragna leder.
Jag hade superkul. Tog det rätt piano, njöt av min nyvunna uppförsbacklycka, åt ett och annat blåbär under sänkstolpjusteringsstoppen (!) och lät cykeln dansa under mig när det gick fort.
Ett livsstilskort i skogen.
Hade jag haft mer tid och det hade varit svalare (hemskt, hemskt varmt här idag, var är du min svala fjälluft?) så hade jag gärna kört passet en gång till. Det är ju alltid lite vanskligt att testa en ny led första gången – man vet inte vad som väntar så man håller igen lite, väljer kanske inte alltid det bästa spåret etc. Jag gör i alla fall det och det hämmar mig lite. Men nästa gång så vet jag ju.
Oh noes she didn’t – en celeste flarre till en Trek 😱
Tack Rörbäcksnäs! Till dig återkommer vi – kanske redan imorgon (om vi löser stolpfrågan) men absolut en annan gång. Bara de 20 k idag har gjort mig till en gladare och jag törs påstå det, bättre mountainbikecyklist. Mera sådan cykling tack.
Tänk att motljuset gör allting så dramatiskt.
Nu är Jonas ute och kör sitt pass (hoppas han väljer samma led så vi kan snacka dem efteråt). Jag och Tuss tittar på Tour de France på norska. Så kan det gå. Puss.