InlÀgget innehÄller ett annonssamarbete med Cykelkraft
HallĂ„ hej! IgĂ„r firade vi bĂ€bisvĂ€ntans vecka tjugotre med att göra det festligaste vi vet â nĂ€mligen hĂ€rja till det pĂ„ tvĂ„ hjul. Mtb med sin asjyssta sittstĂ€llning och en möjlighet till att vara teknisk utan att behöva vara alltför snabb har ju blivit min cykelmelodi hĂ€r under graviditeten. Det har otvunget blivit en grej att utforska nya stigar och banor sĂ„ man har lite koll inför framtiden dĂ„ det Ă€r dags att vĂ€xla upp igen (Ă€ven om landsvĂ€garen Katja fortfarande har svĂ„rt för det dĂ€r vispandet som hör mtbandet till, fĂ„r lĂ€tt bĂ€ttre flow pĂ„ tyngre vĂ€xlar). Nog snackat, nu till cyklingen!
IgĂ„r föll valet pĂ„ en tĂ€vlingsbana nĂ€mligen Björnlunken-loppets â den tallbeklĂ€dda, rullstensĂ„siga 1,8-milabanan mellan Alberga och Kungsör (hĂ€r kan ni nyfikna studera banan i detalj). Björnlunken Ă€r ett vĂ„rigt lopp dĂ€r man kan vĂ€lja mellan att cykla eller att springa eller göra bĂ„de och. Jag hade helt Ă€rligt aldrig hört talas om tĂ€vlingen â men det hade Jonas gjort och jag nappade pĂ„ idĂ©n.
Och tur det för det visade sig vara sÄ otroligt fint och hÀrligt klorofyllfullt att cykla dÀr!
Med undantag för tacksamt korta grusiga transportstrÀckor sÄ var underlaget precis som man förvÀntar sig av nÄgot som löper lÀngs med och pÄ en rullstensÄs.
Det var med andra ord gott om partier tÀckta med just rullande stenar! För det mesta gick det kanoners att studsa över dem med rumpan i vÀdret men ibland sÄ kÀrvade det till, som i denna branta backe dÄ jag fick ge mig mitt i. PÄ tal om tekniska backar sÄ Àr det faktiskt inge dumt att trÀna dem nÀr man Àr gravid och inte bör stÀlla sig upp och mata pÄ alltför mycket (min teknik pÄ CX/landsvÀg). Nu trÀnar jag pÄ att sitta ner och trampa fort, fort⊠och det gÄr faktiskt bÀttre och bÀttre för varje gÄng, Àven om gravidgravitationen gör sitt förstÄs.
Förutom rullstenarna och upp-och-ner-terrĂ€ngen bjöds det pĂ„ riktigt med annat bröt. Som rötter, smĂ„ klipphĂ€llar, fallna trĂ€dstammar att kaninhoppa överâŠ
eller bÀra över, sÄ elegant det gick med en rÀtt tung cykel och en bÀbiskula i vÀdret (och just dÄ Àven liiite i vÀgen hehe).
Men överlag sĂ„ flöt det finfint. Banan var med nĂ„gra undantag perfekt för att cykla pĂ„ och inte stanna för mĂ„nga gĂ„nger (ogillar stanna, man tappar ju flowet dĂ„ eller hur?). Och sĂ„ hĂ€rligt med singeltrack Ă„ttio procent av tiden â det gjorde att jag âvar tvungenâ att behĂ„lla fokusen hela tiden och kunde alltsĂ„ tömma orosskallen min pĂ„ molnen riktigt ordentligt.
PÄ vÀgen hem var det snÀllare studsmÀssigt men inte rumpmÀssigt. Jag hade lovat mig sjÀlv att byta frÄn lÄnehojens standardsadel till min egen sadel eller en ny skön en men det hade förstÄs inte hunnits bli av precis som med sÄ mycket annat nÀr man jobbar som en galning och mest vill slipp allt vad mek och ansvar och shopping heter under fritiden.
SÄ dÄ blev det nog fler stopp pÄ vÀgen frÄn Kungsör (banans mÄl) tillbaka till Alberga (banans start) eftersom vi dÄ körde frÀmst grus och jag tvingades sitta ner ordentligt och trampa hÄrdare sÄ sittbenen ba grÀt :'( Peppface pÄ ÀndÄ sÄ klart ty helt cykelsalig efter den fantastiska stigcyklingen!
Framme vid bilen var det dags att vila sittbenen och montera cyklarna upp pĂ„ biltaket igen. Jag hade nu fĂ„tt hem mitt nya cykelhĂ„llare frĂ„n Cykelkraft â nĂ€mligen Thule Outride 561 som jag hade sett andra anvĂ€nda men aldrig testat sjĂ€lv. Tidigare hade jag enbart Ă€gt cykelhĂ„llare dĂ€r man sĂ€tter upp hela cykeln. Jag slapp ta av framhjulet men upplevde att cykeln aldrig satt riktigt ordentligt. Och satt den ordentligt sĂ„ lĂ€t det Ă€ndĂ„ en del frĂ„n framhjulet. Med Thule Outride 561 satt cykeln som berget hela vĂ€gen hem och lĂ€t inget mer Ă€n nĂ€r vinden ven i ramen och ekrarna! Helt klart en tryggare kĂ€nsla. Jag hade ocksĂ„ varit orolig för att hĂ„llaren inte skulle passa mtb-framgaffeln men det var inga som helst problem att fĂ€sta den i hĂ„llaren. Ăverlag var cykelhĂ„llaren lĂ€tt att montera i bilrĂ€cket och det kĂ€ndes rĂ€tt tryggt att det fanns ett rejĂ€lt inbyggt lĂ„s att lĂ„sa fast cykeln med i hĂ„llaren. Helt klart nöjd, kommer nog inte byta tillbaka till min gamla hĂ„llare igen.
Ibland kan det vara skönt att inte ha cyklarna pĂ„ taket â eller sĂ„ funkar inte bilens rĂ€cken nĂ„ bra för takmontering. Inne pĂ„ Cykelkraft finns det gott om olika slags cykelhĂ„llare â in och kika med er vetja.
(och visst syns det pÄ cykeln att det inte fegas runt pÄ den?)
alla kort Jonas Wiking
Tack Àlskade Jonas för idén, tack gÀnget bakom Björnlunken för en grym (och riktigt bra utmÀrkt) bana att trÀna pÄ, tack kroppen min som Àr snÀll mot mig och tack min Àlskade unge i magen som gör sin mamma sÄ lycklig och full av energi och en vi fixar allt bara vi fÄr i oss lite kaffe och en bit choklad pÄ det-kÀnsla.
Puss och hĂ€r Ă€r Strava för ni mĂ„ste ju förstĂ„s cykla den ocksĂ„ för sĂ„ hĂ€rlig (trots fullkomlig avsaknad av nallar lĂ€ngs med banan) đŸ