Äsch, vem är jag att teasa? Vet ju precis hur nyfikna ni är på vad jag kommer att köra på för svart diskret europeisk postorderhäst i år…
åh noes!
hon är inte svart. Hon är inte matt. Och hon är absolut ingen europé köpt på nätet. Hon är en glansig jänkare med den mest perfekta cykelrosa lacken – utvald och beställd från en fysisk butik aka Stenströms.
Godkänd av Cancellara (vi säger så) och herr Fisher (honom har jag förresten fått en kram av en gång, men det är en annan historia).
En Katja-moddad Trek Procaliber 6.
När typ alla kör svart och diskret har jag förstås tröttnat på det och låtit mig falla för cykelfärgen med stort F.
Nu finliras min nya skogsbae. Hon har redan fått ett måttbeställt styre. Igår spenderade jag ett gäng, okej typ fyrtio-sjuttio minuter på att fundera ut den bästa sänkstolpen hon ska få (det blev ett fint stycke Highline från Crankbrothers). Det som sedan återstår är flaskställen – ett mycket viktigt val då ramen är ändå rätt nätt och jag kommer nog att tendera dra ut bidonsen från sidan. Plus att det måste bli läckert också. Hjulen kommer att till våren kläs med ett par Maxxis skinwalls för extra rosanuansering i torrare förhållanden (skinwalls är liksom en svaghet jag har).
Jo ni hör det kommer att bli så fint detta!
Jag är stolt över mitt val. Det känns bra att stödja utvecklingen av de damspecifika kvalifikationerna (även om just ramen och komponenterna är exakt lika på dam- och herrmodellerna, det är ”bara” de ändå utbytbara sadeln, styrstammen etc. som är något mer kvinnoergonomiska). Dessutom så mås det gott i hjärtat av att ha slagit till på en mycket snygg, skarp men också prisvärd cykel som markerar att jag i år
enbart satsar på att andas friskt, rejsa lyckligt och skita i allt vad prestationsångest heter.
Puss och hoppas ni är glada för min skull.