En mil lättare cykling fem minuter från där vi bor i Lindvallen.
Några mindre backar, en rapp XCO-bana ett par gånger.
För att jag inte kan få nog av fjälluften, som renaste glaciärbäckvatten i min mun är den
för att få ut lite vandringssyra ur benen efter att ha vandrat, klättrat och burit våran Ivar och vagnen upp till Njupeskär och ner igen tidigare idag (lovar en separat bloggberättelse om turen)
för att min onda rygg måste underhållas kontinuerligt om än en kort stund åt gången – extra viktigt inför de längre turerna och loppen som väntar
och för att de malande tankarna får ställa sig snällt åt sidan och vänta på sin tur under tiden jag cyklar.
En kort tur, så mycket glädje. Före, under. Efteråt. Svettig, med ny energi och ett uppspelt jollrande guldhjärta till son i famnen.
Tack för att du fick iväg mig Jonas. Du står upp för min rätt till lycka.
Imorgon blir det Rörbäcksnäs och äkta stig. Puss.
