Hej. Enfin enfin cykelblogg wii. Igår premiärcyklade jag ut ur vår nya lägenhet. Fast det var ändå inte riktigt det som var the shit –
utan att jag äntligen fick cykla ute igen efter hur länge som helst.
Favvopartiet, “Fjärrvärmevägen” där det förresten arras
ett läckert nattlopp för springande människor även i år, spring vetja
Vädret var svalt, syremättat och lerstänksbådande.
Helt jävla perfekt med andra ord.
Kände inte för någon teknik utan för att få cykla och njuta. En grustur på crossen hade setat kanoners men nu har jag ingen cross för tillfället.
Så det blev en grustur med min trekkonfekt. Asfalt hemifrån till halva Skerikevägen – skogsväg/stig till Sura GK där grabbarna väntade med chokladoatly och bananer. Upp och ner och upp och ner och mycket styrketräning då vägarna var ömsom sönderkörda av skogsmaskinerna ömsom täckta med ett tjockt lager singel.
Jag körde fort trots att benen var söndersyrade av de nattliga myrorna och av allt bärande.
Jag kunde ha kört lite saktare men I’m not that kind of girl. Självklart hade jag ätit för dåligt och kört liiite för ivrigt i början ⇑ så efter någon timme tungt mosande blev jag småhungrig och småtrött.
På vägen såg jag en handfull sommarskrudade dovhjortar, en skopa tranor ute på åkrarna och så någon bautarovfågel som showade runt ovanför mig ett bra tag. Sedan dök den ner bland träden.
XOXO /gravel girl