Morgon läsare!
Hade som tanke att ledighetsblogga igår men det sket sig då dagen blev knasig och slutade i en tårindränkt däckning.
Men vi backar skivan.
Igår var alltså min första dag av mammaledigheten! Jag hade vetat med mig att det skulle bli en psykologisk utmaning för mig sällan klarar av att vara ångestbefriad under ledighet ”arbetstid” på grund av ovana (arbetsnarkomani), skuldkänslor inför de som jobbar (uppväxtgrej) och lathetsångest (rastlöshets-/cyklistgrej?)
Igår vaknade jag dock fullt bestämt att inte låta ledighetsångesten ta makt över min dag! Planen var följande: att äta lugn frulle – ta det lugnt (luddigt begrepp men vad gör normala lugna människor, typ tittar på teve?) – bege mig till stan för att handla ett par smågrejer och ljusa upp/klippa upp håret hos frisören – sedan sätta mig ner på bibblan med datorn och skriva lite på bokidén jag har just nu.
Det där med friseringen skulle bli min lilla före-mammaskap-present till mig. På något sätt kändes det okey att lägga den dyra penningen på lite fåfänga, särskilt ned tanke på att det gått minst två år sedan det senaste besöket (gick och klippte mig när jag och Jonas började träffas). Vem vet när jag får sköta om mitt yttre nästa gång liksom?
Promenaden ner på stan tog lite tid. Jag hade börjat få något som liknade förvärkar (tror jag? Aldrig fött barn så dunno) i söndags, igår stack det också rejält i nedre delen av magen och så ischias-ish lårsmärtor på det… nåväl – vädret var barnsligt kul, ljummet regn, superblåst, höstlövvirvlar, härj! så humöret var på topp och jag gick och småsjöng för mig själv mellan småvärkarna.
På något sätt kändes det så rätt att min kropps förberedelser skulle starta just nu, i det vilda och kyliga liksom!
Sedan gick det utför. Då ”min” salong inte hade någon drop in-tid tog jag in på en annan, förvisso rätt ansenlig salong och bad om en klassisk lugn blondering typ ”naturligt blond”. Något gick dock snett så efter en timmes förvisso mysig färgning, nyansering och schamponering så hade personen i spegeln brunt hår med dassigt grå slingnuanser i. Hej Katja tjugo år äldre och tio år deppigare liksom! Fasan var enorm. Jag ville gråta men kved ändå fram att nej nej, gör mig blond! med kalla nyanser ja men blond!
Frisören medgav att det kanske blivit en liten miss och jag fick behandlas en timme till. Personen i spegeln hade nu äntligen blont hår. Men inte ”naturligt blont” som jag brukar ha och hade önskat mig, utan typ…
vitt med lite gult och lite rött-blont?
:’(
Jag var dock så hemskt trött på att sitta därinne så jag betalde för mig och gick. Försökte roa mig med lite häng i bokaffären och sen i sminkaffären men varje gång jag såg mig själv i spegeln så kom tårarna och känslan av orättvisan. Trots att både Jonas och mina kompisar jag hade skickat selfies med färgen till försäkrade mig om att jo, jag såg bra ut med denna… nyans så var självkänslan krossad för dagen.
Jag gick hem, duschade, fick ingen mer ro, hade ont, hjärtat var idel gnäll, allt var skit. Det är något med håret alltså. Jag bryr mig sällan om en trasig strumpbyxa, eller om mina avbitna naglar. Men när håret blir hemskt..! Speciellt när man halvt skämmandes lagt ut en rejäl penning. Och när man redan lider taskig hårkvalité av all hjälmanvändning.
Som ett plåster på såret lyckades jag dock sova inatt, om än med små gnäll varje gång jag skulle upp och gravidkissa och såg mig själv i spegeln.
Idag är min ledighetsdag två och dagens utmaning är om än värre än gårdagens ”finna mig i att vara ledig på arbetstid”-challenge. Jag ska gå tillbaka till salongen och kräva (läs: be snällt med en mumlande röst för det är så sjukt läskigt att reklamera saker IRL) att de åtgärdar min nyans.
Jag må vara skör som en liten kyckling och orolig som en panelhöna nu under dessa sista dagar som höggravid – men jag tänker inte se ur som något av dessa små fjärderfän!
Ledighetsutmaningen fortsätter. Bäbis – ta och kom, allt roligare att vara lediga ihop.
Puss!