Stå och glo i kvällsljuset.
Fjällen oh. Luften. Svalkan. Att käket smakar bättre.
Ron.
Känslan av världens oändlighet.
Den lilla familjen min, vi är äntligen här, installerade i den gemytliga stugan i Sälens Lindvallen. Det vart inte ”högre upp” än så den här gången för att minimera antal bilmil med tanke på Ivar. Och så har jag ju hört så mycket gott om cykelmöjligheterna här i trakterna – tack alla som har tipsat mig och tack min Jonas som kan alla backar i hela norra Sverige typ.
För det är förstås backarna som lockar. Jag vill cykla uppför. Uppför uppför. Och lite nedför. Mest uppe på fjället – Rörbäcksnäs är väl tanken? – men kanske även klämma in de första milen på det där respektingivande grusvägsallyt Sälen → Mora jag ska köra i början på augusti.
Äsch, vi får väl se. Vi har inte bestämt några leder i förväg utan det får studeras karta vid frukostbordet.
Det känns så klart lite tråkigt att vi inte får cykla ihop. Men semestern är lång och vi har planerat in några babyrandonnéer med pluttisen i cykelkärran på hemmaplan senare i sommar. Här uppe får vi träna solo men kompensera med hjälp av dagshajking och stugmys ihop.
Nu ska jag duscha och hoppa sedan i sängen ihop med Po Tidholms ”Norrland”. Nog är vi uppe i Dalarna men man kan ju alltid låtsas att man är uppe i Norrland för läsinlevelsens skull.
Vi ses på stigarna imorgon.
Puss.