Cykelkatten

Afterbike, afterglow

Tänk om man hette Kiruna.
Då skulle en hel stad hjälpa till att flytta ens lass.
Fast nä. Det hade blitt för många att köpa flyttpizza till… vi glömmer’t
och är glada åt de som hjälpt oss istället <3

Hej. Skriver mitt i röran. Just nu vet jag faktiskt knappt vilken dag det är, än mindre vilket datum det är. Grabbarna är utslagna för andra gången idag. Jag lyssnar på det lugnande ljudet av vår egen tvättmaskin. Vilken lyx! Tidigare idag har jag suttit på toan och tittat på tvättdansen inne maskinen. Jag har saknat den meditationen. Har ju inte haft en egen tvättmaskin sedan Klockartorpet (lyan före lya ciclista) för sex år sedan.

Är faktiskt första gången sedan packandet i… fredags? som jag har öppnat datorn. Mobilen har jag glömt var den ligger. Förlåt alla som får vänta med att få svar på era sms, ring om något oki oki. Läser nu ikapp lite bloggar och sådant. Det verkar som att det är Valborg snart. Inte idag va? Eller är det idag? Måste se brasan! Vilken brasa? Någon brasa!

Att städa och fixa inför och mellan de tre visningarna, att packa och att flytta och nu även packa upp är ingen lek med en liten sexochenhalvmånaders i flyttlasset, eh menar sällskapet. Nu är vår Ivar en lugn och tålmodig filosof till bebis som hellre sitter och pratar med oss och leksakerna än härjar runt. Men bebislivet med maten, skötseln, stimuleringen och utvecklingen måste och vill ju levas fixrundorna emellan. Vilket innebär att vi vuxna är ganska slut ungefär hela dagarna.

Från början hade jag tänkt att “sticka ifrån” och cykla en stigrepa igår. Hah, det var bara att glömma. Idag börjar vi ana en ljusning mellan flyttkartongerna men så ser det dystrare och dystrare ut på himmelen. Jag tänker dock sticka ut ändå. Hela kroppen värker av sömnbristen (min WED/RLS-period fortsätter tyvärr) och den vanliga föräldratröttheten men sedan när blir man piggare av att inte cykla?

Nu ska jag fortsätta packa upp. Sittandes. Så att benen vilar. Och sedan ska jag leta fram cykelkläderna, assavern och kämparmojon och fara åt skogen för en stunds glömska i grönskan.

Puss.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.