Jag har cyklat.

Jag har cyklat

– en simpel torr fras

men är samtidigt kvintessensen av hela skiten!

Jag hade tänkt att döpa detta inlägg till

Dubbla behåar och ovana muskler… nä, för käckt

eller kanske

Min första cykelrunda efter förlossningen… nä, för tråkigt informativt

eller kanske

Fyrtio+ minuter av mörkerkörning på is och bröt, och jag fegade inte alls (förutom km ett)… nä, för långt och för kaxigt, jinxy liksom

eller kanske

Äntligen bock! Äntligen dubb! Äntligen dropad cross! Äntligen smala däck!… nä, då blir min MTB ledsen där den bor hemma hos Johan

eller kanske

Hjärtat blöder men ögonen glöder som jag skrivit på insta? nä, för dramatisk för att beskriva den trista sorgsenhetsridån som tyvärr – för jag hade längtat så till denna första cykelturen! – dämpade glädjen.

Vi får nöja oss med den torra frasen som sammanfattar det hela och oändligt mycket till.

Jag har cyklat.