Jag har cyklat –
– en simpel torr fras
men är samtidigt kvintessensen av hela skiten!
Jag hade tänkt att döpa detta inlägg till
Dubbla behåar och ovana muskler… nä, för käckt
eller kanske
Min första cykelrunda efter förlossningen… nä, för tråkigt informativt
eller kanske
Fyrtio+ minuter av mörkerkörning på is och bröt, och jag fegade inte alls (förutom km ett)… nä, för långt och för kaxigt, jinxy liksom
eller kanske
Äntligen bock! Äntligen dubb! Äntligen dropad cross! Äntligen smala däck!… nä, då blir min MTB ledsen där den bor hemma hos Johan
eller kanske
Hjärtat blöder men ögonen glöder som jag skrivit på insta? nä, för dramatisk för att beskriva den trista sorgsenhetsridån som tyvärr – för jag hade längtat så till denna första cykelturen! – dämpade glädjen.
Vi får nöja oss med den torra frasen som sammanfattar det hela och oändligt mycket till.
Jag har cyklat.
